Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skorv ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom felaktig upplösning av mlty.
schof-tid, arbetstid på tre timmar, jfr ofris.
schof ds.
skovel, fsv. skofl = da. skovl, mlty.
schuffele (varav skyffel), fhty. scubla,
ägs. scofl (eng. shovel}; i avljudsförh.
till mlty. schnfte, fhty. scufala (ty.
schaufel); bildat med
instrumentalsuf-fixet -Z till sk j uv a, föra undan, skjuta,
såsom t. ex. skjul till skeu-, täcka, el.
tvål till två. - Ett annat germ. ord
för ’skovel’ är fhty. scora, got.
winpi-skaurö (kastskovel), sv. dial. skura, besl.
med ty. schären, röra om, underblåsa
(elden); se skura. Ett nordiskt sådant
föreligger i nordsv. dial. räka, isl., no.
reka-, Ity. reka o. ty. rechen däremot
’räfsa’; i avljudsförh. till raka 2 (se
d. o.).
skovor plur., Eneman 1712: skofvor
af linne = no. sköva, nisl. sköfir f. plur.,
bildat till skava som t. ex. sbst. fora
till fara. Samma avljudsstadium
föreligger i ty. dial. schuebet ds.
skrabbig, bräcklig, sjuklig, gammal o.
rankig, Gissler 1762, till (de i sht
dialekt.) skrabb(er), skrabbe, skrabba,
gammal bräcklig stackare, vb. skrabba,
vara bräcklig el. sjuklig, motsv. no. sbst.
skrabb, inskrumpen o. skröplig varelse;
med hypokoristiskt -bb- till ä. nsv.
skrafvel, skräp (se skrävel), till 110.
skrävla, skrapa (se skrävla); egentl.:
ge ifrån sig ett rasslande ljud; jfr sv.
dial., no. skrabba, skrapa, skrubba, Ity.,
höll. schrabben ds. (se skrubba 2), o.
om betyd.-utvecklingen under skräp.
skrake, fågelsläktet Mergus, i sht
storskraken, t. ex. Rothof 1762 (skraka),
efter storskrakens läte, som återges
bl. a. med skraak. Jfr s kr ack a 2 o.
pracka 1. - Däremot ej, med Noreen
V. spr. 3: 169, till no. skr åklä, knarra,
o. isl. skrékr, skrik, vilka f. ö. själva
ha ett likartat onomatopoetiskt ursprung.
Jfr s al s kr a k e.
skral, Serenius Sjö- o. Handl. 1757,
om vind, - da. skral, även om vind, i
sv. o. da. dial. även ’torr’, från Ity.
schräl, knapp, dålig, mager, torr, besl.
med de inhemskt nordiska: no. skraal
n., litet skröpligt redskap, isl. skrcelna,
skrumpna, no. dial. skrwlen, dålig, no.
skrceling, stackare, isl. skrceling j ar,
infödingar i Vinland, da. skrcelling-, jfr f. ö.
skrälle. Germ. väl *skrcéhla-,
avljuds-form till s k r å (se f. ö. d. o.): alltså egentl.:
rasslande > torr. - lä. nsv. även sbst.
skra(a)l n., skralhet, uselhet, 1690-t.
skraltig (värd.), bräcklig, skral, jfr
s kr al t a, vara svag, i t. ex. ’gå och
skralta’, o. skralt, stackare, t. ex. 1741;
kanske nybildningar till skral; möjl.
dock att sammanställa med sv. dial.
skralta, gå ojämnt = no.: gå med små
o. svaga steg, av ovisst urspr, (knappast
till skrälla).
skramla, vb, Bröl. besv. ihugk., i
ä. nsv. o. dial. även: slamra, prata,
t. ex. Kolmodin 1732, fsv. *skrambla i
tilln. (Peter) Skrambla (förf. Xen. Lid.
s. 109) = no. skramla = da. skramle;
jfr avljudsformen 110. skramla, ge ett
ihåligt ljud, larma, okväda, ä. da. skrumle,
larma, osv., samt isl. skruma, skryta
(jfr till betyd.-övergången skryta),
no.: tala hårt, banna; liksom ramla:
rumla med grundbetyd, ’bullra, larma’.
Möjl. är formen skrum- äldst o.
skräm-yngre avljudsbildning; i så fall till
ljudroten skru i skryta osv. -
Dever-bat.: skramla, sbst. Schroderus o. 1638
(jfr fsv. tilln. Skrambla ovan), liksom
likbetyd, da. rangle o. skrälla till
möt-svar, verb.
skranglig, Envallsson, till sv. dial.
skrangel, skrangla, benrangel, mager
person, no. skrangl(a), da. dial. skrangel,
ävensom no. skrangla, gå osäkert ~ sv.
dial. skringla ds., med denna betyd,
utvecklad ur den av ’vara lång o. d’.
Tydl. egentl.: som skallrar, knakar o. d.,
till no. skrangla ~ sv. dial. skringla med
dessa betyd.; alltså med samma
betyd.-utveckling som i no. skrella, magert djur
(se skrälle), till vb. skrälla, o. i sv.
dial. skråe, mager person (se skrå 1).
Germ. skrang- ~ skreng, en ljudrot av
samma slag som (o. möjl. nasalerad
bi-form till) skreh i skrå 1. - Om fhty.
schrangolön, vackla, hör hit, är ovisst.
Däremot torde hit böra föras ä. nsv.
skr angå, Var. rer. 1538 osv., galler,
gallerverk. - Med avs. på a i skranglig för
väntat skranglig (såsom i vissa dial.)
jfr sv. dial. skanglig o. skånglig (-og),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
