Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - räcka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räka, Asteropherus 1609: räckor,
Spegel 1685: räkior = no. ræka, da. reje,
ett speciellt nord. ord, som snarast, med
Mikkola Ark. 19: 325 f., lånats från ett
slaviskt (östersjövendiskt) *rēk =
kas-sub. rēi̯k, kräfta = fslav. rakŭ, alltså
med samma betyd.-skiftning som i lty.
krevet, kräfta, o. f ra. crevette, räka.
Delvis annorlunda Tamm Gr. s. 24. -
Bohusl. räk, smådjur som fisken följer
nära vattenytan, no. rekje, hör däremot
till vräka i betyd, ’driva’.
räkel, 1735: långgänglade Räklar, sv.
dial. även rikkel ds., också i betyd.:
stort djur, högt torn = da. rækel, från
mlty. rekel, stor hund, lty.: lång ung
man, lymmel; till sv. dial. räke, lty.
reke ds., väl = isl. hriki, räkel, o.
sålunda ej besl. med rak, räcka (med
grundbetyd, av ’något utsträckt’).
räkna, ä. usv. ofta -ck-, fsv. rækna,
jämte y. fisl. reikna (där ei beror på
ljudsubstitution ss. i greifi, se greve)
o. da. regne från mlty. rekenen, även:
berätta = fhty. rechanôn, även: ordna
(ty. rechnen), ags. gerecenian, förklara
(eng. reckon). En liknande n-avledn.
uppträder även i det besl. mlty. reken, i
ordning, obehindrad, ags. recon, beredd,
rask, som kanske är grundordet. Om
betydelse- o. släktskapsförh. se räcka 1;
jfr got. rahnjan, räkna (till ett ie. rak-). -
Räkenskap, fsv. rækinskaper,från mlty.
rekenschap, väl till den förkortade
formen reken för rekenen, räkna. - Göra
upp räkningen utan värden, motsv.
i da., ty., eng., fra. o. ital. - Göra ett
streck i räkningen, motsv. i da., från
ty. einen strich durch die rechnung
machen, egentl.: stryka ut räkningen för
någon.
[rälig, sy ds v. dial., ful o. d., se
under rädas.]
räl(s), järnvägsskena, från eng. rail
(plur. -s), skena, regel, slagbom, av ffra.
reille, av lat. rēgula, spjäla, rättesnöre
(= regel 1).
[rämja, sv. dial., skrika, bräka, se
råma.]
1. rämna, vb, fsv. reffna, rimna, rifna
= isl. rifna, da. revne; inkoativum
(passivverb) till riva (liksom t. ex. fsv.
slitna, slitas itu, till slita). Jfr med
avs. på formutvecklingen lämna till fsv.
lifna. Se även följ.
2. rämna, sbst., jfr fsv. stenriwnar
plur., ä. nsv. remnog B. Olai 1578 =
da. revne, deverbativum av föreg.; besl.
med reva 3.
[ränge, sv. dial., gles inhägnad, rängla,
lång stång, se rång].
ränker, 1613; renkior A. Oxenstierna
1642; rän(c)kor Dalins Arg. osv. långt in
på 1800-t. (t. ex. Sehlstedt); i ä. sv.
även sing. renk, rank = da. rænke, från
ty. ränke, plur. till mhty. ranc m.,
slingrande rörelse, snabb vändning (kvar
i ty. einem den rang ablaufen för äldre
rank, dvs. förekomma någon genom att
löpa rakt fram o. undvika krökarna) =
ags. wrenc, list, ränker (eng. wrench,
vrickning), av germ. *wranki-, jfr ags.
wrencan, slingra sig, av en ie. rot u̯reng,
biform till u̯renk i vrång (jfr även
under vrå). En annan växelrot, ie. *kreng,
föreligger i isl. hrekkr, list (av *hrankia-);
jfr även ring. - Om de svenska
formerna se Lindblad A. Sahlstedt s. 199.
1. ränna, fsv. rænna, låta löpa, rida,
ränna, hälla = isl. renna (ipf. renda),
da. rende, löpa m. m., got. urrannjan,
låta uppgå (om solen), fsax. rennian,
låta löpa, fhty., ty. rennen (i nhty. intr.),
av germ. *rannian, kausativum till rinna.
Den stundom, särsk. i yngre spr.,
uppträdande intrans, betyd, beror på yngre
utveckling o. i detta fall sannol. ej på
tillvaron av något formellt motsvarande
gammalt iterativum-intensivum på -ei̯ō.
- Med avs. på den i sv. dial.
uppträdande betyd, ’vara brunstig el. löpsk’,
jfr de besl. sv. dial. rån(n)e, fargalt
(under orne slutet), o. sammans, runnväre
osv., osnöpt vädur (under vädur slutet).
2. ränna, sbst., fsv. rænna = da.
rende, mlty. renne, av germ. *ranniōn-; i
avljudsförh. till fhty. rinna, ränna (ty.
rinne), o. got. rinnô, bäck. F. ö.
etymologiskt identiskt med isl. renna,
tidslopp. Se f. ö. ränna, vb, o. rinna. -
Ordet är kanske i sv. lånat från mlty.
ränne n., dial., det lösa loftet av
stänger på en höskulle, skulle, även
rände, logrände, av urnord. *randia-,
avledn. av ett *randō- = no. rand,
raand f., ränne, rummet under taket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
