- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
810

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - snida ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snick snackl (som interj.), i ä. nsv. även
snick och snack, Lucidor, ävensom
snick-snackeri 1741 = da. sniksnak, ä. da.
snik og snak m. m., från Ity. sniksnak,
ty. schnickschnack,
reduplikationsbild-ning till snack, av samma slag som de
under sliddersladder anförda
bildningarna.

snida, 1629: snijdande, Brölloppsbesv.
ihugk.: snider i stycke (jfr nedan), sv.
dial., stundom st. vb, skära - isl. snida
st. vb., skära, ä. da. snide, got. sneipan,
fsax. snithan, fhty. snidan (ty. schneiden),
ags.snidan, av germ. *snipan (ipf. *snaip);
f. ö. dunkelt, vanl. uppfattat som
hörande till en ie. rot s(k)nit, biform till
(s)knid i grek. knizö, ristar, isl. hnita
osv., stöta. - Ordet böjes i riksspr.
regelbundet med pres. snider t. o. m.
Dalin 1853; först efteråt synes snidar
ha börjat allmännare användas,, -
Av-Ijudsformer: 1. germ. *snaid-:
*snaidö-== isl. sncid f., avskuret stycke, sv. dial.
sned (m., n.), fåra, mlty. snede f.,
avskuret stycke, fhty. sneida, väg genorn
skog (ty. schneide), ägs. sned, avskuret
stycke (mat) m. m.; *snaidian ~ isl.
sneida, skära, fsv., ä. nsv. snédha, ägs.
sncedan osv.; *snaisö- (- ie. *snoit-tä
el. d}’!., /-particip) = isl., no. sneis,
pinne, sv. s nes (se d. o.). 2. germ.
*snid-, se sned, snitt, snitta, snits.
- Jfr snäsa.

snigel, i dial. även: igel, fsv. snighil
= isl. snigill, ä. da. snigel, da. snegl,
av germ. *snigila-, av *snegila-,
avljuds-form till *snagila- = mlty., mhty.
sne-gel (ty. dial. schnegel), ägs. sncegl (eng.
snail), till germ. *sneg-, *snag-, biform
till germ. *snak-, snök- i no. snok,
snigel (jfr snok). Biform: fhty. sneggo,
snecco; se snäcka 1. Jfr litau. snäke,
snigel (lånat?). - Med avs. på
bildningen jfr spindel l o. vi ve l (tor-
dyvel).

snika, G. I:s reg. 1558: snike tig
pen-ningerne i f rå, jfr Bib. 1541: besnijkia
- isl. snikja (pres. -ir), no.: st. o. sv.,
vb, da. snige; samma ord som ägs. sni~
can st. vb, krypa (jfr eng. sneak av ägs.
*sndecan, väl av *snaikian);jfr ir. snighim,
kryper. Parallellrötter se under snok
o. snigel. - Härtill: sniken, fsv. snT-
kin = isl. snikinn, no. snikjen;
historiskt sett ej en participbildning utan
hörande till en grupp adj. med betyd,
’benägen för o. d.’, som äldst hade
avledn. -in-.

snilj el. snilja, o. 1750: sniljor, 1758:
sniljer, från fra. chenille, snilj, egentl,
en bildl. anv. (på grund av likheten) av
betyd, ’hårig larv, lövmask’ = lat.
ca-nicula, egentl.: liten hund (på grund av
en viss likhet i fråga om huvudet),
di-min, till canis, hund; jfr kanalje.
Flottilj o. mantilj av fra. -ille
(ytterst från spä.) innehålla däremot en
diminutivavledn. -ill-.

snilla, i förb. med un dan, för-, 1619:
snilla de faltiga deras penningar, jämte
snella (-ä-) t. ex. 1602; försnilla i
betyd, ’bedraga’ o. d. P. Svart Kr.
(-å-1571), i betyd, ’överlista’ t. ex. R. Foss
1621; jfr fsv. afsncella, försnilla, ä. sv.
afsnilla; motsv. mlty. vorsnellen, bedraga,
förfördela, överraska, ä. ty. schnellen,
bedraga, förfördela (mlty. snellen,
uppvisat blott i bet}7d. ’ila, skynda’); i sv.
lån från Ity. o. väl även ä. ty.; avledn.
av mlty., mhty. snel i betyd, ’snabb’
(- snäll), alltså (i betyd, ’försnilla’)
närmast ’handla snabbt (o. oförmärkt)’;
med -i- i sv. beroende på anslutning till
det besl. inhemska snille i den äldre
betyd, ’list’ o. d.

snille n., i ä. nsv. ’klokhet, list,
begåvning o. d.’ (jfr nedan) = fsv. f. o. n.,
skicklighet, förstånd, listigt påhitt m. m. =
isl. snilli f., av germ. *snillln-, av
*snel-lin-, zn-avledn. av snäll (liksom vrede
av vred osv.) = fhty. snelli, raskhet,
duktighet (ty. schnelle); det neutrala
könet är väl sekundärt, annars av germ.
*snellia-. Da. snille är lån från sv.
Därjämte fsv., ä. nsv. snilla f. (motsv. germ.
*snelliön) o. isl. snild f., duktighet,
duglighet, av germ. *snellipö-. - Under
senare hälften av 1700-t. synes ordet
uteslutande ha betytt ’begåvning’; jfr från
denna tid kvickt och eldigt snille (i
sti-pendieförf.), dåligt snille; även i
Svenska akademiens valspråk Snille och
smak; jfr det likartade förh. med geni.
Den moderna betyd, av ’högsta graden
av begåvning, originalitet (i högsta
mening)’ tillhör 1800-talet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0898.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free