Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kapten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karikatyr, Leopold 1788: en outrerad
carricatnre, vanligt först o. 1800; av fira.
caricature, av ital. caricatura, egentl.:
överlastande, till ital. caricare, belasta,
överdriva, av senlat. =, (be)lasta, varav
fra. char ger = sv. char ge ra, som alltså
är etymologiskt identiskt med sv.
karikera.
Karin, kvinnon., fsv. Karin(e), av
Kad(h)rin(e), av Katerina (se K a t a r i n a);
särskilt populärt genom sankt Karin (f
1381), den Heliga Birgittas dotter. Härav
även Karna. Jfr Kajsa.
karkas, Dagl. Alleh. 1771, av fra.
car-casse, av okänd härledning.
1. karl = fsv., jämte yngre /rar, kall,
karl, man, gubbe, fri enskild man, bonde
= isl., även: gift man (vilken betyd,
även uppträder i sv. dial.), da,, = fht3r.
karal, man, äkta man, brudgum m. m.;
i avljudsförh. till mlty. kerle, fri man,
kraftig man (ty. kerf), ägs. ceorl, fri man
av låg klass, äkta man (eng. chiirl, bonde,
tölp), m. m. Om fin. karilas, mycket
gammal man, hör hit, är ganska ovisst:
det kan vara en avledning av fin. kari,
ruin, rest; se FUF 13: 378; är det
däremot lånord från germ. spr., kan möjl.
i vara svarabhaktivokal (Wiklund Ark.
22: 79). - Grundbetyd, sannol.: gammal
man, besl. med grek. gérön, gubbe, sanskr.
jdrati, åldras, nypers, zar o. arm. cer,
gubbe, till en rötter, åldras, egentl.: mogna
(se k ärna 2, k örn). Jfr följ. o. k ä r i u g.
- Genit. plur. av karl ingår i det
vanliga ortn. Karleby (osv.), fsv. Karlaby;
av samma slag som t. ex. Rinkaby,
Svenneby, T äg 11 e by. Se förf. Ortn.
på -by s. 77. - Om uppkomsten
avför-men kar se litter. hos förf. Ark. 35: 200
f. - Om uttr. vara karl för sin hatt
se hatt.
2. Karl, mansn. = fsv., fno., da.,
fhty., ty. (m. m.), i fhty. även Kard,
latiniserat Carolns; med svag form: fsv.,
fno., fda., mhty. Karle; av föreg. Efter
Karl Martell o. framför allt Karl den
store som appellativ i många spak med
betyd, ’konung’, t. ex. fslav. krali, litau.
karälius, ngrek. krdles, ung. kirdly. -
Härtill smeknamnsformen Kalle (jfr
Karle ovan) som Palle till Pär. -
Mansn. Karl ingår i en del mera be-
kanta ortnamn, t. ex. Karlberg, givet
av o. uppkallat efter riksamiralen Karl
Karlsson Gyllenhielm; Karlshamn, stad
1664, efter Karl XI; Karlskoga, efter
Karl IX; Karlskrona, stad 1680, efter
Karl XI o. Landskrona; Karlstad,
1584 (förut Ting valla), efter Karl IX.
Karlavagnen, Stora Björnen, ä. n sv.
även karle-, karl-, O. Petri Kr., y. fsv.
karlawagnen; jfr sv. dial. karsvagnen
= da. karlsvognen (ägs. carles wǽn, väl
från nord.); senare omtytt efter Karl
den store, jfr Stiernhielm: then stoore
Carels wagn. meng. Cherlemaynes-wayne.
Felaktigt tolkat såsom innehållande isl.
karl som binamn på Oden, jfr mholl.
Woenswaghen (till Woen, Oden). I
stället sammansatt med appellativet karl i
motsats till isl. kvennavagn, om Lilla
Björnen. Beteckningen ’vagn’ för Stora
Björnen - syftande på stjärnbildens
form - är allmänt spridd, jfr t. ex.
isl. vagn, ty. wagen, grek. ámaxa
Homerus, lat. plaustrum, fra. chariot osv.
karled, nedersta delen på hästens
ben, L Erici 1642; dunkelt.
karm, Lex. Linc. 1640: ram; på släde
t. ex. 1757; förr (liksom i ä. da.) även:
täckt vagn, t. ex. Broms Gyllenmärs
visb. o. i historisk framställning; sv.
dial. bl. a.: vagnskorg, ryggstöd av
flätverk = isl. karmr, bröstvärn, da..
karm, karm; möjl. med H. Petersson
IF 23: 384 f. egentl.: flätverk, till ie
roten ger, vrida, fläta, med utvidgningen
gers i grek. gérron, flätad vagnskorg
m. m. o. möjl. även sv. dial. karse, korg
av vidjor m. m. (Liden Stud. s. l f.);
jfr kärr o. under kasse.
karmin, Möller 1755 = da., ty. =
eng. carmine, fra., spän. carmin,
sammanhängande med k a r m o s i n o. kanske
ombildat av detta under inflytande av
lat. mininm, mönja. - I sammans. 1707.
karmosin, o. 1550: carmesin, carmasijn
= da. (även -e-) = ty. karmesin, fra.
cramoisin (eng. crimson, fra. cramoisi),
ital. carmesino, från ett arabiskt ord,
som anses återgå på sanskr. krmija-,
uppkommen av maskar, till krmi-, mask,
o. jan-, alstra; jfr fra. vermeil,
skarla-kansröd, av lat. vermiculiis, liten mask
(se orm). Av det hithörande arabiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
