- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
235

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hermetisk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ten het osv. el. nybildningar såsom
nedlåtenhet, välgörenhet osv.; jfr
grannlagenhet.

heta – fsv. (där såsom i isl. även
aktivt: kalla, benämna) = isl. hcita (i
betyd.: ’heta’ ined pres. ek heiti, minne
av det gamla medio-passivet på -en, jfr
grek. phéromai), da. hede, urnord.
ha(i)-te-ka, heter, haitinaR part. pf. m., got.
haitan, kalla, inbjuda, befalla (haitada,
heter), f sax. heta n, fhty. heizzan (ty.
heissen, uppmana, kalla, heta; jfr under
Schultz), ägs. hålan; förr redupl. vb;
av ovisst ursprung: snarast med
Brug-mann IF 6: 94 rotbesl. med lat. ci(e)o,
sätter i rörelse, cito ds. (se citera), grek.
kiö, går, kinéo, sätter i rörelse (se
kine-ma t o gr a f), med samma
betyd.-utveckling som i grek. kello, rör, o. kélomai,
driver på, kallar.

hetman, polsk o. litauisk
överbefälhavare, av polska helman, från mlty.
hövelman el. en snarlik mhty. form,
överbefälhavare, anförare = ty.
haupt-mann, kapten; se hö vits ma n. Härmed
förväxlas ofta lillryska alaman, äldste
(slarsyj), alltså (urspr.) ej
’överbefälhavare för kosackerna’; av ett helt annat
ursprung. Bruckner Zfvergl. Sprachf.
48: 171 f.

hetsa, Sahlstedt 1773, Bellman, på
grund av e (för väntat d) ej från ty.
hetzen (germ. *haljan, till hata) utan
en ombildning (väl efter het, hetta) av
ä. nsv., fsv. hitza, hissa, från mlty.
hit-zen, hissen, som väl bildats av ett
utrop, hiss el. dyl., brukat till djur, som
hetsas, liksom ä. nsv., östsv. dial., no.
hussa ds. av interj. huss; jfr tussa. -
Hilsa förekom långt fram på 1700-t. o.
motsvaras av nsv. hissa (med
dialektisk färgning), i Lag 1734 (om hundar).

hetsig, o. 1650, ä. nsv. även -i- o.
med betyd, ’het’; från ty. hitzig, till
hilze, hetta (se d. o.).

1. hetta, sbst., ä. nsv. hela f., hele
m., fsv. hila f., hiti m. = isl. hita. f.,
hite m.; adj.- abstr. på svaga rotstadiet,
av germ. *hilan-, *hilön-, avljudsform
till het, liksom fsv. fiti m., fetma, till
fet. Ty. hitze är ett annat slags
bildning, germ. *hiljö-; eng. heat, av ägs.
hekto, ett germ. *haitjo-. - Hetta har
utvecklats ur fsv. hila som t. ex. vecka
ur fsv. vika.

2. hetta, vb, kan motsvara dels fsv.
hita = no. o. dels fsv. hela = isl. heita,
fhty., ty. heizen, ägs. h&tan (eng. heat),
av germ. "haitjan, göra het.

hetvägg, 1689 (hef-), G. Warg 1755
(hell-), från Ity. heelweggen m. m.,
fettis-dagssemla, från mlty. héle weggen, egentl.:
varma bullar, urspr.: viggar, kilar, till
fsax. weggi, kil (se v i gg). I Sverige har
detta ord i somliga trakter i stället
kommit att beteckna den aga, som på
fettisdagsmorgonen på skämt tilldelas
familjemedlemmarna (i sht barnen), ett
urgammalt hedniskt kultbruk, o.
fettis-dagsbullarna ha i stället fått
benämningen fetvägg. Betyd.-ändringen
beror på att man friköpte sig från
piskningen genom hetvägg. Jfr Louise
Hagberg Sv. 1m. 1911, s. 523 f.

hetär, från grek. (h)etairä, (kvinnlig)
kamrat, fem. till (jon.) (h)élaros,
kamrat ((h)élairos är en nybildning efter
fem.), till ie. s"e-, se- (se sig, sin,
s v e a r).

hicka, vb, fsv. hikka, hicka, flämta,
snyfta = no. hikka, flämta, snyfta, da.
hikke, hicka, i ä. da. även ’snyfta’, höll.
hikken, hicka; jfr isl., no. hiksta o. no.
hiksa (ävensom eng. hickup osv.).
Antingen direkt ljudhärmande el.
intensivbildning (med konsonantförlängning)
till sv. dial. hikja, flåsa, motsv. no.
hika, da. hige (i överförd betyd.: ’fika
efter’), jfr mlty. hichen, higen osv., av
onomatopoietiskt ursprung liksom
kik-i kikhosta, kippa 2 osv.; se his(s)na
o. jfr under sucka. - Härtill sbst.
hicka, fsv. hikka = da. hikke.

</b>hide</b>, se ide.

Hildur, kvinno., nyisl. form för fisl.
Hildr, en valkyrja = hildr f., strid =
fsax., ägs. hild, fhty. hili(j)a, av germ.
*heldiö-, väl besl. med ir. ceallach, krig,
jfr litau. kaliu, slår (se hull). Detta
ord ingår som senare led i Gunhild,
Bagnhild m. fl. o. f. ö. i de urspr,
tyska Hildebrand, Matilda.

hilka, Aurivillius Gog. 1693, Lind
1738 (även -e), möjl. från ty dial. hilche,
medan ä. nsv. hyllicka 1637, sv. dial.
hylka, da. hyllike utgår från mlty. hul-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free