Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
harm, fsv. harmber, sorg, harm,
lidande = isl. harmr, da. harme, fsax.
harm, fhty. haram (ty. harm), ägs.
hearm (eng. harm) i likn. betyd.; av
germ. *harma-, varav även ett adj.
*härma- (fsv. harmber osv.); motsv.
fslav. sramu, skam; ie. *kormo-. -
Harmsen, ombildning av ä. nsv. harmse
Bib. 1541, kanske utgående från fsv.
genit. harms (jfr gramse).
harmoni = ty. harmonie osv., av grek.
(h)armonia, egentl.: sammanfogning (se
arm l, armé).
harnesk = fsv., jämte isl. harneskia
o. da. harnisk från Ity. harnasch m. m.
= mhty. (ty. harnisch), från ffra. härnäs
m. m., även: utrustning (fra. harnais
;> i tal. arnese); kanske keltiskt.
1. harpa, sbst., vanna, o. 1750, =
da. dial., eng. dial. harp ds.; enl.
Sper-ber WuS. 3: 68 f., med stöd av ett
gottl. harpa i betyd, ’harv o. räfsa’,
urspr.: avhugget träd med kvarsittande
grenstumpar (använt som primitivt
åkerredskap) o. urbesl. med harv; (med i
så fall sekundär betyd.) lånat i ital.
arpa, klo (jfr harp u n); enl. allmänt
o. sannolikare antagande dock av följ.
ord (efter likheten); jfr harpa 2.
2. harpa, musikinstrument = fsv.,
isl. = mlty. harpe, fhty. harpfa, harfa
(ty. harp fe), ägs. hearpe (eng. harp);
samgerm. ord (dock ej i got.), *harp(p)ön,
av lat. förf. på 400-t. omtalat som ett
barbariskt (germanskt instrument);
inlånat i rom. spr.: fra. harpe, ital. arpa
osv.; rotbesl. med nisl. harpa, knipa,
herpast, draga sig krampaktigt
tillsamman, osv. (se följ. o. jfr harv), jfr (det
egentl, germ.) ital. arpa, klo (se föreg.
o. jfr Bruch Einfl. d. germ. Spr. auf
das Vulg.-lat. s. 158 n. 4); alltså
syftande på handgreppet vid spelningen el.
också på instrumentets krökta form (enl.
Sperber är namnet överflyttat från föreg.).
3. harpa, gammal kvinna, t. ex.
Serenius 1734, jfr isl. munnharpa, namn på
troll, kvinna, sydty. dial. harpf, bl. a.
käring; i avljudsförh. till no. hurpa ds., till
nisl. harpa, knipa, sv. dial. harpa, vara
stel, styv, harpa ihop, draga el. sy
tillsammans, osv. (se föreg.), alltså egentl.:
hopknipen, skrumpen, jfr skarp.
harpojs, -pöjs,sjöt., ett slags blandning
av linolja, vax o. talg, Weste 1807:
harpojs, dial. även hårpös, jfr fsv. harpös
= no. harpeis, jfr da. harpiks (genom
ny anslutning till lat. pix, beck); från
mlty. harpois, blandning av beck, tjära
o. harts = ty. harpeus, harpiise, från
ffra. harpois; väl av fsax. hart (se
harts) o. fra. poix, beck, av lat. pix
(se beck).
</b>harpun</b>, si. av 1700-t. = da.; ty.
har-pune; från höll. harpoen, från fra.
har-pon ds.; till den germ. stammen i
harpa l, 2 el. till grek. (h)drpe, lie, hake.
harr, fiskn., Thymallus, 1671 - no.
= fi. lånordet harju(s); av germ. *harzu»,
motsv. \itau.kirzlys, harr,fcarazis,braxen.
till litau. kérszas, svart- o. vitfläckig,
osv., jfr sanskr. krsnd-, svart. Liden
PBB 15: 509.
Harrie, ortn., Ska., av fsv. (fda.)
Hardhakra (se Härja ger).
Harry, mansn., från eng. Harry, av
fra. Henri, av (germ.) Henrik; se f. ö. cl. o.
harska, P. Brahe Oec. 1581, harskla,
T. Bielke 1556, ljudhärmande varianter
till barka, har k l a. - I ä. sv. även
härska, t. ex. Atterbom.
hart, i hart när = fsv.; adverbiellt
neutr. till adj. harper (hård), med
framför rt ljudlagsenligt a, bibehållet
på grund av att ordet lösryckts från
adj.-paradigmet; el. möjl. påverkat av
mlty. hart.
harts, U. Hiärne 1706, från ty. harz
- fhty., kåda = mlty. hart; av okänt
ursprung. Därjämte fhty. hartzuch, väl =
ägs. hortuc (ZfdW 14: 155). Jfr harpojs.
harv, fsv. harf = isl. harfr, som
öknamn, no. horv, da. h arv; jfr avled n.
fsv. akerhwrue, harv, anhazrue, höräfsa
= isl. herfl n.; eng. harrow är till sitt
urspr, något dunkelt; till ie. kerp, karp,
krafsa, skära o. dyl., i lit. kerpu, skär,
klipper, lett. karpit, krafsa, skrapa, lat.
carpo, plockar el. rycker a v (j fr char p i);
mera avlägset besl. med harpa; jfr f. ö.
härva, härvel o. höst. B iför mer med
ie. sk se skarv 2 o. skärva. - Ett
förgerm. ord för ’harv’ föreligger i fhty.
egida (besl. med ty. egge), med
motsvarigheter i ägs., balt. o. kelt. spr. o.
besl. med lat. occa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
