Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kotiljong ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i avljudsförh. till isl. krcéfr, stark,
tapper, av germ. *krééfia-; sammanfört bl. a.
med krav o. med sv. dial. krav,
isblan-dat vatten, no.: tunn isskorpa osv., till
en rot kraft el. krap, vara fast o. d., jfr
fslav. krépii, fast. - Se f. ö. det
hithörande inkräkta.
krage, under 15-1600-t. även ’hals,
strupe’, fsv. kraghi, hals, krage, ävensom:
kräva P. Månsson = senisl. kragi,
halskrage, no. krage, da. krave, krage, löst
skjortbröst, ä. da.: kräva, från mlty.
krage, hals, krage, matstrupe = fhty.
krago, hals, krage (ty. kragen), ägs.
*craga, kräva (eng. craw), av germ.
*kra-gan-; väl besl. med grek. brönkhos, strupe,
luftrör (jfr sv. bronkit), brökhlhos,
strupe, gap, av ie. *g%rogh-t som man fört
till roten g^er, sluka (se K värk e n
kvarka). Jfr kräva (slutet) ävensom
krog. - Med avs. på
betyd.-utvecklingen jfr sv. dial. kvard, linning m. m.,
under K var k e n.
1. krake, torkställning för ärter,
bönor m. m., stör att hänga sädesnekarna
på, 1730-t., sv. dial.: stam med avhuggna
grenar, grytkrok = no.: krokigt o. klent
träd, isl. kraki, tunn stång med hake i
ändan, da. krage, till stängsel använd
trädstam med till hälften avhuggna
grenar, klatterstång; jfr sv. dial. krakk,
toppen av en gran med utstående
grenar att lägga lin på, ävensom östsv.
kraggo f. ds. o. sv. dial. kragg, riskvist;
besl. med fhty. chråcho m., redskap
med krok (*krcékan-), o. chraco, chracco
(det senare väl av *kraggari);
avljuds-former till krok. Jfr följ., krycka o.
kr åklä.
2. krake, stackare, klen o. mager
häst, i båda betyd, på 1840- o. 50-t. ==
no. = isl. kraki, tunn o. smal person
(jfr Rolf Krake); samma ord som föreg.,
med ungefär samma betyd.-utveckling
som i 110. krok o. i kruka 2. lä. nsv.
(slutet av 1500-1.) finns även en
nedsättande beteckning under formen kräkla,
som dock snarast hör till följ. -
Obesläktat är da. krakke o. kräk, hästkrake,
från Ity. krakke ds., till Ity. krakken,
brista, knaka (jfr krakmandel), alltså
egentl.: bräcklig varelse, o. med imgef.
samma grundbetyd. som skr al l e (till
skrälla); med den unga avljudsformeii
Ity. krikke, varav da. krikke o. sydsv.
dial. (t. ex. Lister) kreck (*krick), krake,
stackare.
krakel, Messenius, Lucidor: krak(k)eel,
osv. = ä. da. krakel (jfr nda. adj. kr
a-kilsk), från mlty. krakéle, larm, träta
o. d.; av Schröder Streckf. s. 126 f.
förklarat som en utvidgning av flaml. kreel
(av f ra. querelle, träta = lat. querela) i
anslutning till höll. kraken, knaka (se
k ra k m an d el). Jfr ä. nsv. krä(c)kla,
larma, träta, o. sbst. krä(c)kla,
bråkma-kare.
krakmandel, 1750-t.: krack- o.
kräk-mandel = da. krakmandel, från Hy.
krakkmandel, höll. kraakmandel, motsv.
ty. krach-; till mlty. kraken (o. Ity.
krakken), knaka, brista - ty. krachen
osv., av Ijudhärmande ursprung; se f. ö.
under det obesl. krake (slutet).
1. kram, sbst. = fsv., senisl., da.,
från mlty. kräm(e), tälttak, av dylikt
täckt handelsbod, kramvaror m. m. =
mhty. kräm ds. (ty. kram); med
han-sestädernas köpmän även fört till slav.
spr. (kram osv.), till franskan i
Flandern (eran?) o. till skotskan (kram);
I övrigt omstritt. Enl. somliga är det
germ. ordet i sin tur självt lånat från
slav. spr., varvid man gissat på dels
fslav. chramii, hus, o. dels crémii, tält,
vilket väl självt är lånat från el. urbesl.
med germ. *skerma- (= skärm). Man
har även velat se ordets källa i grek.
kårarna (Hesych.), vagnstält, som t. o. m.
ansetts vara en omställning för kamåra
(se kammare); en sammanställning
som senast hävdats av Br0ndal
Substra-ter og Laan s. 152. Enl. Brugmann
Morf. Uiiters. 1: 62 o. K. F. Johansson IF
8: 171 är däremot ordet inhemskt
germanskt o. urbesl. med sanskr. gräma-,
skara, by; egentl.: samling, samlingsort,
varav: tält. Snarast synes dock ordet
äldst ha betecknat det tälttak, som den
körande köpmannen hade utspänt över
sin vagn. - Jfr krimskrams,
krämare.
2. kram, adj., om snö, Gyllenius
1652, Lind 1749 ds. - isl. krammr ds.,
no. kram(n), besl. med got. qrammipa,
fuktighet, o. möjl. även med lat. grämioc9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
