- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
301

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Language, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kapten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lånats till tyskan; urspr, från turkiskan.
Jfr det likaledes från slav. spr. lånade
piska.

karbid, karbol, karbonad, karbonat,
till lat. carbo (genit. carbönis), kol;
karbonad från fra. o. ytterst från ital.;
jfr karbunkel.

karbin, G. Gyllenhielm o. 1640:
car-rabiner plur., Protok. från Åbo 1660:
karbin = ty. karabiner, ä. ty. karpiner,
av fra. carabine ds., avledn. av carabin,
ryttare beväpnad med eldgevär; dunkelt.

karbunkel, elakartad böld, om utväxt
på näsor t. ex. 1810 = da., ty. osv.,
överförd anv. av karbunkel,
körsbärs-röd ädelsten, fsv. karbunkule = ty.
karfunkel (varav da. o. ä. nsv. =),
ombildning efter fnnkeln, gnistra,, av mht}7.
karbunkel, av mlat. carbunculus,
glödande kol, dimin. till lat. carbo, kol (se
karbid osv.).

karda, Spegel 1712, jämte karda,
1593, Lex. Linc. 1640, Salberg 1696,
liksom da. karde, karte från mlty. karde,
även: kardtistel = fhty. karda, karta
(ty. karde), eng. card-, från mlat. cardus
av lat. cardmis, tistel (jfr fra. chardon),
el. av biformen ital. carda: tistlar
brukades förr till kardor; lat. cardnus är
f. ö. besl. med lat. carrere, karda, kamma.
Jfr under tistel samt följ. - For merna
karda o. karda representera resp. yngre
o. äldre lån från mlty.; formen med
-å-är för tidigt uppvisad för att den skulle
kunna utgå från. iilty. körde. - Härtill
vb. karda, t. ex. 1639 (-a-).

kardborre, Weste 1807 (jämte kar-),
äldre: karraborre, lappa, Var. rer. 1538;
karreborre, ofta under 1600-t.; karbor;
karborre 1700-t.; stundom även:
kardtistel, jfr no. kareborre, kardtistel, da.
kardeborre, -hölle ds. De äldre formerna
bero möjl. på ombildning av el.
utveckling ur ett *kardhaborre (till föreg.) i
anslutning till kära, skrapa, krafsa, no.
kärra, skrapa; nsv. kardborre skulle
då ha uppkommit genom yngre
anknytning till karda. - Formen med
-d-stadgade sig i litteraturspråket först
under senare hälften av 1800-t. - De germ.
orden för ’kardborre’ beteckna f. ö. i
regel något som ’klibbar vid’, såsom ägs.
clife el. c/i/c ? o. no. kleikja (se klibba),
lty. klise (se klifs slutet), ty. klette (se
klister), l ty. klädde (se klätt slutet);
jfr sv. dial. klänkeborre, till klänka, besl.
med klänga.

kardemumma, Serenius, jfr B. Olai
1578: cardamomum, I. Erici 1642:
car-demomer, Lind 1749: kardimoma, fsv.
kardemoma m. m. = da. kardemomme,
mhty. kardemume o. mhty., ty.
karda-mom(e) osv., ytterst från grek.
kardd-mömon, av *kardam-amömon, av
kdr-damon,ett slags krasse, Lepidium sativum
(vartill växtnamnet cardamine), ett
österländskt ord, o. dmömon, en indisk
krydda.

kardinal, fsv. kardinal(e) = ty. osv.,
av mlat. cardinalis ds., substantivering
av lat. adj. cardinalis, förnämst, egentl.:
som rör el angår huvudpunkten, avledn.
av lat. cardo (genit. cardinis),
huvudpunkt, vändpunkt, dörrhake (vartill även
s c har 11 er); jfr sv. kardinalpunkt.

karduan, 1500-t.: kardeuaner, under
1600-t. ofta: cardewan, i ä. tid även:
cardoan, carduban, motsv. da., ty.
kor-duan, mlty. kordewan osv.; i sv. med
-a- för -o- sannol. från l ty. (jfr kalas,
kamin); av frans, cordonan (vartill
cordonnier, skomakare), spän. cordoban
osv., av mlat. corduanus, kommande från
Cordova (i Spanien). Jfr likartat
ursprung för marokäng.

kardus (för tobak), t. ex. Dalins Årg.,
Linné 1745 = da. (där även: kartusch),
från mlty. kardiise (med oklart d),
kar-tuse = ty. kardause; samma ord som
kar t us c h, se f. ö. d. o. - I militär
anv.: omhölje för kanonkrut o. d. o.
1695 osv.

karet, stor, otymplig vagn m. m., t. ex.
Spegel 1685: caretter plur. = da. karet,
från ty. karrete, jfr ry., pol. karela,
avledn. till lat.-gall. carrns (se kärra); jfr
kaross, karriol.

karg, fsv. kargher, karg, snål - da.
karrig, från mlty. kar(i)ch = fhty.
ka-rag, sorgsen, mhty. käre, listig, girig (ty.
karg, snål, arm), ägs. cearig, sorgsen
(eng. chary, sparsam), avledn. av germ.
*karö-, sorg, omsorg, varom närmare
under kära. Betyd, ’sparsam’ har
utvecklats ur den av ’bekymrad, som har
omsorg’.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 10 15:23:48 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free