- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
812

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - snida ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från eng. snob, som äldst är känt i
betyd, ’skoflickare’ (1780-t.) o,,
’kälkborgare, bräcka’ (studentslang från
Cambridge), sedan ’underklassare’ i allm,,
varefter ordet (hos Thackeray Book of
Snobs osv.) kom att beteckna person
som beundrar o. söker efterlikna de
högre samhällslagrens vanor o. klädsel.
I sv. vanligast i den i eng. ej
förekommande betyd, ’sprätt’ (dock väl ej hos
Snoilsky ovan; ännu hos Dalin Fram.
ord 1871 anföres blott den eng. betyd.:
en, som vill spela fin herre), o. det
yngsta av de många orden för detta
begrepp, av vilka sprätt, sp rätthök o.
p e ti m ät er äro de äldst kända i nsv.
(jfr även d an dy, lejon). Trots flera
förklaringsförsök av alltjämt dunkelt
ursprung; sannol. egentl, en skämtsam
hypokoristisk bildning.

snodd, VetAH 1787 i betyd, ’snoning’,
Weste 1807, ombildning av ä. snöd =
fgutn. snöp, jfr ägs. snöd, huvudbindel,
avledn. av sno. Den ljudlagsenliga
utvecklingen av fsv. *snöp är ä. sv. sno
f., Dahlstierna o. ännu på 1870-talet =
sv. dial.; därjämte under 1700-t. o.
1800-t:s förra hälft allmänt snöd.

snok, fsv. snöker = da. snog;
avljuds-form till isl. sndkr (jfr dock nedan) o.
till mlty. snake (ty. schnake), ägs. snaca
(eng. snake), till germ. *snakan, krypa,
i fhty. snahhan; växelform till *sne^-,,
*snag- i snigel. Jfr no. snök, igeL
Formellt möjligt, men mindre troligt
är, att ordet är en rr-stam, urnord.
*snäkiiK, som i östnord, spr. utvecklats
till snök-; jfr Kock hos Olson Appell, sbst.
s. 554. - I sv. dial. även tomtorm. Om
likbetyd, sv. dial. ringorm se under ring.

snoka, P. Svart Kr. (ipf. -ade): ’ther
han (dvs. Slengewatter) gick . . och
snokade effter quindfolk’ = no. = ä. da.
snoge, eng. dial. snook, avljudsform till
sv. dial. snaka, snylta, isl., no.: snoka,
snusa, vädra (i no. ofta stark böjning),
da. snage. Härtill: sv. dial. snok, mule,
try ne; en som snokar (jfr sv. tu
11-snok), no.: snut m. m., isl. snökr (som
tillnamn). Med hänsyn till betyd, ’mule,
snut o. d.’ har man anledning att tänka
på sammanhang med de under snäcka 2
anförda beteckningarna för spetsiga el.
framskjutande ting, mlty. snök, gädda,
osv., o. dessa äro möjl. också
rotbesläktade. De många
betydelseparallellerna under snut göra det dock
sannolikt, att här ytterst föreligger en
variantrot till det ljudhärmande element
snu-, snusa, vädra, snoka, som där
avhandlas, jfr även snusa, snuva osv.
Annorlunda Falk-Torp s. 1089, Torp
Etym. ordb. s. 664.

snopen, Sahlstedt 1773, av Fernow
1773 anfört som vrml. = no. snopen,
slokörad, jfr sv. dial., ä. nsv. snöp(er),
snopen, fsv. snöper, fåfängt väntande,
snopen = no. snöp, slokörad, fsv., sv.
dial. .snöpa, sitta o. vänta förgäves =
no., isl. snöpa, sitta o. hänga; säkerl.
att ställa till no. snöp m., som snokar
o. snyltar, i avljudsförh. till isl. snöpa,
snylta, väl besl. med snappa; alltså
möjl. egentl.: en som förgäves fikar el.
fikat efter ngt.

snoppa (ljus), Ghronander 1649 osv.,
Sahlstedt 1773 = no. snuppa, da. dial.
snnppe, l ty. schnuppen, ty. dial.
schnup-fen ds.; jfr sv. dial. snijpa, no. snypa
(snaup) ds.; besl. med snöpa o. snubba
o. i så fall knappast samhörigt med ty.
schnnpfen, snuva, om också f. ö.
åtskilliga exempel föreligga på att betyd,
’putsa ljus’ sekundärt utvecklats ur den
av ’snyta sig’ o. därmed besläktade
betyd, (se under snuva). - Härtill den
bildl. betyd, ’avsnäsa o. d.’, i sht i förb.
med av (jfr da. afsnnppe); väl mera
allm. i bruk först på 1880-1890-t., jfr
GHT 1898: snoppad.

snor, sv. dial. även snår, snör, fsv.
snoor m. = no., fda. snor, sn0r, i no.
neutr., av germ. *snuza-, varav finska
lånordet nuha, snuva, i estn. även:
nässlem; besl. med snusa. Jfr Noreen Sv.
etym. s. 67, Karsten Ark. 22: 181 f.
Den nsv. uttalsformen med slutet o
återgår på fsv. lång vokal, som dock
icke beror på avljud utan på tidig
fornsvensk förlängning. Om formen S7?ör
se Kock Uml. u. Brech. s. 86. - lä.
nsv. kunde ’näsduk’ betecknas med
snor-duk, t. ex. Schroderus Com. 1640. -
En germ. synonym är da. snöt, i ä. da.
även sn0t, mlty. snot(t)e, ägs. gesnot;
besl. med snut o. snyta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0900.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free