Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - imitera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
införliva, t. ex. Sahlstedt 1773, för ä.
inlifva o. 1550 till början av 1800-t.; från
mlty. invorlîven = ty. einverleiben,
resp. mlty. inlîven; till mlty. (osv.) lîf,
kropp (se liv); väl översättning av lat.
incorporāre (= sv. inkorporera), till
corpus, kropp.
-ing, familjenamnsändelse, se -inge
(slutet).
ingalunda, se -lunda.
Inge, mansn. = fsv. (vanligt), fda.;
i fno. o. isl. lån från östnord, språk;
kortform till namn såsom fsv. Ingebiörn,
Ingemar osv., el. med Noreen NoB 8:
2, till den fsv. form, som motsvarat isl.
Yngvin (vartill Yngve). Ingår i en
del ortnamn såsom Ingaboo. Ingeby.
Härtill fsv. ättnamnet *Inglinger,
vartill nsv. Inglinge. Här ingår kanske
ett fornnordiskt guda- o. herosnamn
Ing-, germ. *Inguz; jfr även lat.-germ.
Inguæones, en gammal germansk
kultsammanslutning. Har möjl. med rätta
sammanställts med grek. énkhos, lans.
Se senast Noreen NoB 8: 1 f., enl.
vilken namnet skulle ha phallisk betyd.
</b>-inge</b>, -unge, -unga,
ortnamnsändelser. De flesta innehålla gen. plur. av
personbeteckningar på -ing (-ling),
-ung, t. ex. Sværting, avkomling av en
Svart el. medlem av hans familj, el.
Aklung, till ett kortnamn *Akle, el.,
med geografiskt grundord, Utrung, en
som bor vid sjön Uttran; härav genit.
plur. Sværtinga, Utrunga osv., dvs.
deras (by) som höra till Svart el. som
bo vid Uttran osv., jfr Göinge, Konga,
Lösing, Memming, Närdinghundra
osv. De till grund liggande
personnamnen ha ofta karaktär av kortnamn
(jfr under Ribbing). Ortnamnen ha
ofta etymologiska motsvarigheter i
Tyskland o. England. De flesta torde
härstamma från äldre järnåldern o.
folkvandringstiden. — Dessutom finnas en
del grupper »oäkta» inge-namn, t. ex.
stelnade kasusformer av medelst suff.
-ing- bildade namn (utan förmedling
av personbeteckningar), t. ex. nom. sg.
fsv. *Risinger, till ris, småskog, dat.
Risingi, *Sændinger, till sand osv., i sv.
Risinge, Sänninge osv. — Se förf.
Om de sv. ortn. på -inge, -unge o. -unga
Gborg 1904 samt betr. åldern Ortn. på
-by s. 133. — Av dessa ortn. på -inge
ha sekundärt en del familjenamn på -ing
bildats, t. ex. (i vissa fall) Billing.
Ytterst få dylika härstamma nämligen från
de gamla släktskapsord på -ing. som till
en stor del ligga till grund för dessa
ortnamn. Ett sådant är emellertid
Ribbing (se d. o.).
Ingeborg, kvinnon., fsv. Ingeborgh
= fda. = isl.-fno. Ingiborg jämte -bjǫrg;
besl. med bärga; se f. ö. Inge.
ingefära, fsv. ingefæra, biform till fsv.
ingefær = fno. ingifer, da. ingefær;
från mlty. ingever = ty. ingwer; jämte
ags. gingifer(e) (eng. ginger) osv. från
ffra. gingibre, gingivere (fra. gingembre),
av lat. gingiber, av sengrek. zingíberis,
ett indiskt ord = pâli singivera =
sanskr. c̣r̥ṇgavēra-, ingefära, till c̣r̥ṇga-,
horn (rotbesl. med horn, se d. o.), o.
vēra-, kropp, efter rotstockens form.
Ingelstad, härad i Skåne, fda., fsv.
Ingelstet, Ingilstatheret m. m.; väl till
fsv. o. fda. person n. Ingild, växelform
till Ingiæld (jfr Ingjald illråde); se f.
ö. stad.
Ingemar, mansn., = fsv., fda. =
isl.-fno. Ingimarr, jfr Tacitus:
Inguiomerus, en cheruskerfurste; till isl. mǽrr,
berömd = got. -mêrs, fsax., fhty. mâri,
ags. mǽre, besl. med grek. -mōros,
berömd, gall. -mārus i personn.
Viridomārus, fir. mār, mor, stor; även i appell.
el. släktn. mæringa (genit. plur.) å
Rökstenen; se mer. Kanske Ingemar även
i fråga om förleden är besl. med grek.
enkhesí-mōros, spjut- el. lansfrejdad
(jfr Inge) o. möjl. rent av är urtypen
för namnen på Inge-. — Jfr Valdemar.
ingen, fsv. ingin (av ē- av æi-) =
da. ingen; med biformen fsv. ængin,
isl. engi. Till en + partikeln -ghi(n)
= isl. .gi(n), med urspr,
förallmänligande, sedan nekande betyd.; alltså
egentl.: icke en (se aldrig o. ej o. jfr
varken). Med bevarad negation o. besl.
partikel: got. ni ainshun, ingen. —
Härtill de gamla neutralformerna icke o.
inte (intet), se d. o.
ingenjör, förr om militärbyggmästare,
t. ex. 1611 om J. B. Bresselisij (ungef.
samtidigt i Tyskland), vanligt först på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
