- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
228

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - has ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

has = fsv.; jfr no., da. hase; dunkelt;
möjl. en lånad form, motsv. höll. haas
= fhty. hahsa (ty. hechse), mlty. hesse,
motsv. lat. coxa, höft, sanskr. kaksa-,
armhåla, m. fl., till en ie. rot kek, vara
krokig (yäxl. med kenk; se häl). Kan
av formella skäl ej föras till isl. hd-sin,
hälsena. - Härtill vb. hasa, jfr asa.

hasa, sbst., vanl.: pl. hasor, t. ex.
Bellman: iicdkippade hasor; antingen:
skor som man hasar på, eller kanske
ombildning av plur. hasar till has, jfr
o. 1620: ligge oss i haseme.

hasard, Gustaf II Adolf till A.
Oxenstierna 1624: ’Och skole I serdeles achta
edher för hazardh (dvs. risk)’ = ty.,
från fra. =, vågstycke, tillfällighet;
utvecklat ur betyd, ’hasardspel’, ur
’tärningsspel i allmänhet’, ur ’bestämt, visst
tärningsspel’, ur ’visst slag av
tärningskast’; grundbetyd, synes vara ’tärning’
(dock svagt bestyrkt); till ett
österländskt ord, arab. zär, tärning, med
artikel azzär, jfr mgrek. tsdrion o.
atsd-rion osv. H i fra. jämfört med spän.
azar är som i hänt, hög, huit, åtta, osv.;
-ard (-art) beror på ombildning ss. i
poignard, dolk, från ital. pugnale osv.
Jfr Tiktin Arch. f. d. Stud. d. neu. Spr.
127: 162 f.

hasp, även ha sp e, ä. nsv. ofta haspa,
t. ex. 1626 (förr ss. ännu i dial. ofta utan
h), motsv. no. hasp, da. haspe, ty. haspe,
ägs. hwsp, h&pse (eng. hasp); med
z-omljud: isl. hespa, mlty. hespe; av okänt
urspr., liksom även förhållandet till
germ. hasp- i en del ord för ’garnvinda’
o. ’härvel’ är mycket oklart.

haspel, 1687 - som gruvterm, Lind
1749; från Ity. el. ty. -; avledn. till
mlty. haspe, garnvinda, osv., jfr föreg.

hassel, fsv., isl. hasl = da. hassel,
mlty. hasel, fhty. hasal(a) (ty. hasel),
ägs. hassel (eng. hazel), motsv. lat.
coru-lus (av *kosulo-), fir. coll (av *koslo-);
alltså en urgammal samindoeur.
beteckning för detta träd. - Härtill avi. fsv.
hcesle =. isl. hesli n., hassellund m. m.,
i ortn. Hässle, Hässleby m. fl.

hast = fsv., da.; från mlty. hast
–ty.; från ffra. haste (;> eng. -; fra.
hdte); i sin tur från germ. *haisti- i
ägs. hckst, våldsamhet, fiendskap, jfr
fhty. heist(i), häftig, ägs. héste ds.; av
*haifsti- i got. haifsts, strid, o. utan s
isl. heipt, jfr mhty. heifte, våldsam
(vartill ty. heflig = sv. lånordet häftig).
Möjl. rotbesl. med sanskr cibhrd- m.,
häftighet.

hat =. fsv. - da. had; jfr isl. hatr,
got. hatis 11., fsax. heli, ägs. hete, fhty.
haz (ty. hass) m.; i betyd.: hat, förr även:
fientlig förföljelse; germ. *hatiz n.,
s-stam; väl besl. med grek. kMos n., sorg
o. dyl.; jfr fir. caiss, hat (dock oviss
grundform). - Härtill vb. hata, fsv. o.
isl.: förfölja, hata = da. hade, hata,
fsax. haton, hata, förfölja, fhty. hazzön
(ty. hassen), ägs. hatian (eng. hate,
hata); med annat bildningssätt: got.
hatan = fhty. hazzén, ävensom got.
hatjan osv. (= hetsa). Grundbetyd,
har möjl. varit ’förfölja’. - Jfr h äts k.

hatt, fsv. halter = isl. hottr, da. hat,
ägs. hcett (eng. hat), av germ.
*hattu-av *hadnu-; i avljudsförh. till mlty.
höt (höd-), hatt, fhty. huot, hatt, huva,
hjälm (ty. hut), ägs. höd, hätta (eng.
hood); sannol. besl. med lat. cassis,
hjälm (om av *kad-li-), o. möjl. med
mlty. höde, fhty. huota (ty. hut = sv.
lånordet hut), bevakning, omsorg o.
dyl.; i så fall med grundbetyd.:
betäckning, skydd. - Med avs. på bildningen
jfr hall l o. vante. - Hatten var i
forntiden (i motsats till mössan) en
j symbol av frihet och oberoende (hattens
avtagande blev sålunda ett tecken till
ödmjukhet el. underkastelse). Ett
bleknat minne härav är uttr.: vara karl
för sin hatt, med motsv. i da.

haubits, C. G. Rehnsköld 1705 =
da., från ty. haubitze, ä. hauffenitz,
egentl, ett tjeckiskt ord för ’stenslunga’.

hausse, från fra. =, till haut, hög
(av lat. altus). Motsats: baisse (se
d. o.).

hav, fsv. haf = isl. haf, da. hav,
mlty. haf (varav ty. haff, strandsjö),
mhty. hap, ägs. hcef; av germ.
*hafa-n.; möjl. till *hafjan (- sv. häva); jfr
med samma grundbetyd. ägs. holm, hav
(se holme). - Ordet har i nord. spr.
undanträngt den gamla indoeur. o.
germ. stammen mar- (se d. o.).

hava = fsv.: hålla, hava, få = isl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free