- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
777

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skära ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med utförliga litteraturhänv. Seip Om
ordet skoge i Ark. 33: 172 f. - Om
andra germ. ord för ’sköka’ se under
hor; om grek. p Orne o. lat. meretrix ds.
under pornografi.

sköl, bergv., sprickfyllnad el. gång
av bergarter, egentl, ett dialektord, sköl
(med s. k. tjockt 1) f., spricka i stenar
o. berg, av fsv. skyrp, skärning m. m.
(= skörd), med samma dialektiska
utveckling av rö som i h in båle, sp o l,
stel, sval osv. Den oomljudda formen,
isl. sknrÖr, motsvaras av sv. dial. skul
(med tjockt /), skåra.

[sköl, sv. dial., skal, agnar, se under
skal.]

sköld, fsv. sköld 1508, skiölder,
skiölder, även (o. 1500): adlig sköld = isl.
skjpldr, da. skjold, got. skildas, fsax.
skild, fhty. scilt (ty. schild), ägs. scield
(eng. shicld); fir. scell väl från germ. spr.;
av germ. *sketåu- = ie. * skel tu-, nära
besl. med litau. skiltis, avskuret st3rcke,
skiva; till roten skel, klyva o. d., i skilja
(jfr även skilling), liksom t. ex. fjord
av ie. *perla- till roten per: de germ.
sköldarna från järnåldern bestodo av
flera hyvlade tunna brädskivor, av
Ta-citus betecknade som lenues tabulce. Jfr
med avs. på betyd.-utvecklingen fir.
sciath, sköld, besl. med got. skaldan,
skilja (se skida o. sked), vartill
kanske också det dock flertydiga lat.
scu-tnm, sköld (om av *skoit-)i ävensom
ägs. bord, sköld (= bord), o. mhty. brel
ds., egentl.: bräde. Se f. ö. sköldpadda,
skildra, skylt o. skiltvak t, ävensom
de under S k al l n or a anförda
ortnamnen. - Föra något i skölden, t. ex.
P. Brahes Kr., möts v. i da., efter ty.
etwas im schilde fiihren, väl efter de
medeltida o. forntida sköldtecknen, som
angåvo parti el. härstamning. -
Härtill fsv. person n. * Skioldnng i ortn.
Skiol-dnngstadham, nu Skälli n g sta d Ögtl.

sköldpadda, Var. rer. 1538, y. fsv.
skölpadda P. Månsson s. 463; övers, av
mlty. schildepadde, schilt-, varifrån da.
skildpadde o. ty. schildpnlt (det senare
blott om skalet); till sköld o. padda;
jfr även ty. schildkröte, varifrån ä. da.
skildkröt. - Sv. sköldpadd, om skalet,
efter höll. schildpad el. ty, schildpatt. -
Eng. har i stället lorloise, ombildning
av meng. tortuce, jämte fra. torlue ds.
av vlat. *torluca, till lat. lort-,
pf.-par-ticipstammen till torquere, vrida (se
tortyr), med syftning snarast på fötternas
el. möjl. skalens utseende. - Det klass,
latinets beteckning var annars lestudo,
till testa, skal, lerkärl m. m. (se tete).
- Ett urgammalt namn på
sköldpaddan är grek. khclys : fslav. zelij, sannol.
urbesl. med gul. - I Runebergs ’Nu
hafva de gått som paddor’ ingår en
för-koitning av sköldpadda; se padda.

Skölf, ortn., se Skälf.

skölja, fsv. skölia, skylia = no. skyl j a,
da. skylle, Ity. schalen, av germ. *sknljan,
växelform till *skulön = sv. dial., no.,
isl. skola-, besl. med skulor o. möjl.
även med skvala.

Sköllersta (Sky 11 er st a), härad i
Nke, liksom motsv. sockennamn av fsv.
Skioldasta(dh) m. m., egentl.: gård- el.
bynamn, till personn. Skiold; etymol.
(atm. ungefär) = S kal s t a, fsv.
Skieldi-stum (dat. plur.) m. m., Arentuna sn
Uppl. - En del andra ortnamn, såsom
S kal l n or a, Skäl(l)snäs, Skällvik,
vilka förklarats såsom utgående från
samma personn., innehålla i stället
vattendragsnamn, bildade av appellativet
sköld; se förf. Sjön. 1: 549, NoB 4: 135.

skölp, ur-grävning, i geol. anv. Retzius
1776, i sht i dial. även: halvrunt
hugg-järn till urholkning, hålmejsel, Grundrll
o. 1695, jämte vb. s k öl p a, urholka,
Gosselman 1839, o. skölp n ing, sjöt.,
urholkning i ett trästycke, Dalin 1M53,
motsv. no. skijlp, skölpjärn, skolp, isl.
skolpr, da. skijlp, sk0lp, ävensom no.
skolp, litet urholkat block o. d., da.
skolp, sjöt., skölpning; till mlty.
schul-pen, gräva i sten el. trä, till en rot med
betyd, ’klyva o. d.’, vartill även mlty.
schnlpe, musselskal (varifrån ä. sv. skölp
Linné 1751, Montan 1787; se skalp),
till ie. skelb, vartill bl. a. fslav.
skla-biti se, le (egentl.: klyva munnen),
utvidgning av skel i skal, skalk 2, skälm,
jfr även halv o. Skalf. Roten skelb
till skel som t. ex. slelp i stolpe till
stel i stolle osv. - Möjl. påverkade
av lat. sculpere, rista, ingräva
(seskulptur), som innehåller en ie. växelrot skelp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0865.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free