- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
333

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - knoga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

form se Güntert IF 37: 44); grek. gnýx,
adv., på knä, osv.; jfr trä, av germ.
*trewa- ~ grek. dory. Betyd, ’släktled’
osv. efter ’knä el. led på strå’. -
Knäskål, Schroderus 1635; Spegel både -skål
o. -skaal, ombilding efter skål av fsv.
knæskal (plur. -skali), med kort a =
da. knceskal, motsv. isl. knéskel, till skal;
jfr no.-da. knceskjcel o. ä. da. knceskcel,
till skäl (i vägskäl), till skilja.

knäcka, L. Petri (i betyd, (’knaka’),
jfr fsv. sbst. kncek (ackus.) = no. knekkja,
da. kncekke, kausativum till sv. dial.
knäcka (ipf. knack}, knäckas, brista -
no. knekka ds.; besl. med knacka o.
knaka. - Deverbativum: knäck, ett
slags karameller t. ex. Växiö 1713; i
sammans. 1697: Såcker-Knäck; i abstr.
betyd, redan i fsv.: kncekker (bildat till
verbet såsom t. ex. blink, smäll, suck |
osv.).

1. knäppa, ge ett knäppande ljud,
även träns, (värd.) : knäppa n g n, 1608: [
knepte till, om vintern, Schroderus 1639
(inträns.), Stiernhielm: knäpten under
näsan = no. kneppa, da. dial. knwppe;
ljudhärmande av samma slag som de
möjl. besl. höll. knappen, eng. knap
ungef. ds.

2. knäppa (med knappar), fsv. knwppa
= nisl., no. kneppa, avledn. av k napp
1. I da. nybildningen knappe. - Knäpp,
värd., sup, i bl. a. färdknäpp, med
samma betyd.-utveckling som t. ex. no.
knert ds., men även ’knirkande ljud, lätt
slag’, ty. dial. knipps till knipsen, no.
støyt till støyta osv. el. sv. p i 11 e
knarkar e till knarka. - Deverbativum:
knäppe, 1673.

knävel, i svordomar, t. ex. Holof. o.
1600: ’Hwadh siw twsende knefflar’,
motsv. ä. da. kneffnel i samma anv.,
identiskt med da. dial. knevel, tölp, o.
no.-da. knebel, slyngel; från Hy. knäwel,
grobian, lymmel, t. ex. ’n knäwel van
jung = ty. knebel ds. Ur dylika
fraser, en knävel till pojke, har
användningen i svordomar uppkommit, varvid
knävel brukats o. uppfattats som en
eufemism till djävul; jfr ä. nsv.
snäf-vel ds. o. se även under bövel. Egentl,
en överförd anv. av mlty. knevel, kort o.
tjockt trästycke, kavle -. mhty., ty.
knebel, isl. knefill, tvärstock, jfr sv. dial.
knävel, stör, stake, handtag på lieskaftet;
besl. med k näbb (se även k n a p e); men
i övrigt av oviss härkomst.
Betyd.-utvecklingen är ungefär densamma som i
drummel, i ur k m. fl. - Hit hör även
skånska knä vi ing, ett slags fordom
bruklig karvstock, där medelst
inskärningar olika förbrytelser mot byalagets
stadgar utmärktes.

knävelborr, Var. rer. 1538:
knewel-bårdh, Petreius 1615, O. v. Dalin:
knäf-velbor osv. = ä. da. knebelbart,
knevel-bar(f), da. knebelsbart, från Hy. resp. ty.:
ty. knebelbart o. 1530 = höll.
knevel-baard; första leden sannol, till föreg,
i betyd, ’tvärslå, kavle’ med syftning på
formen; om senare leden, motsv. fht}r.,
ty. bart, skägg = ägs., eng. beard osv.,
se b ar b er ar e, bard l, hillebard o.
bord i betyd. ’kant’.

1. knöl, Bliberg 1737 osv., jämte knöla
Möller 1755, av ett fsv. *knyl el. *knöl
(*knaul-); besl. med det ä. nsv. knyl,
som i äldre tid vanl. ersätter knöl, fsv.,
ä. nsv. (stundom även i nsv.), sv. dial.
knyla (av uriiord. *knuliön)9 fsv., sv.
dial. kniila, no. knul, jfr ä. nsv.
knnl-påk. No. knöl är enl. Torp s. 303
snarast lån från sv.; det där anförda gottl.
knäiil utgår från ett -ii- o. bevisar
intet för en grundform *knaul. Enl.
somliga till den germ. roten knu, hoptrycka,
i isl. kmii, kiioge, osv.; se knogeo.jfr
anm. under kiiagg. Jfr även de under
knalle l anförda orden med likartad
betyd, av en germ. stam knoll-. I fråga
om betyd, ’drumlig människa o. d.’ jfr
kloss, klump, knös.

2. knöl, berusad, t. ex. Sönd.-nisse
1874, s. 116, möjl. från ty. knull ds.
Härtill sv. dial. knölig ds.

knös, i uttr. en rik knös osv., i sv.
dial. även om den onde, fsv. knös, troll,
förskräcklig människa, motsv. 110. kiws,
stolt, myndig man, trotsig person, ä. da.:
våldsam o. övermodig man, da.: ung
person. De sv. o. da. orden kunna utgå
från ett * knäns- = nisl. hnanss,
jordklump, no. knaus, bergknalt, ä. nsv.
(t. ex. U. Hiärne), sv. o. da. dial. knös,
liten förhöjning el. hög m. m., väl besl.
med de under knoge anförda orden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free