Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kurre ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du lille Curre, hypokoristisk bildning
till ekorre.
2. kurre, i uttr. en lustig,
underlig k. osv., Braun 1843, jfr
rummel-kurre osv., ett slags hypokoristisk
bildning (av samma slag som t. ex. prisse),
kanske i anslutning till föreg.
3. kurre, hund, även som [-hundnamn,-] {+hund-
namn,+} jfr mholl. korre, meng. curre
(eng. cur), vanl. fört till kurra 3, dock
ovisst.
kurry, från eng. curry, från tamiliskan
(Indien). - I sv. tidigast i sammaiis.
kurrypulver 1874.
kurs, under 1600-t. vanl. i den
ursprungliga betyd, ’lopp, färd, kosa’, t. ex.
Gustaf II Adolf 1620; om penningar t. ex.
1654 = ty. = fra. cours, av lat. cursus
(genit -us), lopp m. m., till currere, löpa;
se diskurs, korridor, korsar, kos,
kurant, kurir, kurtage, kärra. -
Härtill: kursiv, sbst. o. adj., som
bok-tryckarterm 1654 = ä. ty. cursiv (ty.
kursivschrift), fra. cursif, adj., f. cursiue,
cursive f., kursivstil, av nlat. cursivus,
f. curslva, löpande, alltså om skrift:
skriven med löpande hand. Kursivstilen
uppfanns o. 1500, sannol. av
venetianaren Aldus Manutius, efter vilken
kursiv-typerna förr också kallades aldiner.
Kurt, mansn., egentl, högtyskt
kortnamn till Konrad; se d. o, l ty. som
familjen, latiniserat till Curtius (jfr
under Mathesius).
kurtage, 1716, av fra. courtage,
mäk-larsyssla, mäklararvode, jfr coiirtier, ä.
courretier, mäklare, till courir, löpa,
alltså egentl.: som löper från den ena
till den andre. Jfr kurs.
kurtis, Polyfem 1811, Lindfors 1815,
Fr. Bremer Nina 1835 (»courtis»),
ombildning av fra. courtoisie (= sv.
kur-toasi, jfr härom nedan), i anslutning
till kurtisera, 1642, 1693: courtisera,
av fra. courtiser ds., till fra. cour,
kur-(tis), hov = kur 3 (jfr sv. göra sin
kur, ty. den hof macheri). - Härtill:
kurtisan, av fra. courtisane, egentl,
hovdam, o. kurtisör (ej i fra.), t. ex.
1813: courtiseur (Finnl.); ävensom fsv.
korteis, belevad, artig = isl. kurteiss,
av ffra. courteis (fra. courtois), varav det
ovannämnda coiirtoisie, jfr ä. nsv. kor-
tisier, artigheter, 1627, courtesie 1652,
cortasie, kurtis, 1-710.
Betyd.-utveck-lingenV ’hovdam’ ;> ’kurtisan’ är av
intresse för den äldre franska
sedehistorien. - Under 1700-t. förekommer
stundom kurtisan (fra. courtisan) i betyd,
’hovman’.
kurva, 1689 = ty. kärve, av lat. ciirva,
fem. till adj. curvus, krokig (jfr under
krona). - Tidigare: curvens genit. best.
f. 1811, curver plur. 1843 osv.
kuscha, Lind 1749: kusja jämte kusa
(jfr nedan) = ty. kuschen, lägga sig på
magen, kuscha (om hundar), till interj.
kusch = ty., från fra. couche, imperat.
till coucher, ligga, lägga, se coucher, bl. a.:
lägga sig ned, kuscha (om hundar) (av
lat. collocäre, lägga, sätta, till locus, ställe;
jfr lokal). - Den i ä. nsv.
förekommande biformen kusa, t. ex. Kolmodin
1732, G. Gyllenborg 1737: han kusar
som en hund, Hallman osv. = sv. dial.
kusa, kuscha (om hund), visa sig
undergiven, no. kusa seg, böja sig ned, beror
väl på sammanblandning med kuscha
o. ett inhemskt ord, motsv. gotl. käusä,
underkuva, besl. med fsv. kuska, sv.
dial. kuskja, da. kuske, tvinga; se f. ö.
kuse, kuslig.
kuse (jul-), O. v. Dalin: julkuse,
sannol., med Persson Nord. stud. s. 56 f.,
med grundbetyd, ’tjockt, klumpigt bröd’,
besl. med mlty., Ity. kuse, klubba,
oxel-tand, mholl. cuse, höll. kuis, knölig stock,
klump m. m., ävensom med no. kus,
puckel, no. kusa, klunga; med samma
betyd.-utveckling som i t. ex. bulle,
egentl.: något uppsvällt, el. ty. kuchen,
kaka: no. kök, klump, el.no.lumpe,tjockt
bröd: eng. lump, klump. - Från samma
grundbetyd, av något ’stort, tjockt’
utgår sannol. ä. nsv., sv. dial., fsv. kuse,
mäktig, myndig man, husbonde, person
som man är rädd el. har respekt för, i
dial. även om den onde = no. kuse,
med alldeles samma betyd.-utveckling
som i kiiös; jfr även under k ax e.
Betyd, av detta kuse har möjl. påverkats
av de under kuscha o. kuslig
omnämnda orden av en stam kus- med
betyd, ’tvinga, skrämma’ o. d. - I sv.
dial. kuse, björn, varg, långkuse, orm,
skårpkuse, skalbagge, osv. föreligger del-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
