Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - röding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röka, fsv. rökia, röka (trans.) = isl.
reykja, da. røge, mlty. rôken, fhty.
rouchen (ty. rauchen), ags. ríecan (eng.
reek), av germ. *raukian, kausativum
till ryka el. avledn. av rök. — Om
sammanblandningen med det starka
intrans, vb. ryka se d. o. — I ä. nsv.
även smöka = da. smøge, från mlty.
smôken = ä. ty. schmäuchen, ags.
smíecan av germ. *smaukian, kausativum
till germ. *smeukan, *smūkan i ags.
sméocan, ryka, röka, mholl. smieken, smûken;
jfr avljudsformen *smukön i ags.
smokian (eng. smoke); besl. med grek.
smȳ́khō, (genom rökning) förbränner, osv.
röllika, rölleka, Achillea millefolium,
Var. rer. 1538: rölik, fsv. rölika = da.
røllike, -y-, no. ryl(li)k, från mlty. roleke,
rolik, dimin. av ett *role, till rulle,
jfr lty. rolse ds., no. rols, runt föremål
(som dock kunde tillhöra en inhemsk
germ. rot); namnet uppkommet på grund
av bladens hoprullade o. krusiga
utseende. Med avs. på bildningen jfr
fänika, nejlika. — Andra
benämningar se under tusengren.
römme m. m., i vrml., norrl. o. finnl.
dial., grädde = no. rjome, no.-da. rømme
(ej i da.), nisl. rjómi, av germ. *reum-,
växlande med *raum- i mlty. rôm, râm, mhty.
roum (ty. rahm; med dial. -a-), ags.
réam; möjl., med Schwyzer IF 21: 180,
av äldre germ. *reuᵹm- ~ *rauᵹm- o.
besl. med avest, raoγna, smör. — Se
f. ö. under grädde.
1. rön = fsv. f. o. m.: rön, försök,
erfarenhet, prov, bevis = isl. raun f., ä.
da., da. dial. røn, av germ. *raunō; nära
besl. med grek. erevnáō, utforskar,
vartill deverb. érevna, undersökning;
knappast däremot, såsom antagits, med lat.
ruspāri, undersöka, o. ej heller med
runa. — Härtill vb. röna = fsv. =
isl. reyna, av germ. *raunian.
2. Rön- i en del ortnamn, t. ex.
Rönö el. Röne hd Sdml. (fsv. Rönö,
-e), med socknen Runtuna (fsv.
Röntūna), Rönö sn Ögtl. (fsv. in Röne),
båda i allm. bergiga bygder, innehåller
ett annars ej upppvisat fsv. *rön = isl.
hraun n., stenbunden mark, i Norge i
vissa namn på steniga öar, da. røn,
stenbänk vid havsstranden; väl rotbesl.
med rös(e). Närmare förf. Sjön. 1: 511
f., Ortn. på -by s. 12.
rönn, Franckenius 1659, men t. ex.
1643 röön, i ä. nsv. dessutom ofta runn,
jfr fsv. röne m., isl. reynir, no.-da. rogn
(en östnorsk form, av raun), no. dial.
raun, gotl. rojn, da. røn; eng. roun,
rowan från nord. (*raun-). Av dessa
äro de fsv. o. isl. formerna avledda av
en motsvarighet till no. raun osv. Sv.
rönn kan utgå från fsv. röne (jfr möjl.
gom: fsv. gōme) el. motsvara gotl. rojn
f. el. no. raun m.; dess nn har väl
uppstått i sammans, rönnbär; vissa
av de svenska dialekternas skiftande
former visa hän på andra grundtyper;
jfr Wigforss S. Hall. folkm. s. 183 (med
litteratur), Noreen V. spr. 3: 236 med
n. 1. Orden äro avledda av adj. röd,
med syftning på framförallt bärens färg.
Enl. K. F. Johansson Stud. tillegn. E.
Tegnér s. 304 f. förutsätter isl. reynir
(o. fsv. röne, med sekundär
deklinations-växling) ett urnord. *rau(ð)nia-, ytterst
ett urgerm. fem. *rauðiniō- (nom.
*rauðinīz) = sanskr. *rōhiṇī (rōhaṇī), namn
på en växt med samma magiska
egenskaper som det heliga rönnträdet. (En
rönnkvist har anträffats i den under
vessla omnämnda trolldosan från
Magiehoj, Danm., 1300-1100 f. Kr.;
Schnittger Fatab. 1912 s. 104). De primärare
no. raun osv. ha väl egentl, betecknat
frukten. — De äro sura, sa’ räven
om rönnbären, med motsvarigheter i
da. o. ty., efter Äsopi fabel om räven o.
druvorna.
Rönningen, vanligt gårdnamn i t. ex.
Vrml. o. Dalsl., av fsv. *rydhninger,
nyodling (i skog), jfr fno. ruðningr m. ds.
o. fsv. rydhning ds., till rödja; jfr rud
o. f. ö. Sjön. 1: 513.
1. rör, stenrör, jfr sydsv. dial.
kisterör, om hällekistor, Bredarör Kivik Ska.,
Digerrör Garde Gottl., drakarör, jätterör
= fsv.: ds., råmärke (jfr rå- o.
rörshemman), jfr fvästnord. (h)reyrr m.,
gravrör (se Noreen Xen. Lid. s. 3 f.),
runsv. hraur, av svårbestämbar germ.
grundform, *hrauza- el. möjl. *hraura-,
varifrån finska raura, -u, grus, kiselsten
(Karsten Ark. 22: 182); i förra fallet
kanske besl. med litau. kruszù, krossar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
