- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
298

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kantsju(k) ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppträdande o. 1700 i överförd anv.:
svänga om (i fråga om sinnesstämning
o. d.) står kanske ej i direkt samband
med dess användning i senare tid.

kantsju(k), Dahlberg Lefn. o. 1755:
’med canschucker smörgde (12 ryska
dragoner) våra syndiga kroppar på bara
lintyget’, Tegnér i Halkan 1819: kantschu
= ty. kantschu, med motsvarigheter i
slaviska spr. o. ungerska; egentl. av
turkiskt ursprung.

kaos, av grek. khdos, bl. a.: den
tomma omätliga rymden, egentl.: gap,
avlägset besl. med khainein, gapa; se
f. ö. gom. Jfr den fornord,
mytologiens Ginnunga gap.

kap, (bergig) udde, 1756, Sahlstedt 1773
= da., från ty. kap = eng. cape, av fra.
cap = ital. capo osv.; av lat. caput,
huvud, jfr huvud i samma betyd. i sv.
ortnamn, t. ex. S tens huvud. Jfr chef,
dakapo.

1. kapa, uppbringa fartyg, tillskansa
sig, 1796: kapa bort, om fartyg; 1833,
Dalin 1850: kapa bort i bildl. anv.;
1853: kapa åt sig; från ett ord motsv.
öfris. o. holl. kapen. Härtill sbst. kap,
t. ex. Kellgren, Bellman, äldst i förb.
fara el. gå på kap o. 1715, jfr holl.
kaap f., kaperi. Sannol. egentl. ett
frisiskt ord: till fris. kâpia, köpa, kap,
köp, byteshandel (se köpa), med
ungefär samma betydelseutveckling som i
byta. Enl. andra egentl.: lura på, till
mholl. kapen osv., gapa, se sig omkring.
- Kapare = da. kaper, från holl.
kaper.

2. kapa el. (nu sällan) kappa,
avhugga, om tåg o. d., Rosenfeldt 1698:
kappa, 1801: kapa = da. kappe, från
Hy., ty. kappen, i mholl. även: skära
sönder, möjl. av romansk härkomst; jfr
mlat. cappare, skära, spän. capar,
ka-strera (se kapun) m. fl.

kapabel = ty., av fra. capable, av mlat.
capabilis, till lat. capere, fatta, taga; jfr
följ.

kapacitet, jfr fra. capacité, av lat.
ca-pacitas (genit. -tätis), till capax, som
fattar, till capere, taga; jfr föreg.

kapell, fsv. kapel = da. kapel, från
mlty., ty. kapelle = fhty. kapella, av
mlat. capella, kort kappa, diminutivum
till capat kappa, egentl. om det rum el.
den kyrkliga byggnad, där den helige
Martins kappa förvarades. Betyd.
’musikkapell’ beror därpå, att
kyrkosångarna ofta hade sina övningar i ’kapellet’.
Jfr kap l a n. - Av helt annat ursprung
är den kemiska termen kapell, om ett
slags skål; till lat. cupella, litet fat,
dimin. till cupa, tunna (urbesl. med
huv), o. påverkat av mlat. capella, lock
över en destillerkolv (till capa, kappa).

kapital, 1629: capiial; tidigare (1622)
med lat. form på -e = da., ty., från fra.
capital, huvudsumma, grundfond (i
motsättning till räntorna), av mlat. capitale
n., till capitalis, huvud-, till caput (se
huvud, chef, dakapo, kap, kapitel,
kapson, kapten). Jfr att grek.
ke-phale, huvud, o. två ord för ’huvud’ i
babyloniskan brukas i samma
betydelse. En översättning av capitale är
väl huvudstol (se d. o.).

kapitel = fsv., da., ty., av lat.
capi-tulum, huvudpunkt av en skrift,
kapitel, egentl.: litet huvud, dimin. till caput,
huvud (se föreg., kapitulera o.
kapital). Om anledningen till den redan i
fsv. förekommande betyd. ’högtidlig
sammankomst, domkapitel’ se under
domkapitel.

kapitulera = ty. kapitulieren, av fra.
capituler, av mlat. capituläre, egentl.:
avhandla om huvudpunkterna i ett
föredrag o. d., till capitulum, huvudpunkt
= kapitel.

kapitäl = ty., av mhty. kapitel, av
lat. capitellum, egentl.: litet huvud,
dimin. till caput, huvud, o. alltså en
växelform till capitulum (- kapitel).

kaplan, fsv. kaplan, kapellan,
kapellpräst, hov- o. huspräst = isl. kapellan,
mhty. kap(p)el(l)ån (ty. kaplan,
kapellan), av mlat. capellänus, kapellpräst,
till kapell.

kapotthatt, 1851, till kapott, hatt,
t. ex. 1811, fruntimmerskappa,
Geder-borgh 1814, förr även om ett slags
munderingspersedel, av fra. capole, i samma
tre betyd., till cape, kapusjong; se kappa,
kåpa o. kapusjong.

1. kapp, överbyggnad å däck m. m.,
1801, från holl. kap = da., ty. kappe;
egentl. samma ord som kappa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free