- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
365

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kucku ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kiule, klubba (ty. keulé); liksom sv.
dial. kyl, påse, buk, o. isl. kjöll, skepp
(= fhty. kiol, ägs. céol) innehållande
en /-utvidgning av ie. roten gut vara
välvd o. d., i t. ex. grek. gyalou, håla,
dal, osv. (se kjusa), jfr med avs. på
betyd.-skiftningen kula 2 o. under dal,
huv, kub b, kupa. - Betyd,
’gevärskula* beror på inverkan från det möjl.
obesläktade ty. kugel.

2. kula, håla = fsv. = da. kule, från
mlty. kule; samma ord som kula l,
vilket dock är inhemskt; om
betyd.-skiftningen ’konkav o. konvex böjning’
se föreg.

</b>kulen</b>, av ett fsv. *kulin, växl. med
kolin, frusen, såsom mulin o. molin (se
mulen), egentl, part. till ett *kala -
sv. dial. kala, blåsa litet, isl. kala i mik
kelr, jag fryser; se kall. Jfr de fsv.
inkoativerna kulna, kolna, bliva kall.

kulinarisk, Sturzen-Becker 1851, till
lat. ciilina, kök; liksom likbetyd,
co-qulna (se kök) till coquere, koka (se
d. o.).

kuling, se kul.

kuliss, G. J. Ehrensvärd 1779:
coulis-sen, best. form, från fra. coulisse ds.,
egentl.: ränna i vilken en kuliss löper,
sedan om kulissen själv, till couler, löpa,
en utvidgad betyd, av ’rinna, sila’, av
lat. cöläre, sila, till cölum, sil, tratt. Jfr
k u l v e r t.

1. kull (barn-), fsv. kulder (-o-),
samtliga barn i samma äktenskap, kull av
vilda djurs ungar m. m. = fda. kol(l),
kul (da. kuld), no. dial. köld, kuld (m.
o. f.), av germ. *kulpa- (o. *kulÖÖ-).
Vanl. fört som avljudsform till got.
kil-pei, moderliv, inkilpö, havande, ägs. cild
(eng. cluld), barn, besl. med sanskr.
jathdra- (*gelth-); med motsv.
betyd.-ut-veckling i fra. ventrée, kull, till ventre,
bl. a. moderliv. Jfr bl. a. Persson
In-dog. Wortf. s. 74, som anser kult
besläktat o. antager en grundbetyd,
’välv-ning*. Annorlunda emellertid Liden IF
19: 335 f.: till litau. gulta, djurläger,
guliii, ligger, lägger, grek. göleös, ide,
osv.; jfr till betyd. t. ex. no. böle, både
’näste* o. ’kull’; alltså med en urspr,
betyd, av ’bädd, läger’.

2. kull i hattkull, ä. nsv. även:
huvudskalle, hjässa, sv. dial. också koll
ds., fsv. kulder (-o-), topp, hjässa, huvud
= isl. kollr, huvud, rund topp, no. koll,
topp, hårtofs, hattkull, hög m. m., ä.
da. kuld, hjässa, mlty. kol, huvud m. m.,
av germ. *kulna-, besl. med sanskr.
gula-, gulikä, kula, huvud, osv.; se
Persson Indog. Wortf. s. 66; jfr kulle,
kulla, k ull ig samt under kjusa. -
Samma ord ingår i bergn. Kullen (med
enstavighetsaccent) Skåne.

3. kull, adv., i i kull, om kull,
fsv. um kull = isl. um koll, no. i koll,
da. omkuld, i osv. dial. även åkull, till
kull 2, alltså: över ända. Härtill även
sammans, kullkasta osv., jfr fsv. kasla
um kull, senisl. hrinda um koll.

kulla i betyd, ’kvinna’, 1640-t. (i en
bondedialog), särsk. i sammans, dal-,
Vingåkers- o. (mindre vanl.)
vallkulla, jfr Margareta Fridkulla; Diiben
1721 i betyd, ’flicka’; i dial.: ogift kvinna
Dalarna, osv. kolla, fjollig kvinna = isl.
kolla, kvinna, i sammans., men även
annars (Kahle Ark. 27: 381), no.: i
sammans. Kan svårligen skiljas från ä. nsv.
kulla, ko utan horn, Schroderus 1638,
sv. dial. även kolla ds., även: älgko,
sugga m. m. = isl. kolla, hondjur, i
sht hjort, no.: hondjur utan horn (i
sht om hind o. älgko), som är en
av-ledn. av kull 2 i betyd, ’runt huvud
o. d.’ Det är ovisst, om kulla i betyd,
’kvinna’ bör betraktas som en
metaforisk användning av den om hondjur
el. om en parallell utveckling föreligger.
Jfr kul t a, liten rund flicka, till kult
(om allehanda runda föremål, även om
djur); se f. ö. under kult. - Samma
ord ingår i fågeln, mor kul la (se d. o.)
o. en del växtnamn: brun-, d u v-, färg-,
grön-, let-, slätter-, sur-, vit-,
åkerkulla; sannol. utgående från betyd,
’flicka’; jfr t. ex. växtn. jungfrun i det
gröna; el. möjl. urspr, från växter med
runt el. kullrigt blomhuvud. -
Annorlunda om kulla, kvinna, flicka, Kock
Från filol. fören. i Lund 1897 s. 1: i
sammans, uppkommet av germ. *kunilö,
*konilö-, dimin. till ko n a, kvinna,
liksom got. mawilö, isl. meijla, liten flicka,
till mö.

kulle, höjd, även: hattkull = fsv. =

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free