- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
426

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - lovera ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ännu o. 1850 (enl. Moberg 1815 o.
Dalin uttalat med slutet o); om o-et se
Kock Uml. u. Brech. s. 18 f. Av ovisst
ursprung. Om den under lo 2 anförda
härledningen av detta ord är riktig, kan
lugg icke med Noreen V. spr. 3: 283
förhålla sig till lo som glugg till glo el.
gnugga till gno. Jfr följ.

2. lugg (hår-), 1659 = no. lugg, jfr
da. dial. luggi, man med oredigt
nedhängande hår (eng. dial. luggy ds. lån
från nord.); av Falk-Torp o. Torp fört
till en germ. rot lug, hänga slappt (jfr
under l u b b slutet). Vanl. identifierat
med föreg. - Titta el. se under lugg,
1688.

Luggude, härad i Skåne, fda.
Lyuth-gndhcerceth; omstritt; se Sahlgren NoB
6: 28 f. med litteratur: enl. S. med
sekundärt -i- o. med betyd, ’ärings- el.
fruktbarhetsgudimians helgedom’. Jfr
dock under Ludgo; se även Locknevi.

lugn, sbst., fsv. lughn, vindstilla, rö,
fred = isl. lögn, vindstilla, ä. da. lu(g)n,
även: rö, fred; 110. lögn, också: ställe,
där vattnet är blankt, vilket är
grund-betyd., varav ’lugnt vatten’; till den ie.
roten luk, lysa, i låga 2, ljus osv.
Med grammatisk växling: germ. *luhn-:
isl. lön n., no. lön, ställe där vattnet
står stilla el. rinner sakta, fno. lön f.,
no. lön med liknande betyd. - Avledn.:
sv. dial. lugna f., no. logna. - Härav
adj. lugn, fsv. lughn = no. lögn, i sht
om vatten, da. lun; jfr isl. z-avledn.
lygn, i sht. om vädret. - Härtill sjön.
Ly gn er n mellan Hall. o. Vgtl., fsv.
Lyghnir, av germ. *Lugnia-, o. Lygn en,
Allbo bd Smal.; se förf. Sjön. 1: 364 f.

luka, rycka upp ogräs, väsen ti.
göta-ländskt dialektord, lokalt riksspr., Linné
Sk. resa 1751 = da. Inge, från mlty.
laken, draga, rycka = ffris. laka, draga,
ägs. lucan, luka, jfr fhty. liochan (ty.
dial. liechen), draga, luka. Besl. med
grek. lygiö, böjer, kröker, san skr. rujåti,
bryter, varom lock l o. lök; av
somliga även identifierat med germ. luk,
tillsluta, i lock 2, lucka osv., det
senare dock osäkert.

lukrativ, av fra. lucratif, av lat.
luc-ratiuus, förenad med vinst, till liicrum,
vinst (urbesl, med lön).

lukt, fsv. lukt (lucht, lokt), luft, lukt,
luktsinne = da. lugt, senisl. lukt, no.
lukt (o. luft), från mlty. lucht (luft), lukt,
luft, samma ord som luft o. loft; jfr
med avs. på ljudövergången ft till cht
(kt) häkte o. häfte. Betyd.-växlingen
’luft’ o. ’lukt’ är densamma som i du n s t
el. i ånga o. isl. angi, lukt. Ordet har
undanträngt det inhemska fsv. dön =
ä. da. d0n, isl. daunn, got. dauns; se
dun o. du n s t. - Jämte det härav
avledda vb. lukta (- fsv.) förekom i
ä. nsv. i samma betyd, även lufta, se
under luft.

lukullisk, efter den romerske
fältherren Lucullus (f 56 f. Kr.), bl. a.
bekant för sitt yppiga levnadssätt o.
utpräglade sinne för bordets njutningar.

Lule, stadsn., fsv. Lula, av lapska
Luleju, äldre *Luläjju, östervatten.
Wik-lund i Ymer 1904, s. 180 f.

lull, i adv. stå l ull 1816 (om barn);
från barnspr.

1. lulla, (till sömn), 1707, hos Dalin
1752 i betyd, ’sjunga’; jfr lulla i en
vaggvisa Burens Suml. o. 1600, sof lull
lull Bellman 1769 osv. = no. lulla, da.
lulle ds., Ity., ty. lullen; jfr mlty., höll.
lollen, eng. dial. loll, sjunga högt;
ljud-härmande (sjunga lull el. dyl.) liksom
lalla, jfr tjeck, lulati ds. - Härtill
ä. nsv. sbst. lull, sömn, lur,
Rondele-tius 1614. - I ä. sv. förekommer en
härav oberoende Ijudhärmande bildning
lulla, blåsa i horn, jfr lullhorn,
vallhorn, Dahlstierna o. vallhornets lull G.
F. Dahlgren.

2. lulla, i t. ex. gå o. Hilla, supa
smått, Livin 1781, siiplullande, adj. 1792;
samma ord som föreg., väl egentl.: gå
o. gnola, befinna sig i upprymd
sinnesstämning. - Härtill: lull, berusad, full,
C. F. Dahlgren 1843, jfr på lull samme
förf. 1824, o. det nu föga brukl, lullig
Dalin 1850.

lullull, såsom ett ord senare hälften
av 1800-t.; imitativ bildning från barnspr.
| av samma slag som n a m n a m o. liksom
detta sammandraget av två
fortisstavel-ser (1840-t.), så som ordet ännu uttalas,
då man t. ex. visar barnet något grant.
Jfr Bellman: lull, om en stjärna.

luminös, av fra. liimineux, lysande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free