- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
781

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sköve ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det väl därmed identiska no. släda, luta
svagt (atm. det senare antagl. till ie.
sladh, glida el. dyl., jfr litau. slédnas,
brant, Torp Etym. ordb. s. 639). Jfr
slosill o. slör 1.

sladdra, Lagerström o. 1730, jämte
da. sladre (i da.: skvallra, såsom ofta
även i sv.), från Ity. sladdern-,
ljud-härmande liksom bläddra osv.; jfr
sluddra. Betyd.-utvecklingeii: ’prata’ :>
’skvallra’ är densamma som i skvallra
o. där anförda ord. - Härtill: s la d d er,
1737, till sladdra såsom haller till
b a 11 ra, joller till jollra, klander
till klandra osv. - Sladderhane.
bildat som ska. kopphane, översittare, ä.
da. fabelhoie; möjl. under inverkan av
snushane, väderhane osv. -
Slad-dertaska, skvallerbytta, i sht i Fin ni.,
jfr ä. nsv. taska som okvädinsord, t. ex.
Messenius 1611: iin rutne Taska.

slafsa, 1702: sUiddra, Hallman 1782:
dingla, slänga = nisl., no.; jfr ty.
schlapp-sen ds. Irnititativ bildning, som förhåller
sig till slabba som kanske ha f sa till
sv. dial. habba, jfr även s la m sa o.
ha m s a.

1. slag (slående o. d.), fsv. slagh,
även: slagsmål m. m. = isl. slag n.,
även: kamp, da. slag, av germ.
*slaga-jämte *slagi- m. = fgutn. slegr, isl. slagr,
fsax., ägs. slege, fhty. slag (ty. schlag),
jfr got. slahs (med h från vb. slahan);
med samma växling av neutrala (i sht
i nord. spr.) o. mask. (i sht i vgerm.
spr.) abstrakta som i t. ex. bett, drev
(jfr ty. Irieb m.), grepp, sken, skott,
skred, snitt, steg, svek, sad. Bet}^d.
’spår efter djur’ även i no., da. o. vgerm.
spr.; så ock betyd, ’slag i kryssning’.
Från ty. kommer betyd, i bi- o.
duvslag (se d. o.); likaså betyd, ’slaganfall’,
jfr grek. apoplexia (till apopléssein,
förlama, till ie.pläk, slå, se flagg o. flacka).
Jfr även slag 2. - Slagdänga, i
modern betyd. t. ex. Dalins Årg.; hos
Spegel Gl. 1712 om lata kvinnor som
med hugg o. slag måste drivas till sitt
arbete; till vb. d än ga. Med den även
i nsv. förekommande biformen
siad-dänga (då atm. i regel med
huvudtonen på andra stav.) i
Göteborgstidningen Hvad Nytt 1772, nr 112, 15 okt.
- Slagord, Samtiden 1873 = da.,
från ty. schlagwort o. 1800, egentl.: ord
varmed man slår, liksom stickord ett
sådant varmed man sticker. - [-Slagregn,-] {+Slag-
regn,+} y. fsv. slaghrceghn 1516 =da.
slagregn, från mlty. slachregen = ty.
schlagregen. - Slagruta, Bromell Bergarter
1730, förr även -rut, till ty. rnle, spö, av
fhty. mota, se röd. - Slagsida,
Dahlman Sjölex. 1772 = da. slagside, från
höll. slagzijde el. ty. schlagszilc. Förr
även slaksida. - Slagskugga, 1792 -
da. slagskygge, efter ty. schlngschalten,
bildat som motsats till schlaglichl, stark,
begränsad dager, motsv. fra. coup de
jour. - Slagsmål, Bib. 1541 med den
äldre betyd.: mål el. rättegångssak ang.
hugg o. slag = da. slagsmaal, till mål
i betyd, ’(rättegångs)sak’; jfr till betyd,
i viss mån fsv. bardaghi, strid.

2. slag, art, sort, fsv. slagh = ä. da.
slag (nu i formen slags o. i folkeslag}, no.
-, från Ity. slag, ty. schlag = föreg.;
atm. delvis till mhty. slahen, röra sig i
en viss riktning o. därmed
sammanhängande uttr.: ty. nach j. schlagen,
brås på osv., jfr sv. slå in på; väl också
från uttr. med betyd, ’prägel (om mynt)’.
- Alla slags, efter Ity. allerlei slages
(genit. till slag). - Den slags (i st. f.
det), motsv. i da. o. delvis en danism;
klandrat redan av Bydqvist. - Jfr
släkt.

slaga, o. 1580 - no., fhty. = mlty.
slage, av germ. *slagön; med gammal
grammatisk växling till vb. slå (av germ.
* slahan) \ jfr slägga. Verktyget är
stundom ännu, fast sällan, i bruk i vissa
trakter. - Om ett sydsv. dialektord för
’slaga’ se p läge l, p l aj e l, i andra dial.
genom dissimilation präjel; om ty. flegel
se s. o. - I isl. förekommer i samma
betyd, pust = no. tusl; i isl. även susl;
möjl. lån från ir. suist (från lat. fustis;
j se b ös t a). - Ett gammalt germ. ord
för ’slaga’ är även det analogt med
plägel bildade ägs. perscel (eng.
Ihre-shal), fhty. driskil, driskila (ty. dial.
drischel), av germ. *f)reskila-,
instrumentalbildning till *preskan (se tröska).

1. slagg (järn- o. d.), t. ex. Burens
o. 1600; i de bildl. betyd, ’drägg’ t. ex.
Achrelins 1690 o. ’slödder’ t. ex. 1675

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0869.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free