- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
366

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kucku ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

da. (dial.) kolle, backe, rundad
bergstopp, avledn. av kull 2 el. uppkommet
inom samma paradigm som detta (jfr
under brunn). - En böjd förrn härav
ingår i en mängd ortn., såsom Blåkulla
(se d. o.), fsv. Mat(h)kulla (se under
mat) osv.

kull(er)bytta, Spegel, Sahlstedt 1773:
kul(l)bgtia, Dalins Årg., Wallenberg:
kyllbytta, Leopold: kullbytt, Weste
1807: kullerbytta o. kull-; av fra.
cul-bute, till vb. culbuter, av culer, gå över
styr (till cul, bakdel, lat. culus), o.
bu-ter, snäva, stappla; alltså bildat som
t. ex. tournevirer, dreja; enl. andra
direkt av enl. l sv. med folketymologisk
anslutning till kull (i omkull) o.
bytta; senare till kullra; jfr kuller i
betyd, ’kullerbytta’ hos G. F. Dahlgren.

kullig, om ko, ä. nsv. kullot, utan
horn, skallig, Bib. 1541, fsv. kullotter,
kullrig, utan horn, utan hår = isl.
kollottr, da. kullet-, jfr ty. dial. kull-bock
o. kiel-bock, bock utan horn (germ.
*kull- o. *keul-), ävensom alban, gul,
hornlös, skallig; till kull 2.

kullra, 1620: sigh kullrer, rulla sig,
Columbus o. 1675: kring-kring kulra;
avledn. av kull 2, 3 liksom kul t a till
kult 2. - Hit hör: kullersten, Linné
1747, -stol; jfr ä. sv. kuller, kullrighet,
t. ex. o. 1750.

kulmen, av lat. culmen, högsta spetsen,
topp,även: columen,roibesl. med holme;
möjl. även samhörigt med kolumn.

1. kult, gudsdyrkan = ty. kult, fra.
culte osv., av lat. cultus, dyrkan,
omvårdnad, till colere, odla, sköta, vörda.
- Härtill: fra. culliver, varav sv.
kultivera, ävensom lat. cultura, odling,
varav sv. kultur.

2. kult i rorkult = no. ku It, liten
kloss, träbit, hjulnav, bergknalt; besl.
med kull 2; se följ.

3. kult, liten gris, 1706, 1727; gosse,
1730 = no. kult, kraftigt byggd (ung)
man, gosse; med fem. kul ta, liten rund
flicka, 1730; jfr skotska cultie, föl, eng.
coll; samma ord som föreg. Jfr med
avs. på betyd.-växlingen kotte, kudde
samt exempelsamlingen hos Björkman
IF 30: 259 f. Möjl. f. ö. besl. med
sanskr, gadi-, gält-, ung tjur, ävensom
gadu-, puckel (jfr K. F. Johansson KZ
36: 376 med n. 2, Persson Indog. Wortf.
s. 69). - Avledning: kul ting, Verelius
1681: kultung, om gris; 1730: kulting,
om pojke; jfr da. dial. koltring, pojke.

[kult, ä. nsv., kultje, se d. o.].

kulta, vb, springa smått (om barn),
rulla, 1730: kulta til wägs = no., där
även: avrunda o. d., till kult 2, 3
(liksom kullra till kult 2, 3), sannol.
dock påverkat av kull 3 o. kullra. -
I no. även kultra.

kulting, se kult 3.

kultje, 1693,1695,1711 m. u.:ku(h)lte,
1111: kult, 17U:Jfcu7i/fs1717:ÄiiiiZf,1757:
coult, 1785, Sjöbohm 1787 o. Widegren
1788: kultje (cultie). Den nsv. formen
utgår från höll. koellje n., avledn. av
adj. koel, sval = l ty. köl, fhty. kuoli
(ty. ktihl), avljudsform till kall, se d. o.
A. nsv. ku(h)lte (o. kult) kommer
däremot från den höll. biformen koelte f.
= Ity. költe, ty. kuhlde. Från den
förkortade formen kult, uppfattad som
neutr. adj., härrör sbst. kul (se d. o.).
Jfr stiltje.

kulvert, tekn., för genomsläppande
av vatten, från eng. culvert, möjl., med
tillagt t, från ffra. coulouere, kanal,
ränna, till fra. coulert sila (se kuliss).

kulör, av fra. couleur, av lat. color
(genit. -öns), färg, egentl.: hölje, besl.
med celäre, hölja, dölja, o. urbesl. med
hölja, h ö Is ter osv.; alltså samma
grundbetyd, som i sanskr. varna-, hölje,
färg, sedan även ’ras’, med syftning på
å ena sidan de ljusare indoeuropéerna
o. å den andra den mörkhyade
urbefolkningen, till vrnoti, höljer (se under
värja 1); jfr även det dock osäkra hy
(i betyd, ’färg’); se f. ö. under färg
(slutet). - Jfr trikolor(en).

Kumla, se följ.

1. kummel (sten- o."d.), i arkeol,
anv. upptaget från fornspr., f. ö.:
sjömärke av sten, i dial. även: märke på
kreatur, hos Spegel 1685 med biformen
kumla, stengrund, runsv. kumbl,
gravrör, gravvård, fsv. (bo)kumbel, (bo)märke
= isl. kum(b)l, gravhög, tecken, fsax.
kumb(a)l, tecken, ägs. cumbol (jämte
-or), tecken, fana (väl även fhty.
chum-bal, översatt med ’cohortes’). Av om-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free