- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
343

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tinn osv. (se drott) o. got.piudans, isl.
pjöÖann osv.: got. piuda, folk, osv. (se
tysk, tyda). En urgammal beteckning
för ’konung’ är ie. *reg- i lat. réx, sanskr.
röj’-, fir. n (genit ng); se rike. För
sig står det etymologiskt oklara grek.
basilevs (se basilika o. b as il i sk). -
Kung, y. fsv. kung(er), beror på
syn-kope i relativt obetonad ställning
framför namn. Dylika kortformer av titlar
äro vanliga i de flesta språk; jfr fra.
su*e (= lat. senior), ital. monna (se
madonna), ry. su, av slidan av gosuddn,
nygrek, kyr, herre, av kyrios, turk. éfé
ds. av éféndi osv. - Kung Orres tid,
R. Foss 1621: i Kong Orres tijdh, jfr
1564: kongh Årre (Lindroth Saml. 1907
s. 213). Uttr. har påverkats av ar i l ds
tid (se ar il d s), men Orre är ej en
folketymologisk ombildning av ett som
personnamn uppfattat Arild. F. ö.
omstritt. Enl. A. Kock Ark. 28: 206 f.
är Orre den king Orry el. Gorry (isl.
GoÖr0Ör), som 1079 erövrade Man. M.
Oisen MoM 1912 utgår från isl. porri,
torsmånad (se d. o.), varvid Orre uppstått
i sammanställningar sådana som *Sankt
(T)orre el. snarare *Blöt-(T)orre.
Häremot Kock Ark. 28: 384, Jfr även
Nec-kel D. Lz. 1912, s. 934. Litteratur se
f. ö. Jungner MoM 1914, s. 123, som
själv utförligt motiverar en egen
förslagsmening, enligt vilken Orre-figuren
kunde leda sitt ursprung från Erik av
Pommern, vilket namn förväxlats med
el. medvetet förvridits till Hårik, vartill
en kortform (H)åre. - Kungsgatan,
se d. o.

konvalje, se liljekonvalje.

konversera, - ty. konversieren, fra.
converser, av lat. conversäri, umgås, till
stammen i part. pf. pass. av vertere,
vända (urbesl. med varda; jfr vers).

konvex = ty. osv., av lat convexiis,
välvd, av omstritt ursprung (jfr under
v å 11 g); alltså samma grundbetyd, som
konkav.

konvojera, t. ex. Karl XII i brev:
confoyera, från fra. convoyer, till lat. con-,
med, o. via, väg (jfr t. ex. viadukt,
trivial); alltså egentl.: tillryggalägga
väg tillsammans med. Härav fra. convoi
= sv. konvoj.

konvolut = ty., av lat. convolutum,
part. pf. pass. neutr. till convolvere, rulla
tillsamman, vartill convolvulus,
åkerbinda (Plinius) = konvolvel.

konvulsion = ty., av lat. convulsio
(genit. -önis), avledn. av stammen i
con-valsus, part. pf. pass. till convellere, skaka,
slita lös, till vellere, rycka (snarast till
ie. roten uel, slita, rycka, vartill en
utvidgning i germ. *wulfa- = ulv).

kooperation, egentl.: samarbete, av
lat. con-, tillsammans, o. operatio, egentl.:
arbete (- operation; se operera).

kopek, ryskt kopparmynt, i sv.
slang-spr. ofta skämts.: inte en kopek = ty.
kopeke, av ry. kopéika, till kopje, lans,
efter den förr därå präglade lansen; se
Bruckner Zfvergl. Sprachf. 48: 173.

kopia, jfr fsv. kopie, av mlat. cöpia,
avskrift, i lat.: förråd; alltså egentl.:
vad som ökar förrådet av exemplar.

kopp, i betyd, ’dryckeskärl’ i ä. nsv.
även kupp, t. ex. Rudbeck. Atl. 1689
(jämte kopp i samma arbete), jfr ä. nsv.
i betyd.: koppglas, kopphorn Var. rer.
1538 osv. = isl. koppr, kopp, kar,
hjälmbuckla, ögonhåla, da. köp, kopp; väl
från mlty. köp, kopphorn, huvud -
fhty., mhty. köp f, bägare, skål,
hjärn-skål, huvud (ty. kopf, huvud), ägs. copp,
kopp, jfr cuppe, även: bägare (eng. cup).
Av omstritt ursprung. Kanske snarast,
såsom flera andra beteckningar för kärl,
lånat från romarna = mlat. cuppa,
bägare (ital. coppa, fra. coupe), jfr lat.
cupa, tunna (se kupa). Dock, enl.
somliga (t. ex. Falk.-Torp), ett inhemskt
germ. ord, av germ. *kuppa-, av *kufinä-,
i avljudsförh. till kupa o. no. kaup,
träkanna, o. besl. med germ. *kfi1)a- -
ä. nsv. kuf, puckel, sv. dial. kuv,
hö-såte, övre delen av ryggen m. m., no.
kuv, rund topp, puckel, stack, osv., jfr
isl. kiiföttr, rund, kulformig (se under
alkuva o. kuva); övriga släktingar se
under kobolt o. kubb. - Enl. R.
Gutman KZ 44: 136 f. ytterst ett
fmskt-ugriskt ord, jfr estn. kopp, skål, osv.;
föga sannolikt. - Med avs. på
betyd.-utvecklingen ’skål’ >> ’huvud’ jfr t. ex.
lat. testa, skål > fra. tete, huvud (se
téte-å-téte), isl. hverr, kittel, hverna, skål,
gryta ~ got. hvairnei, huvudskål, o. se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free