- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
371

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kurre ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vis den vanliga överflyttningen på djur
med klumpig kroppsform av ord, som
beteckna något ’klumpigt, stort, tjockt’.
Vissa av dessa djurnamn, såsom de på
varg o. björn, äro emellertid
eufemismer av samma slag som gråben, tasse
osv. (av Salan 1693 uppräknat bland
dylika beteckningar för ’varg’), o.
otänkbart är därför ej, att de i själva verket
närmast utgå från kuse i betyd, ’mäktig
nian, husbonde’ o. d. - Enl. en annan
uppfattning, som i sht hävdats av
folkminnesforskare, innehåller kuse, bröd,
i stället närmast djurnamnet o. har
först uppträtt i sammans, julkuse, som
betecknat i djurform bakat julbröd.
Antagandet är sannol. felaktigt, om också
sådana benämningar på julkusen som
t. ex. julagalt (Hyltén-Cavallius Var. 2:
444) kunde synas tala härför. - Sv. dial.
/ense, kalv, är en bildning på -se till ko;
jfr kussa, kalva sv. kossa osv.

kusin, Carl XI: cosin 1690 o. cusien
1692; f. ö. 1711, Dalins Arg. osv.; av
fra. cousin m., cousine f., av lat.
conso-brlnus, fem. consobrina, egentl.: född av
två systrar, av urital. *consuesrlnos, av
con-, samman, o. en avledning till soror,
syster (se d. o.). - De fsv.
beteckningarna voro resp. bröprunger (se
brylling) o. systlinger, systrunger (se
syss-ling).

kusk, 1615: kutsk, Stiernhielm: kutsch,
med -t- vanl. under 16- o. 1700-t. =
da. kusk, ä. da. kudsker, från ty. kutscher
=. höll. koetsier, avledn. av ty. kutsche,
droska, diligens, vagn (jfr ä. nsv. kutz
1614, kusk 1635, kulsvagn t. ex. 1599,
1663 = ty. kutsch wägen); från
ungerska kotsi, förr: kocsi, varav även fra.
coche (eng. coach) osv., enl. uppgift efter
byn Kocs, där dylika vagnar först
tillverkats. - Saknaden av -er i sv. o.
da. beror på att detta uppfattats som
böjningsändelse; jfr tratt, ävensom
t. ex. gry, märg, nys, sate,
tallrik.

kuska (i väg, omkring samt i förb.
k. för någon, dvs. köra för någon som
kusk), Rudbeck 1679: kutzka, 1712:
kutska träns., är en avledn. av kusk resp.
ä. nsv. kusk, vagn) men har möjl. sin
uppkomst åtminstone delvis att tacka
ä. nsv. (t. ex. 1688), sv. dial, kuska löpa,
som kanske utgår från ett *kutska, till
sv. dial. kuta, löpa (jfr kuta).

kuslig, Atterbom Minnen 1817, LO
1827, Almqvist 1834 = no. kuselig, även:
kusen, besl. med sv. dial. kust, fasa,
obehaglig känsla, no.: tukt, respekt (jfr
med avs. på betyd.-växlingen under aga),
möjl. också gotl. käusä, underkuva, fsv.
kuska, tvinga, osv. (se k u s c h a). Bety
d.-beröring synes även föreligga- med kuse.
Förhållandet till da. kyse, skrämma, är
oklart; det senare är identiskt med fsv.
kiusa, förtrolla (- tjusa), som
knappast kan skiljas från germ. *keusan, välja
(jfr kora osv.).

kust, E. Dahlberg o. 1660: cost, RARP
1660: coust, 1663: kost, 1675: cust,
Spegel 1685: kustar plur., Holm N. Sv. 1702:
kust, Agrell 1710: kasterna, kasterna -
ä. da. kost, från (m)lty. kost, höll. kust;
da. kyst från ty. kuste; av ffra. coste
(fra. cöte, vartill kotlett, eng. coast),
av mlat. costa, kust, sida, av lat. costa,
sida, revben (av omstritt ursprung).

[kut, säl, sv. dial., se kuta.]

kuta, gå el. sitta med krökt rygg,
Törneros 1824, C. F. Dahlgren 1833, till
ä. nsv. kut, knöl, puckel, Columbus =
sv. dial. ds., no. kut, knuta (i växten),
väl samma ord som ä. nsv., sv. dial.
kut, säl (möjl. i fsv. ortn. Kuta, Kutbo,
Kudby, nu Kuddby Ögtl.), i vilket fall
finska kuutti, sålänge, är lånat från sv.
(jfr dock Saxen Sv. 1m. XI. 3: 159); jfr
till betyd.-utveckl. isl. kobbi, säl, under
kobbe; se f. ö. kota. - Ovisst om,
såsom antages av Torp Etym. ordb. s.
339, fullt identiskt med sv. dial. kuta,
springa, löpa häftigt, springa hastigt o.
hoppande, jfr (?) L. Petri 1559: lära
gamall hundh -kutha = no. kula ds.,
skjuta fram. Orden äro dock nära besl.,
fast de bildats vid olika tider (såsom
t. ex. kuva o. no. kuva, avrunda, om
de verkligen höra tillsamman); kuta,
gå med krökt rygg, är sannol. en rätt
ung bildning. - Med avs. på
betyd.-ut-vecklingen jfr sv. dial. kula i väg, springa
med krökt rygg, till kul, puckel, bula.
- Sv. dial. kutta o. tjytta, löpa, kunna
ha fått sin korta vokal i förb. kuta i
väg osv. el. ock (Noreen Sv. etym. s.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free