- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
843

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - spinna ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3. splint (au dial.), ett slags liten
dubb el. nagel, 1727 (från Krbgs län),
Cronstedt 1763, se spriat.

split = fsv., no. = da. splid, från ett
mlty. *split (- H}7.), till germ. split- i
mlt}r. splilen, klyva el. riva i stycken,
osv. (se split sa, splittra o. jfr flit).

splitsa, Grundell o. 1695, ä. nsv.
splissa, t. ex. Serenius 1741 (o.
stundom även i nsv. t. ex. O. Högberg 1915)
= da. splidse, från l ty. el. höll. splitsen,
splissen (varav ty. splissen o. eng. splice),
förena två tågändar, även: riva upp,
klyva, den urspr, betyd., väl ett germ.
*splitlisön, till \ty. o. höll. splitlen, klyva
el. splittra sönder (se splittra).

splitt(er)galen, -naken, -ny, 1597:
splitt nakne, Schroderus 1635: splitter
nakne, jfr Kellgren Byxorne: splitters
nytt = da. splitter g al, -n0gen, efter
ty. splitlernackt, -neu, till splitter (se
splittra), såsom spiller- till spillra
el. ä. nsv. (Columbus), da., It}7., ty.
splin-ter- till Hy. splinter (se splint); möjl.
urspr, i förb. -ny o. med syftning på
nykluvet trä; se f. ö. under
spiknyk-ter, spritta o. spån. - I vissa dial.,
t. ex. Dalsl., även spill-naken.

splittra, vb, Stiernhielm, Spegel 1685,
från mlty. splilteren = ty. (zer)splitlern,
till roten i mlty. spliten ds. (varav ä.
nsv., fsv. splita) - mhty. splizen (ty.
spleissen), vartill även, med intensivisk
konsonantförlängning, Ity. splitten (-
höll.), varifrån da. splitte, till ie. splid
(se split o. splitsa), utvidgning av
(s)p(h)el, klyva (se sp j al e, spjäll,
spillra o. jfr splint). - Härtill sbst.
splittra, 1678, sekundärt i förh. till
verbet, o. kanske, i anslutning till detta,
ombildat av ä. (n)sv. splitter ds., Spegel
(plur. splittrar), Dalin, Linné, Franzén,
från Ity. splitter.

[spo sig, sv. dial. enl. Spegel 1712,
skynda, se spov.]

[spok, sv. dial., fågelskrämma, se
spöke.]

spol, sv. dial. o. t. ex. Bib. 1541, fena,
Sveal., stjärt Vb t n = sv. dial. spor, spord, \
egentl.: svans (’Han åt opp fisken med
gör och spor’), även: kant el. ände på ett
sågbräde; med (tjockt) l av rö (jfr h i n
båle, s k o l, stel, sval), av fsv. sporper
m., svans, stjärt (även i brijggiusporper,
broände) = isl. spordr (även i
bruar-sporör), no. spord (spor, spol med tjockt
1), jfr mhty. spor le, svans; av germ.
*spnrda-, till ie. roten sp(h)er, röra sig
hit o. dit, även : spjärna, stödja ; jfr med
samma dentalutvidgning i roten som i isl.
spordr osv.: nordsv. dial. spjél (av
*sper-dan) o. spel (av *sparÖiari)9 spjärna, med
tjockt /, litau. sparnas, fena, vinge; se
f. ö. spjärna, s p år ävensom sp ar re.-
Hit hör även ä. sv. (16 - 1800-t.) sporda,
spårda, fiskhuvud o. d. (saltade i tunnor);
ofta i tulltaxor; av mlty. sporden. -
Avljudsform till spol: no. speril, spce(r)/,
kort svans, av germ. *spardila-. - Jfr
härtill Liden SNF I, 1: 6 f. (med
litteratur), ävensom (delvis avvikande)
Persson KZ 33: 293 f.

spola, skölja, jfr y. fsv. spolning,
överspolning, motsv. da. spule, spyle,
från mlty. spolen, spnlen = fhty.
spno-len (ty. spiilen); f. ö. dunkelt trots
framställda förklaringsförsök.

1. spole (väv-), Bib. 1541:. HJd/fspoZe,
I. Erici o. 1645: spolor plur., jfr ä. sv.
skottspol, fsv. spole God. Ups. G 20 ==
no., da. spole, f ht}7, spiiolo, av germ.
* spolan-, jfr mlty. spole f., fhty. spuola
(ty. spule) ds., aisl. spola, skyttel, av
*SjpöZö/i; eng. spool från nord. el. Hy.
Från germ. spr. i ital. spola, skyttel,
f ra. séponle, spole, e(s)ponle, garn på
spolen. Härtill vb. spola = 110. spola,
da. spole, mlty. spölen, fhty. spnolen
(ty. spnlen). - Av omstridd härledning.
Kanske, med Falk-Torp s. 1127,
avljuds-form till isl. spplr, spjäla, osv.; (se
spjäla); jfr det i så fall besl. ä. da.
vceuspille, spole. Enl. Torp Etym. ordb.
s. 694 avljudslorm till spån; enl.
Det-ter ZfdA 42: 58 av germ. *spödlan- till
grek. sp d the, om vissa breda o. flata
föremål (jfr spade). - I vissa trakter
av Smal. (atm. förr) i stället (i betyd,
’spolformig garnkropp’, se nedan) tuta
(jfr Rietz s. 736 o. Linné Sk. resa s. 19).
- Ordet spole betecknar egentl.,
såsom ännu, en vid spinningen bildad
garnkropp av cylindrokonisk form el.
ock det långa rör av trä m. m. (förr
ofta vass; spolpipa), varpå detta garn
lindas, o. som trades på en ten i skyt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 20:22:08 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0931.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free