- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
737

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skeppund ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sitiv användning. - Härtill även den
ä. nsv. adverbbildningen skingrom, i
spridda hopar, t. ex. 1543.

skinka = fsv., om rökt skinka, jämte
da. skinke från mlty. schinke, skinka,
lårben, lår, av fsax. skinka = fhty.
scinko, scinka, lårben m. m. (ty.
schinken), ägs. gescincio n. pl., fett omkring
njurarna; germ. *skenk-, avljudsform till
skank till germ. *skanka-, sned (i fsv.
skakker osv.; se skack). Grundbetyd.:
lårben, med samma betyd.-utveckling
från ’sned, krokig’ som hos de under
skank (o. skänkel) anförda
parallellerna. Sedan om lårbenet hos ett
slaktat djur, specialiserat på svinet, o.
vidare särskilt om lårstycket i rökt
tillstånd. - Däremot ej, med Brugmann
Grundr. II. 1: 509, k-avledn. av fhty.
scina (osv.), skenben (= skena 2). -
Från betyd, ’sned’ utgår även fsv., sv.
dial. skinka, halthet på hästar, sv.
dial. skinka, halta, med avljudsformerna
skånka o. skunka, besl. med grek. skázo,
haltar (av ie. *skn̥gi̯ō); utan s i sanskr.
kháñjati, haltar, motsv. ty. hinken, halta.

[skinka, sv. dial., halta, se föreg,
slutet.]

skinkmärr, t. ex. Lind 1749,
ombildning av skintmär(r), t. ex. Düben 1722,
Dalins Arg., motsv. da. skindmaer, från
ty. schindmähre, till ett ord motsv.
skinn.

skinn, fsv. skin = isl. skinn, da. skind;
ags. scinn (eng. skin) o. även mlty.
schin, läder, från nord.; av
germ. *skinþa- = lapska lånorden skidne, skiððe (som
visa hän på en redan i yngre urnord.
tid försiggången assimilation av till
nn; K. B. Wiklund FUF 12: 34); jfr
ä. ty. schin, bark, av ett fhty. *skint,
ävensom mhty. schint f., fruktskal; av
ie. *skento-; jfr breton. scant, fiskfjäll;
f-bildningar till en rot sken, sken i isl.
skán, skorpa, sv. dial. skån ds., ffris.
skene, hud; o. enl. somliga även grek.
kataskéne, (om han) dödar (jfr dock
Boisacq s. 421), väl med grundbetyd. ’skära’,
såsom lat. scortum, skinn (se skärm),
till roten sker, skära; alltså i båda fallen
t-particip med grundbetyd, ’det
avskurna’; jfr till betyd.-utvecklingen även
grek. dérma, hud, till roten der i germ.
*teran, slita (- tära). - Hålla sig
i skinnet
, i ä. nsv. även: i huden
(t. ex. Modée 1738), motsv. i da., jfr ty.
aus der haut fahren, sv. vara utom
sig
i motsatt betyd.; ytterst från de
forntida föreställningarna om vissa
människors förmåga att ’skifta hamn’. Jfr
under hud. - Att ordet är
samgermanskt visar den rätt allmänt spridda
avledn. vb. skinna, i sv. dial. även
med den urspr, betyd, ’draga av
skinnet’, fsv.: plundra, röva, no. i båda
betyd. = mlty. schinden, fhty. scintan,
scindôn (ty. schinden), flå, skinna. Den
bildl. anv. i de nord. spr. kommer från
ty. - Härtill: fsv., ä. nsv. skinnare,
buntmakare (ännu i vissa ortnamn, jfr
Skinnarviken Sthlm osv.) = isl.
skinnari, garvare o. d., ä. da. skinder ds.,
från mlty. schinner, schinder, även:
hudavdragare, rackare, rövare = mhty.
schinder i de senare betyd., även:
slaktare; i nsv. blott i bildl. anv.; jfr under
buntmakare.

Skinnarviken, se under skinn.

Skinnskatteberg, härad i Västml.,
ombildning av det äldre Skinsaekkabaergh,
till genit. plur. av skinnsäck.

skioptikon = ty.; nytt ord, till grek.
skiá, skugga (urbesl. med skimra,
skina), o. en bildning till grek. op-, se
(jfr optik).

skipa, Spegel 1712, Sahlstedt 1773
(jfr nedan) = fsv., isl.: ställa, ordna,
bestämma, anvisa m. m. = ä. da. skibe;
väl besl. medmlty. schippen, skaffa, ordna;
egentl.: skilja, till ie. roten sk(h)ib, klyva,
i lett. schkibit, skära, hugga. Från nord.:
fra. équiper, utrusta. Se skepp o. skifta
o. jfr med avs. på betyd.-utvecklingen
skapa. - Att ordet i nsv. har i för
väntat e beror på dess egenskap att
vara ett bokord (från lagspråket); jfr
däremot det ljudlagsenligt utvecklade
ä. nsv. skeepa Arvidi 1651, skepa (lag
och rätt) Salberg 1696 = skepa sig
(se d. o.), jämte skeppa Lind o. andra
uppsvenska förf.; dessutom ett väl i
trycksvag ställning av fsv. skipa
utvecklat skippa G. II Adolf m. fl. - En
växelrot, ie. skip, föreligger i skiva osv.

skir, fsv. skir, ren = isl. skírr, klar,
ren, oskyldig, tydlig, got. skeirs, klar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/0825.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free