- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
657

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ros ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fhty. ruoba, ruoppa (iy. riibc), av germ.
*röbö-, jfr fhty. ruoppa, av *roÖzö-;
ur-besl. med (cl. möjl. i förgerm. tid, före
ljudskridningen, lånat från) lat. räpa,
räpum (varifrån eng. rape; jfr raps),
grek. råpys (rdphys ds.; jämte
rdpha-nos, raphdné, rättika; med oklart ph;
jfr f ra. ravé); med (formellt dock delvis
dunkla) motsvarigheter i alla europ,
språk, t. ex. litau. röpé, fslav. repa.
Fhty. räba är antagl. lånat från lat.;
knappast gammal inhemsk avljudsform.
F. ö. säkerl. ett urgammalt
vandringsord, vars vägar numera knappast kunna
bestämmas: namnet visar i alla
händelser hän på rovodling i förgerm. tid (i
motsats till kål). Jfr följ., ka l rabbi
o. rabba. - Eng. tnrnip är en sammans,
med ägs. nép (varifrån isl., fno. nckpa),
av ett annat lat. ord för ’röva’, näpus
(av ej säkert fastställt ursprung; möjl.
egyptiskt).

2. rova, i uttr. sätta en röva,
identifieras vanl., men sannol. felaktigt, med
isl. röfa, den styvare delen av svansen,
no. röva, svans, jfr sydty. dial. ruebe*
ds. (enl. vanlig uppfattning = föreg.;
ifr spän. rabo, svans, av lat. räpum,
röva). Snarare i stället direkt till röva l;
jfr uttr. så rovor i samma betyd.
(Ze-dritz 1835). ’Sättja rofwor; stå i så’
osv. förekommer i en uppräkning av
jullekar från 1756, o. möjl. har
uttrycket närmast sin upprinnelse i en dylik
lek, där man kanske - avsiktligt el.
oavsiktligt - brukade ramla i golvet.

rubank, lång o. grov hyvel, i dial.
även robank = da. ru- o. robank, från
ty. rauhbank, till rauk, ojämn,
skrovlig (av i-åh; se f. ö. rya o. jfr rocka),
o. bank, bänk; alltså egentl.: hyvel att
avlägsna ojämnheter med.

rubba, Widekindi 1671, Verelius 1681
- nisl. rubba, flytta från sin plats;
samma ord som nisl., no. rubba, jämna,
skrubba, da. dial. rubb e, meng. rubbe
(eng. riib); med intensivisk
konsonant-förlängning till roten i isl. rjufa, riva
hål på. En annan hithörande
intensivbildning är isl. ruppa, riva löst, bringa
i oordning = mlty. röppen, rycka, slita
o. d., ty. rupfen, meng. riippen (eng.
/./p); jfr r u f s a. R u b b a förhåller sig till
ty. rupfen som sv. dial. rugga till rucka
o. som tubba till ty. zupfen. Jfr följ.

rubb och stubb, Bellman, i
ursprung-ligare förb.: ’Er gård brinner med rubb
och stubb’ Runeberg = da. rub og stub,
i ä. da. också med ruv og med stuv; till
föreg, i betyd, ’skrubba, skrapa av’
(jfr no. rubb aa raka, till vb. raka i
likn. betyd.), o. stubb (resp. stuv),
stump; jfr da. med revl o. krat (besl.
med riva o. kratta), Hy. med rump un
slump, ty. mit rumpf und stump f, mit
stump f und siiel. - lä. nsv. i samma
betyd, stundom hytt och mytt, från mlty.
huite unde miilte, egentl.: hydda och so,
dvs. hus o. boskap; jfr hytta.

rubel - ty., av ry. riibli, egentl.:
avhugget stycke av en silverstång, till
ry. rubiii, hugga av.

Ruben, mansn., från hebreiskan (en
av Jakobs 12 söner), tolkat som: se en son!
- Av ett helt annat ursprung är höll.
Rub(b)cn, vartill familjen. Rubens (se
Robert slutet).

[Rübezahl, sagojätte, egentl.:
rovsvans, se under tagel.]

rubin, Bib. 1541, motsv. fsv. robin =====
mlty. robin, mhty. rubin (ty. rubin), av
mlat. rubinus, robinus, till lat. rubeus,
röd (urbesl. med röd).

rubrik, Lucidor 1674, Serenius 1734
i (båda i den äldre betyd, av överskrift
j o. dyl. över lag el. förordning), jfr 1687:
innehållet eller rubrica (för varje
kapitel av lagen); från ty. rubrik, av mhty.
rubrik(e), rött bläck - mlty., av lat.
rubrica, egentl, ’röd jord, röd färg’,
sedan närmast om de rödfärgade
överskrifterna i de senromerska lagarna, till
ruber, röd (urbesl. med röd).

rucka, nu i sht om ur: 1769 osv.,
förr även, liksom i sv. dial., rocka
Spegel 1685 i betyd, ’rubba’, i sv. dial.
också ’vagga, gunga’ = da. rokke, rubba,
rucka, ägs. roccian (eng. rock). Besl.
med ä. nsv. (t. ex. Ekeblad 1655, Lind),
sv. dial. rugga, runka, rucka, no., isl.
också’vagga, gunga’, i vilka senare betyd,
även avledn. sv. dial. o. no. rugla;
ävensom med rycka (se d. o.). [-Konsonan-tismen-] {+Konsonan-
tismen+} -kk- o. -gg- sammanhänger med
ordens egenskap av intensiver o.
itera-tiver. Rucka: rugga = ty. rupfen:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0745.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free