- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
241

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hjärna ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fullständigare i sv. hokuspokusfiliokus, där
man kanske också har ett minne av
lat. filii (corpus), dvs. sonens (lekamen),
el. av lat. filioque.

Holger, mansn, = fsv., av äldre
Holmger = da. = isl. Holmgeirr; med
bortfall av m mellan två konsonanter; senare
leden = isl. geirr, spjut (se gissel o.
Rutger). I nsv. snarast lån från da.
(jfr Holger Dansk).

[holians, sv. dial., skäligen, tämligen,
se höger.]

1. holk, metallhylsa el. -ring (kring
knivskaft m. m.), i dial. även om olika
slags cylindriska träkärl, fsv. holker,
stäva = isl. holkr o. da. holk ds. som
i nsv.; jfr ags. holc n., urholkning, o.
no. hylke n., träkärl; av germ. *hulka-,
avledn. av hål, el., med förf. Ark 7:
14, av germ. *hulᵹná- till ags. holh,
hål. Jfr följ.

2. holk, avtacklat större fartyg,
använt till blockskepp, bostad m. m., från
lty. holk = mlty. holk (hullik m. m.),
större lastskepp (varifrån fsv. holker ds.),
motsv. mhty. holche, meng. holke, mlat.
hulca, hulcum; vanl. uppfattat som lån
från grek. (h)olkás, lastfartyg; snarast
med Heinertz PBB 41: 493 urspr, samma
ord som föreg.

holla, hwip hålla 1609 = da, ty., eng.
osv.; väl från fra. holà, av ho, ohoj, o.
là,, där.

hollandslärft innehåller ej genit. sg.
av Holland, utan en biform till ä. nsv.,
da. adj. hollandsk, från holl. hollandsch,
holländsk; jfr frans- i fransman.

holländeri, 1727 (i samband med J.
Alströmer), äldst: koladugård med
mjölkhantering o. dyl., sedan: stam av
rasnötkreatur el. mjölkkor; från lty.
hollenderie el. ty. holländerei, egentl.:
mejeri(gård), skött efter holländskt
mönster av en s. k. hollender, dvs.
holländare.

holme = fsv. = isl. holmi, av germ.
*hulman- m.; jämte *hulma- m. i fsv.
holmber = isl. holmr, da. holm, kvar
i många nord ortnamn ss. Bornholm,
Norsholm, Stockholm;
ej blott om
ö utan också om upphöjning över
marken; motsv. fsax. holm, höjd, förhöjning,
ags., eng. ds. (i ags. även: hav; jfr d. o.);
ie. stam *kl̥m-, motsv. lat. culmen n.,
topp (se kulmen), jfr lat. collis
(*koln-
el. *kl̥n-), kulle osv., till ie. kel, höja
sig; se hall 1.

Holst, familjen., P. Brahe Kr. o. 1580
osv., egentl.: holsteinare, från mlty.; jfr
fsv. holtzter, adj. o. mask. plur.; motsv.
fty. holcetæ, holtzati m. pl., jfr isl.
Holtsetaland; till germ. *hulta-, skog
(lty. holt; se hult), o. *sǣti-, sittande,
boende (= isl. sǽtr), resp. set-, till
sitta, jfr drots, undersåte; alltså
’skogsbo(ar)’. — Den mlty. dat. plur. av
det likabetydande folknamnet, Holsten,
har övergått till landsnamn (såsom
Franken, Sachsen); härav genom
felaktig översättning till hty.: Holstein,
vartill sv. holstejnare.

Holstein, holstejnare, se föreg.

homeja, sydsv. dialektord (särsk. Skå.,
Hall. o. Blek.), utbyggt fönster,
takfönster, utbyggd dörröppning till rännet,
genom vilken höet inkastas, ä. nsv.
ho(f)meja, utbygge, altan m. m., Var.
rer. 1538, Bib. 1541 osv., fsv. hoghmeidh,
utbyggd öppning i muren på en
förskansning, homegha, vårdtorn (med
samma betyd, i G. I:s reg.: homeyen
best. form, om Alvsborgs fästning); från
mlty. ho(ge)mei(d)e, hameide m. m. =
mhty. hamît.

homeopat = ty. homöopath, bildat
o. 1800 av dr S. Hahnemann, till grek.
(h)ómoios, lik (se sam-), o. páthos n.,
lidande (= sv. lånordet patos), med
syftning på homeopatiens grundregel:
lika botas med lika.

hon, se han.

hona, Rondeletius 1614: han eller
hona,
Serenius 1734; avledn. av hon;
tidigare: (en) hon; se hanne.

honing, se honung.

honnett, från fra. honnête, ffra.
honeste, av lat. honestus, hederlig, till lat.
honōs, -or (genit. -ōris), ära, vartill
även honorera, honnör (av fra.
honneur) osv.

honung, t. ex. I. Erici 1642, med en
mängd växlande former i äldre o. yngre
tid, t. ex. hanigh 1529, 1578, hannog
Bib. 1541, hanung Lex. Linc. 1640, fsv.
honagher m., hanogh n., motsv. isl.
hunang n., da. honning c., fsax. honig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free