- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
226

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hand ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Haraldr, fsax. Har-, Heriold, fty.-lat.
Chariovaldus (l:sta årh. e. Kr.), urgerm.
*Hari(a)-waldaz, till sbst. här o. ett
-walÖa-, maktegande, av stammen i
våld; etymol. identiskt med lånordet
härold. - I nsv. lån från isl.

harang, 1680, från f ra. harangue = ital.
aringa, (högtidligt) tal, jfr ital. aringo,
rännarbana, talarplats, från fhty. hring,
bl. a.: krets, församling, skådebana :-
det inhemska sv. ring o. det från fhty.
lånade ä. fra. reng, varav fra. rang (=
sv. lånordet rang). Harang, rang o.
ring äro alltså etymologiskt samma ord.
Om betyd.-utvecklingen se mål 2.

Hardemo, härad i Nke, fsv.
Hardh-hem(e), alltså urspr, ett namn på -hem,
med första leden av ovisst ursprung:
till adj. hård el. möjl. ett fsv. *harp,
skog = mhty. hart, härd bl. a. i Harz
o. Spessart. - Jfr H a rj äg er.

hare, fsv. hari = da. hare; med
R-om-Ijud: ä. fsv. hceri, fgutn , isl. heri = ägs.
härå (eng. hare); av germ. *hazdn-9
motsv. mlty. hase, fhty. haso (ty. hase)
av *hdsan; ie. *kas- i sanskr.
cacd-(*casa-), fpreuss. sasnis, kymr. ceinach
(*kasinako-) ds.; väl till germ. "haswa-,
grå, i isl. hpss, ägs. hasu osv., jfr
lat. cänus (av *cas-no-s). Jfr även de
på analogt sätt uppkomna djur namnen
b j ö r n, j ä r p e, osv. - H a r v ä rj a, i uttr.
taga till h ar värj a n, 1665: hareverian,
jfr ty. das hasenpanier ergreifen (hår
egentl, om harens svans, som han vid
flykten sätter i vädret, jfr das h. au
f-werfen, aufstecken).

harem = ty., från arab. haram, det
förbjudna, helgedom, kvinnoboning.

Harg, rätt vanligt ortn., fsv, Harg h,
till fsv. *hargher = isl. hprgr, stenhop,
offerställe, fhty. harug o. ägs. hearg,
lund, helgedom, jfr (med «-omljud) sv.
dial. horj m., bl. a.: plats uppfylld av
naturligen hopad sten; germ. *haru%a-,
o. väl även *harga- (jfr Wiklund IF
38: 75 f.), till sv. dial. har, stengrund,
stenhår, stenrös; besl. med sanskr.
car-karä-, sten (egentl. = socker), grek.
kröke, stenstrand, fir. carric, klippa,
m. m. Betyd, ’tempel’ utgår från
’stenal-tare’. Se närmare förf. Språkvet. sällsk.
i Ups. förh. 1891-94 s. 96, Sjön. 1: 226.
- Betyd, ’offerställe* ingår i fsv.
Othins-hargh, Thorshargh, -hatrghe (=
Torshälla); säkerl. också i åtskilliga av
namnen Harg. Hit höra även Harby
(av Harghbg) Sdml. o. Hörby (se d. o.)
samt Hör (se d. o.).

Harjager, härad i Skåne, fsv. (fda.)
Hardhakra m. m., till åker (liksom
Uppå k ra osv.); om första leden se
Hardemo. - Av samma grundform
kommer ska. ortn. Harrie.

1. harka, räfsa, Var. rer. 1538:
rastrum (hacka), occa (liarv) = no.; väl från
mlty. harke, räfsa (= ty.); till h ar k a 2 i
betyd, skrapa; jfr kratta, besl. med ty.
kratzen, skrapa, o. ä. nsv., sv. dial.
riva, räfsa, till vb. riva. - Härtill vb.
barka, räfsa o. d., Hels. 1587,
Brooc-man 1736.

2. harka, harkla, i dial. även: skrapa
= no.: rossla, skrapa, nisl.: skrapa ihop,
motsv. Ity. harken, harkla, skrapa, jfr
isl. harkask, väsnas, osv.; ljudhärmande,
med germ. varianter harg-, hrak- o.
utomgerm. kharg- (t. ex. i sanskr. kharj-,
knarra) m. fl., som kunna vara [-uppkomna-] {+upp-
komna+} oberoende av varandra. Av samma
art äro sv. dial. kråka, harkla, o. sv.
dial. rackla, rodda (varom se
rackelhane). - Avledn.: harkla ds. - fsv.,
no.; i sv. dial. även: skrapa.

harkrank, Polyneura, en mygg-grupp,
ä. nsv. hårkranck Lex. Linc. 1640, under
culex, harkrancka Syllabus 1649, sv. dial.
hår-, har-, y. fsv. harkrankin, best. f.;
till hår, med syftniiig på de spinkiga
benen, o. kränk i betyd, smal(- mhty.);
jfr sv. dial. moykrank Dl. (av my-) ds.
- Har- för hår- beror på ställningen
i framför konsonantgrupp.

harlekin, 1699 = ty., från ä. fra.
har-| lequin (nu arlequin); ett av de i
etymo>-logiskt hänseende mest omstridda
romanska orden; se senast M. Riihlemann
Etymologie des Wortes harlequin Hålle
1912, som efter att ha kritiserat o. 20 av
de mera beaktansvärda tolkningarna
hävdar ordets ursprung från ffra. hellequin,
djävul i de medeltida legenderna, o.
med Grimm antar germansk härkomst,
egentl, diminutiv på -kin till fhty. hella,
helvete; jfr dock O. Driesen Ären. f. d.
Stud. d. neu. Spr. 130: 455.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free