Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - slips ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sloka, Arvidi 1651 (-00-), sv. dial.
även: slå dank = no.: gå och släpa;
med germ. -ö-, i avljudsförh. till s l ak.
Jfr lok a 2. - Slokörad, Lagerström
1735: ’min gamla slokörade hatt’, jfr
Schroderus Gom. 1640: Slokörotta plur.;
ej direkt besl. med da. slukoret, som
hör till Ity. slukörig, till sluk, slapp,
vilket möjl. står i avljudsförh. till
sluk- i slockna; jfr ä. nsv. hundeluka under
loka 2.
slom, nors, i sht om den äldre
norsen som går i särskilda stim (förr även:
norskung), Gyllenius 1640: slom . . stoor
nårss, Linder 1717 (Vrml.), Linné 1740
= no.; möjl. egentl.: slankig, till no.
adj. slum i denna betyd., besl. med
slumra (se d. o.); jfr Noreen Sv. etym.
s. 22.
slopa, äldst om skepp: Rothoff 1762,
Gyllengranat 1840, E. Carlén osv.; i
annan anv. t. ex. Scholander 1860 i
brev, N. dagl. alleh. 1877 (om
grundskatterna), vanligt i likn. anv. först på
1880-90-t.; ej i da.; från Ity. el. höll.,
jfr höll. sloopen, slopa, riva ned - mlty.
slöpen, glida (jfr ä. nsv. slope, släpa,
1594, från Finnl.); av germ. *slaupian,
egentl, kausativbildning (i mlty. dock
inträns.) till germ. st. vb. *sleupan,
glida, smyga, varom under sleif, slup,
underslev o. (de icke besläktade)
slip pr i g o. si u (slutet). - Det
likbetyd, da. sloife är däremot lån från
ty. schleifen, släpa, kausativum till germ.
*slipan, glida (se slipa, släpa), alltså
en med slopa fullt analog bildning till
den germ. rotvarianten slip.
slosill, egentl, bohuslänskt
dialektord, enl. flere uppgifter: tomsill (utlekt
o. mager), enl. andra: halvfet sill (å ett
stadium mellan s. k. tomsill o. full- el.
inmatssill); i den senare anv. i riksspr.;
Aftonbl. 1869; säkerl., att döma av det
hos Lilljeborg 1889, anförda synonymet
stråksill, av stammen slöd-, släpa (se
sladd 3, si o (d) o. slör 1); möjl.
närmast till sv. dial. slo(d), följe, mängd,
här då i betyd, ’stim’; knappast
däremot av (det f. ö. etymologiskt dunkla)
no. slog, innanmäte i fisk (jämtl. s/o),
i vilket fall namnet urspr, vore
lika-betydande med inmatsfisk.
slott, fsv. slöt = fda., da. slöt, från
mlty. slöt, dörregel, befäst ort, slott (jfr
även under slut) - mhty. sloz (ty.
schloss), meng. slöt, regel; till en
avljuds-form av sluta; alltså egentl.: tillsluten
plats; se f. ö. slut.
slovak, sloven, se slav 1.
slu, sluv m., sv. dial., hornslida kring
kvicken hos fäkreatur, i sht i Götal., y.
fsv. *slu, P. Månsson: slwdhen best. f.
(med hypersvecistiskt -dh-; jfr E.
Smedberg P. Månssons landsmansskap s. 58),
motsv. nisl. sló f., no. slo, kvicke,
da. dial. slug ds., slue, frukthylsa, mlty.
slu f., frukthylsa, skal, ty. dial. schlaue
ds., meng. slughe, slouh m. m.,
ormskinn (eng. slough, avlagt ormskinn
m. m.), av germ. *slugw-, *sluhw-,
egentl.: smyga, glida (jfr under slug),
växl. med sluk i holl. sluiken, smyga,
vartill mhty. sluch m., läderslang, avlagt
ormskinn (ty. schlauch, slang, väl trots
Hirt-Weigand, ett annat ord än mhty.
sluch, svalg, strupe, som hör till sluka).
Jfr Torp Etym. ordb. s. 649. - Samma
betyd.-utveckling som i slu uppträder
i ty. schlauf, ärtbalja, slang, förräven:
ormhud (fhty. slouf, slejf, arslouf,
ormhud), avljudsform till germ. *sleupan,
glida, smyga, med kausativet *slaupjan,
varom under slejf, slopa, slup,
underslev o. (det ej besläktade)
slipprig (slutet).
slubba, söla - no. slubba, da. slubbe,
jfr mlty. slubberen, sörpla i sig, eng.
slubber, söla; en imitativ bildning, möjl.
i avljudsförh. till likbetyd, slabba (jfr
sv. dial. subba T sabba ds.) o. av samma
slag som de där anförda orden. Härtill
(dial.) slubb-balja, -ämbar Växiö 1796
o. 1854, ä. nsv. slubbot, ’oskickeligh och
owijgh . . otyyk, slubbot’ Schroderus
Com. 1640.
sluddra i uttr. s. på målet, Spegel
1712; värd. (lokalt) även: hushålla
vårdslöst (t. ex. sluddra bort sina pengar),
1794 = da. sludre, prata dumheter, i ä.
da. även ’vara slarvig, stamma, sluddra’,
motsv. o. väl snarast lånat från lty.
sluderen, pladdra (jfr mhty. slûderen,
slarva) el. från ett ord, som formellt
motsvarar lty. sludderen, slänga hit o.
dit m. m, = mhty. slottern, sluttern (ty.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
