- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
236

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hermetisk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

leken, dimin. till mlty. hulle = ty. htille,
huvudduk m. m., egentl.: omhölje, besl.
med hölja. - I vissa dial, med betyd,
’rus’; jfr florshuva.

hillebard, närmast motsv. y, fsv.
hil-lebard 1517; Var. rer. 1538: -bart; jfr
-bård 1600-t.- Weste samt med -e- i
första leden y. fsv. hellebardh (nsv.
hällebard); jämte da. hellebard(e) från
mlty. hellebarde jämte helm-, motsv.
mhty. helmbarle (ty. hellebarle); från
germ. spr.: trå. hallebarde. Sammansatt
med ett germ. ord för ’stridsyxa’: fsax.
barda, fhty. barta, isl. barda (jfr l
örn-bar d), avledn. av germ. *barda-, skägg,
egentl.: utstående kant o. dyl. (se b a r d l
o. knävelborr), såsom isl. skeggja, yxa,
till skegg, skägg. Första leden är oklar:
enl. Hirt-Weigand till helm, hjälm: alltså
egentl, en yxa att hugga genom hjälmen
med; enl. Tamm, Falk-Torp m. fl.
däremot av ett ord för ’skaft’: mhty., ty.
helm, jfr fhty. helmakes, yxa med långt
skaft; även: ’rorpiniie’ i t. ex. isl.
hjalmvylr (snarast till ie. (s)kel, ktyva
o. dyl.; se häll l, skilja). -Dunkelt
är i i sv. h i 11 e-. Seip 2: 112 förmodar
mlty. övergång av e >> i framför /
-f-konsonant.

hiller, se i 11 er.

Hilmer, mansn., lån från isl. Hilmir,
sagonamn = hilmir, beteckning för
furste, egentl.: hjälmbärare, urnord.
*Helmia-, till stammen helm- i hjälm.

Himle, härad i Halland, av fsv.
Hen-öflw, dunkelt (en förmodan hos Noreen
Spr. stud. 3: 108).

himmel (= no., da.), fsv. himil, täm-
ligen sen form, lånad från Tyskland =
fsax., fhty. himil (ty. himmel), med
yngre l för n ss. i ty. esel (jfr åsna),
motsv. det inhemskt nordiska fsv.
himin = isl. himinn, got. himins, fsax.
heban, ägs. heofon (eng. heaven), med
b, f ur m framför n (i synkop. kasus);
ie. *kemeno-; flera tolkningsförsök; väl
egentl.: valv, tak, besl. med grek.
kmélelhron, tak, kamára, välvning (se
kammare), såsom litau. dangùs, himmel:
dengti, täcka. Jfr med avs. på
betyd.-utvecklingen under loft, luft. – I
religiös stil förr ofta plur.: fara till
himla (gen.plur.), som är i himblom (dat.
plur.; i bönen Fader vår) osv., jfr lat.
coeli. – Den äldsta ieur. beteckningen
för ’himmel’ var *diéus, den lysande =
sanskr. dya’us = grek. Zevs (gudanamn);
se Tyr.

hin, minne av ett fsv. demonstr.
pron. kvar i gamla bibelövers., t. ex.
’medan hin ännu långt borta är’ Luc.
14: 32 (= den förre, den andre) o. i
sv. dial. ävensom i hin si da n,
hinsides, på andra sidan, o. hin onde, hin
båle (jfr 1649: det weet den hååle, av
hårde, jfr Lind 1749: hin hårde; med
rd;> ’tjockt’ /;> vanligt Z,jfr f al k napp,
sköl, stel, sval, Åmål) o. elliptiskt
endast hin, samtliga uttr. (liksom även
det likbetyd, den o. den) redan på
1600-t.; jfr Stiernhielm: hin stygge; av
fsv. hin, den där, den andre, även som
best. art. framför adj. (-f- sbst.) = isl.
hinn, ett speciellt nord. ord, av omstritt
ursprung: möjl. uppkomm et genom
sammansmältning av två ord: dels 1. det
fornnord. demonstr. pron. ^7777, 77777
(kvar som best. slutartikel, i dag-en
osv.), av något oviss upprinnelse: jfr
got. jains, ty. Jen er, den där, el. fhty.
enér ds., fslav. 07277, han; dels 2.
pro-nominalstammen hi- i got. hita, det,
osv. Knappast är hin en urgammal
bildning (enl. somliga: 77-avledn. till ett
hl- = ie. kei i grek. (e)kei, där, lokativ
till ie. pron.-stammen ke-, där, varom
under hit; i så fall analog med min,
din osv.). - Motsvarigheter till hin
onde osv. äro sv. den lede, sv. dial.
den farlige, den fule, den sure osv.

hind = fsv. = isl., da., ägs., eng. -
mlty. hinde, fhty. hinta; väl besl. med
grek. kem ds (-ddos) f., hjort, gasell; i
så fall *hind- av äldre *hemd- (såsom
sand av samd- o. antagl. sund av
sumd-) = ie. *kem-ta-; jfr f. ö. (med
Liden KZ 40: 257 f.) sanskr. cdma-,
hornlös, litau. szm-ulas ds., osv., i
motsats till lat. cervus o. hjort, den
be-hornade. Med avs. på bildningen jfr
and 1.

Hindersmässa, -son, se Henrik.

hindertyg, remtyg bakpå seldon, Var.
rer. 1538, från Ity., till hinder, bakom
= ty. hinter (se följ.)

hindra - fsv., isl. = da. hind re,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 07:30:44 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free