- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
685

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sabbat ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

= da. safran, från mlty. safferän =
mhty. saf(f)rdn (ty. safran), trå. safran
(eng. saffron), ital. zafferano, spän.
azaf-ran, från arab. za* faran. Från
Österlandet härstammar också beteckningen
för själva växten, krokus.

safir, Bib. 1541 osv.; i Psalmb. 1695:
safir, jfr V. Rydberg: sdfirängar, fsv.
safir, saphiir, saffiir = ty. saphir (även:
saphir), av mht}-. saphir(e) - fra.
saphir, ital. saffiro, zaffiro, från mlat.
saphirus, grek. sdppheiros (lasur), från
semit, spr.: hebr. sappir, arab. safir;
alltså samma hemort som j a sp i s.

saft, t. ex. I. Erici 1642 = da., från
ty. saft (== mhty.); avledn. el. utvidgning
av fhty. sa/*, sapf = mlty. sa/) (genit.
-p- o. -pp-)9 ägs. sa?p (eng. sajo) n., av
germ. *sap- o. *sapp-, antingen utgånget
från samma paiadigm som s a ve (germ.
*sat)an-) el. till en ie. växelrot sab, varav
dock f. ö. blott osäkra spår.

saga, under 1700-t. stundom även:
skämtsam, lekande berättelse, t. ex. fru
Lenngren, fsv. säg ha, yttrande,
underrättelse, berättelse, tal m. m. = isl.
saga, no. soga, ä. da. såge (da. saga
från fornspr.); synes vara ett germ.
*sag"ön, vbalsbst. till germ. *sagén (=
säga); enl. Wessen Z. Gesch. der germ.
N-dekl. s. 168 dock närmast av sen
ur-nord, ’sagan, av germ. *sageni-, varav från
synkoperande kasus fsv. saghn (se
sägen); jfr sägn o. sägen. -
Parallellbildning: germ. *sajö-: fhty. saga (ty. såge),
ägs. sägn (eng. saw) osv. Jfr litau.
pä-saka, berättelse. - I da. liksom delvis
i sv. (om isländska »sagor» o. d.) har
ordet upptagits från fornspr. Den urspr,
betydelsen kvarlever i bl. a. gensaga
(fsy. gensagha), utsaga, o. i dom- o.
lagsaga, nu blott med konkret betyd.,
egentl.: framsägande el. uppläsande av
lag; se även under ledsaga. Jfr
sagesman. - För ’saga’ i betyd, ’folksaga’
o. d. brukas i da. i stället euentyr, i
ty. märchen (se under ny m är e).

sagen, 1734: sajen; i betyd, ’sägen’
t. ex. Bellman, Lenngren; annars ofta i
förb. ef ler sägen; numera bl. i förb.
bära syn för sägen, t. ex. Atterbom,
jfr 1750: syn går för sägen; motsv. i da.
(jfr nedan); snarast av fsv. saghn, om-
talande, berättelse, yttrande m. m. =
isl. spgn, da. sägn, ägs. segen, av germ.
*sagéni-, vbalsbst. till germ. *sägen (=
säga); jfr saga; om biformen sägn se
d. o. o. sägen. - Formen sägen beror
antagl. på utvecklingen av s. k.
svara-bhak ti vokal (o) i ett fsv. saghn, med
g/i från sceghia; den ljudlagsenliga
formen sägn (uttalad sangn), som i sin
tur utgår från ett ursprungligare saghn,
har givit ä. nsv. sägn, t. ex. 1711; jfr
sägen^ sägn o. se Kock Ark. 9: 76,
Sv. ljudh. 4: 422. Enl. Tamm
Avledn.-änd. hos sv. subst. s. 47 förutsätter
däremot sägen en fsv. nomin. *saghin
(*sagaini-), vartill från synkoperande
kasus saghn. Möjl. har dock uttr. lånats
från danskan.

sagesman, Gustaf II Adolf 1624, Lind
1749, jämte sagnsman, sågos-, 1642,1680,
o. sctgsman 1705, Serenius 1741 m. fi.,
med tillagt s, från ä. nsv. sageman 1563,
saguman 1626, fsv. sagaman (saga-),
av saga i betyd, ’omtalande’ o. man.

sagga, idligen tala, kälta, Strandberg,
Heidenstam, i dial.: vara långsam el.
solig - no. sagga, gå tungt o.
långsamt, da. dial. sagge, jfr sv. dial. sagger,
sagga, no. sagg, långsam el. dåsig
person; ett slags intensivbildningar, väl ej
att skilja från sv. dial. sagga, småregna,
no. saggjen, tung av fukt el. väta, iiisl.
saggi, fuktighet, osv., med
intensivförlängning av g (jfr skadda, dimma) till
en germ. stam säg-, jfr fslav. soku, saft.
Motsv. betyd.-utveckling i sv. dial. sabba,
vara långsam, söla, slafsa: säv. Jfr Torp
Etym. ordb. s. 564.

sago(gryn), 1775: sågo, Regnér 1807:
sagu, förr även sego Heijke 1754, C. Warg
1755 = da. - ty. sågo osv., från
malajiska sägn.

sak, fsv. sak, rättssak, käromål, orsak
till anklagelse el. fällande (jfr saker,
adj.), böter, orsak, händelse, sak, ting
= isl. sök ungef. ds., dock ej ’ting,
föremål’, da. säg, fsax. saka, fhty. sahha
(ty. sache), ägs. sacu, rättsstrid osv.,
(eng. sake, sak, orsak), det urgamla
finska lånordet sakko, lapska sakku-,
sakko, plikt, böter, av germ. *sakö- f.;
med annan bildning: got. sakjö, strid,
tvist; till germ. st. vb. *sakan = got.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0773.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free