- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
224

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hand ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

år), varefter h inkommit från andra
Pronomina (Kock Ark. 24: 186 f.; jfr
s. 190); m. m. - Från o. med början
av 1700-t., järnte hon, även använt som
tilltalsord (efter ty. Er); i rang mellan
du o. I (Ni); rätt snart betraktat som
nedlåtande o. nu mera sällsynt.

hand = fsv. = isl. hpnd, da. haand,
got. handiis, fsax., ty., ägs., eng. hand
osv.; allm. germ.; med ovisst ursprung;
kanske motsv. grek. -konta, tiotal (se
hundra), liksom finger möjl. till fem;
sammanhängande med urgammal
räkning efter fingrarnas antal; el. till got.
hinpan, fånga (jfr isl. greip: gripa, grek.
kheir: sanskr. häruti, tager; osv.; Utter,
hos Liden Tochar. Sprachgesch. h. l, s.
32 n. 2). Jfr tveggehanda. - Gå
någon till ha nda = da. gaa en til haande,
med betyd, efter ty. an die hand gehen;
motsv. fsv. gänga enom til hända (genit.
plur.), underkasta sig ngn, hylla, ett
allmänt germ. uttryck; jfr fsv.
hand-gangin, undergiven = isl. handgenginn,
da. haandgangen; nsv. handgången i
arkaiserande stil. - Två sina händer,
i betyd.: fritaga sig från skuld, från bibeln:
Ps. 26: 6, Matt. 27: 24. - Handfallen,
Columbus Ordesk., motsv. i da.; jfr isl.
hpnum fellusk hendr, han blev rådlös,
egentl.: händerna föllo ned, el. ä. nsv.
(Wivallius): ’Digh strax faller Hand och
Modh’; jfr även t. ex. ä. nsv. modfallen.
- Handfat. Om en äldre beteckning
se under löga. - Handgemäng, 1704:
handgemänget da. haandgemceng, från
ty. handgemenge, avledn. av mhty.
gemang, blandning, till mengen, blanda
(= lånordet mänga, se närmare d. o,.).
- Ha n d klo var, 1555: -kloffuer [-(-å-t.-] {+(-å-
t.+} ex. 1620, 1670-t., Blanche osv.), förr
även -klöfver, \. ex. 1648, 1707; till
klo v e, klämma, osv. (se d. o.). Uttalet
med slutet o beror på inflytande från
skriften. - Handlove, se lo ve. -
Handplagg, jfr ä. nsv. handplaggor
t. ex. Dalins Arg. till plagga, slå (se
plagg 2). - Handsöl, fsv. *hand-sol
(av äldre -söl), plur. med iz-omljud (jfr
öl av *aln-) till handsal n., gåva,
drickspengar, i isl.: överlåtelse med handslag,
till sälja (av *saljan), äldst: lemna. -
Hänt-, se nedan.

Handbörd, härad i Kim. 1., fsv.
An(d)-byrdh, enl. Noreen Spr. stud. 3: 107
egentl, ’motkant’, till fsv. and-, emot
(se an- 2 o. a n tvär d a), o. en
om-Ijudsform till bord, brädd, kant (se
B ul la ren o. inbördes), urspr,
syftande på den del av häradet, som låg
på södra sidan av Ämån.

handla, i modern betyd.: idka
köpenskap (t. ex. Spegel 1712) samt i ssgrna
av-, be-, för, miss-, från ty. handeln,
identiskt med det atm. delvis inhemska
fsv., ä. nsv. handla, vidröra, hantera
(ännu hos Lucidor), behandla,
handhava, förhandla = isl. hyndia, mlty.
liandelen, fhty. hantalön, ägs. handlian
(eng. handle); avledn. av hand, liksom
fsv., sv. dial. hanna, hantera. - Härtill:
handel, från ty.

handskas, hos t. ex. Prytz 1622 o.
Sahlstedt 1773, motsv. sv. dial. handskas
med betyd.: brottas, pröva varandras
styrka, jfr sv. dial. handska, taga fatt
= no.: gripa o. dyl.; ytterst av hand
- Sahlstedt betecknar ordet som
vulgärt.

handske = fsv., da. = isl. hanzki,
från mlty. hantschö, hantsche = fhty.
hantscnoh (ty. handschnh); av ha n d o.
sko. Inhemskt är däremot vante; men
knappast isl. glöfi, som sannol. lånats
från ägs. glaf (eng. glove) o. säkerligen
icke, såsom antagits, är bildat av lo v e
med ^a-prefix.

1. hane, gammal beteckning för tupp
- fsv., isl. hani, got. håna. ty. hahn
osv.; allm. germ. ord, av * han an-; jfr
grek. eikanös da., egentl.: som sjunger
tidigt; till ie. kan, sjunga, i lat. cano
(se kantor), fir. canim; såsom litau.
gaidys, tupp, till gedöti, sjunga (se
kvida). - I betyd, bösshane = da.
från ty.; i fra. liknad vid en hund (le
chien), i spanskan vid en katt (el gatillo).
- Jfr höna. - Ordet ingår i ett rätt
stort antal nord. ortnamn på Han(e)-,
äldre Hann-, l somliga uppträder
personnamnet Hane, t. ex. fsv. Hanakind
(se Kind), Hanabo o. nsv. Hänninge
osv. (se förf. NoB 4: 141 f.); men i de
många på -berg, -backen, -kullen t. ex.
sv. Haneberg, no. H an a berg osv.
uppträder djurnamnet hane, säker!, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free