Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skön ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. skön, gottfinnande, åsikt, neutr.
t. ex. hos Gustaf II Adolf, tidigare vanl.
fem., fsv. skön, äldre: skyn f., urskiljande,
insikt, prövning = isl. skyn f. o. n.,
no.: n., da. skøn, av germ. *skunjō-
(*skunja-); jämte vb. skönja, i ä. nsv.
även sköna, skyna, fsv. skönia, äldre:
skynia (ipf. -adh-), undersöka, se, ha för
ögonen, förstå sig på = isl. skynja (ipf.
-ad-), da. skønne, av germ. *skunjōn; till
en n-utvidgning av roten sku i skåda.
Substantivet är primärt i förh. till
verbet, som bildats av *skunjō- som t. ex.
klövja av * kluƀjo (= isl. klyf f.);
snarast ligger för det förra, med
Falk-Torp o. Torp, ett adj. *skuni till grund
(jfr till bildningen skön 2); ett mindre
sannolikt, alternativt förslag i motsatt
riktning Olson Appell, subst. s. 379. -
Den äldre böjningen skönjade ännu hos
Ljungberg 1756 s. 151 (jämte skönde).
2. skön, adj. = fsv. (: vacker,
ansenlig), da., från mlty. schône, strålande,
vacker, präktig, av fsax. skôni = fhty.
scôni (ty. schön, varifrån familjen.
Schön), ags. scíene, got. skauns, av
germ. *skauni-, varav finska lånordet
kaunis; bildat på suff. -ni (jfr grön,
ren) till germ. skau- i ty. schauen osv.,
avljudsform till skåda; egentl.: synlig,
i ögonen fallande; alltså med samma
betyd.-utveckling som grek. (h)idanós,
vacker, till (aor.) ideĭn, se, lat. vidēre
(se veta). Jfr avledn. skona. En
ursprungligare betyd, synes kvarleva i got.
guþaskaunei, gudagestalt, o. ibnaskauns,
av samma gestalt (egentl.: utseende).
Om ett möjl. hithörande iranskt ord se
Bartholomæ ZfdW 9: 19. - Till fhty. adj.
scôni hör adv. scôno, varav mhty., schône,
på vackert sätt, senare: redan (ty,, schon);
se änskönt. - Jfr till betyd, av ’skön’
O. v. Dalin Marionettspel (Samlaren 1901
s. 98): ’är jag inte så skiön, så är jag
ändå wacker; är jag inte wacker, så är
jag ändå täck’. - Den överflyttade
ironiska anv. av skön har gamla anor i
språket, t. ex. Rondeletius 1614: ’tu äst
skön thz ärendet at gåå’, jfr nsv. ’du är
just skön att uträtta ärenden’; Serenius
1734: ’du äst en skiön herre, som . .’
(motsv. eng.: ’You are a pretty man
.. to . .’). - De sköna konsterna,
motsv. i da. o. ty., efter fra. les beaux
arts; förr även de vackra k., se vacker.
skönja, se skön 1.
sköns (sydsv. dial.), i uttr. på sköns,
på sned, på skrå = da. på skøns, från
lty. schüns adv., snett - holl. schuins,
till lty. adj. schün, sned = holl. schuin;
jfr (?) no. skøyna, skära snett. En
grundrot sku, sned, uppträder även i
lty. schük adv., snett, o. isl. skýla, hugga
snett. - Ett motsv. dial. uttr. se
under skå.
1. skör, i ä. nsv. även: lättsinnig,
otuktig, t. ex. Columbus (jfr
skörlevnad nedan), fsv. skör, skyr, bräcklig,
skör, usel, svag, lättsinnig, retande =
no. skȳr, skøyr, skör, ä. da. skjør,
liderlig, n da.: skör; väl lån från ä. lty. schör,
skör, skröplig, av germ. *skuri-, jfr mlty.
schoren, brista, varav fsv. sköra ds.;
snarast avljudsform till skära, jfr skåra.
Stundom uppfattas skör i betyd, ’skör’
o. ’lättsinnig’ som två olika ord, av
vilka det senare då betraktas som
inhemskt nordiskt o. föres till no. skøyra,
rusa i väg, handla obetänksamt. -
Skörlevnad, fsv. skörlifnadher = ä.
da. skjørlevned.
2. skör (slangspr.), (huvud)hår =
isl. skǫr f., av germ. *skarō, till skära,
alltså egentl.: det skurna el. klippta;
bildat som t. ex. fsv. lēf f., kvarleva,
till germ. *liƀan (se -löv), sv. stång
till ie. stengh osv. Jfr även under hår.
3. skör, skyr, sv. dial., sur mjölk
m. m., se under skära 1.
[Skörby, Hacksta sn. Uppl., fsv.
Skiūraby, till sv. dial. skjura, skata, se
skjura. Skörby Kalmar sn Uppl.
utgår däremot från ett fsv. Skirlaby, till
ett personnamn, se förf. Ortn.på -by s.37].
skörbjugg, t. ex. Schroderus 1620,
ä. nsv. även skörbugg, skörbu(u)k, dalm.
stjyrbegg, fsv. skörbiugh, -biogh, -bug
= isl. skyrbjúgr, da. skørbug, från mlty.
schorbûk = ty. scharbock;
folketymologiska omtydningar av ett ord, motsv.
mlat. scorbūtus (ital. scorbuto, fra.
scorbut, eng. scurvy), som enl. Vasmer ZfdW
9: 20 i sin tur kommer från slav.; jfr
ry. skrobotŭ, kratsande (till roten i
skrapa). Om de sv. formerna se Kock
Sv. ljudh. 2: 332.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
