- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
676

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Language, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - räcka ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

över eldstaden i rökstugan, liten
torkhylla över eldstaden, sv. dial. ränner
plur., långsgående bjälkar (åsar) i
eldhuset Dal., med utvidgningen (urnord.
*randön) sv. dial. ränna f., för otröskad
säd avsett gallerverk med stänger över
logens troskbotten; jfr eng. dial.
<i>randle-tree<i>, bjälke över eldstaden. Möjl.,
såsom med tvekan antages av Torp Etym.
Ordb. s. 512, till samma ordgrupp som
no. rane m., stång, stake, högt smalt
trä, sv. dial. rana, skjuta i vädret (väl
till roten i rinna, ränna, varom även
Persson Indog. Wortf. s. 768 f.); jfr i
så fall särsk. sydty. dial. ranle, stång,
stör, högt o. smalt trä, formellt = sv.
dial. rannä ovan. - Ordet kan av
formella skäl (formerna med -nd-) icke,
såsom stundom antagits, vara besl. med
isl. rann, hus = got. razn i rannsaka.

rännil, förr <i>rännel<i>, Hels. 1587 o.
ännu H. Sjögren 1814 samt Linder Regi.
1886 (alternativt); rännil t. ex. 1684,
Weste 1807; plur. rän(n)lar, t. ex. hos
Bellman o. Weste (alternativt), Sahlstedt
1773 har rännelar; i estsv. rännal o. i
vissa andra dial. rännīl (med
huvudtonvikten på senare stavelsen); avledn. på
fsv. -il av vb. ränna i betyd, ’rinna’,
såsom t. ex. svängel av svänga. - Ordet
anknytes folketymologiskt till ila; jfr
skrivningen ränn-iln hos V. Rydberg
Sing. s. 81 (1876). - Ä. sv. råndil Bellm.
= uppl. rändĭl har fått sitt d från plur.
*råndlar, där d inskjutits mellan n o. l,
såsom i <sp>spindel<sp> l o. i uppl. spändĭl,
vidja = no. spännel i likn. betyd.
(No-reen)-Grip Sv. 1m. XVIII. 6: 131. - I
ä. nsv. även rinnil, rinla.

ränning, varp, 1639; egentl.: löpande;
beroende därpå att den ofta på en
trävägg utspända varpens längd krävde,
att arbetet utfördes i raskt tempo,
stundom t. o. m. under springande (se
Sperber WuS 6: 49). Jfr Ovidii Metam. 4:
275: percurrens stamina, genomlöpande
ränningen.

ränsel, 1681, motsv. da. ransel, ä. da.
rindsel, från ty., jfr mlty. ren(t)sel, ty.
ränzel, ranzen, det senare (sekundärt)
även ’buk’, i ä. ty. dessutom rantz, säck,
i ty. äldst ett lågt ord, tillhörande
tiggar- o. skälmspråket. Bl. a. uppfattat
som avljudsform till ty. runzelt rynka
(se rynka 1); jfr no. skrukke i betyd,
dels av ’rynka’ o. dels av ’korg’; dock
högst ovisst. - Sv. dial. prins(el), no.
prinsel, ransel, beror väl på ombildning
av dessa ord.

rännsten, 1537: renno-, O. Petri Kr.:
renne-, L. Petri Kr.: <i>ränn-<i/> = da.
rendesten, från mlty. rennenstên, jfr ty.
rinnstein; till mlty. renne (= ränna,
sbst.). Urspr, betecknande blott en enda
sten under takrännan, har dock ordet
i sv. från sitt första uppträdande sin
nuv. betyd, (’liggia i portar oc
renno-stenar’).

1. ränta (av pänningar o. d.), fsv.
rœnta, inkomst, ränta = senisl. renta,
inkomst, lön, da. rente, från mlty. rente,
inkomst, ränta = mhty. (ty.: inkomst,
livränta), från mlat. <i>renta, rendita<i> (fra.
<i>rente<i> > eng. rent, jfr arrende, rentier),
substantiverat fem. av part. perf. pass.
till ett verb motsv. fra. rendre (se
rendera, rendez-vous) o. lat. reddere,
återgiva (av re-, åter, o. dare, giva, se t. ex.
dos(is)); jfr det besl. grek. ddnos ds.,
egentl.: gåva. Om det samgerm. ordet
för ’ränta’ se ocker. - Tyskan har i
stället zins, som även lånats från lat.:
census, pålaga, skatt m. m., egentl.:
värdering (se censor). - <sp>Räntmästare<sp>,
Bib. 1541: rento-, efter ty. rentmeister
(så hos Luther).

2. ränta, inälvorna, blodet, huvudet
o. fötterna på slaktat kreatur, t. ex.
Serenius 1741, Lind 1749; möjl. med
Kock Ark. 38: 9 en avledn. av det dock
föga spridda sv. dial. rant, trasa.

1. räpp, dial., m., viss tid el. stund,
även n.: ’i första räppet’, tiderymd av
tre månader (jfr om detta slags
tideräkning Martin P. Nilsson Primitive
time-reckoning s. 78 f.), termin, även:
ramp, rämpa; jfr räppadag, jul-,
vårfru-, midsommar- el. mikaelidagen
(belägg från 1593, 1621, 1714); motsv. no.
repp m., kort anfall av någon åkomma
(med samma betyd.-växling som i sv.
dial. rid; se d. o.; med båda orden i no.
sammans, remperid); av germ. *hrimpa-,
av äldre *hrempa-, i avljudsförh. till no.
ramp(a), sjukdomsanfall, mlty. <i>ramp<i>,
kramp, mhty. rampf osv.; till germ. ro-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 11 16:16:29 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0764.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free