Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - spinna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spel m. o. f., spela f,, i avljudsförh. till
ä. nsv. spal, spjäle (1753; från dial.),
sv. dial. spalu, flis, sticka, spola m.,
hjuleker, no. spd, spjäle, isl. spplr ds.,
jfr under spole ävensom lett. spals,
handtag (egentl.: trästycke), lat. spolinm,
avdragen djurhud, från fienderna taget
byte, osv., till ie. (s)p(h)el, klyva o. d.,
i sanskr. phalati, brister, o. fjol; el.
också, med a-omljud, av en germ. stam
.spil, vartill ä. nsv. (o. 1695, Spegel 1712:
spilor, Serenius o. Lind; hos Sahlstedt
o. Weste med hänvisning till spjäle),
sv. dial., isl. spila, spjäle o. d. (med
urspr, kort, i vissa dial. möjl. lång
vokal), da. spile, jämte Ity. spile ds., ’mhty.
spil, spets (ty dial.’spe//, flis), lett. spile,
träpinne m. m., /-avledning av roten
spi, vara spetsig (se spett, spik, spira).
Jfr även spalt, spjälka, sp j al I,
spilla, spillra. - Härtill vb. spjäla,
Linné Sk. r. 1751, jfr ä. nsv., isl. spila,
da. spile.
spjälka, vb, fsv. spicelka ’= no. spjelka;
jfr isl. spelkja (av *spalkian el.
sammanblandning av *spelka o. *spilkja<?)
o. sv. dial. *spälkja; avledn. av sv. dial.
spjalk f., tunn träspade för bakning,
tunn spjäle i ränningen (= dalm. spjåk,
spjäle), ä. nsv. spielkar plur., spjälar,
Schroderus o. 1640, no. spjelk, spjäle,
spännare vid vävnad m. m., (n)isl. spjalk
ds., av germ. *spelkö-, jfr ägs. spelc m., j
skena för brutet ben, i avljudsförh. till !
fris., höll. spalk f. ds., även: bom, osv., [
av en germ. rot spelk, utvidgning av i
spel (se spjäla). j
spjäll, 1563: spielder plur., 1600:!
spieldh; i dial. även: plåt, glasskiva,
liten hörnig åker (t. ex. 1752, Krbgs l
län), spjäle i ränningen (det senare j
även spjalk) = isl. spjald, speld, skiva
att stänga med, skrivtavla, no. sp j eld,
spjäll, bräde, liten hylla, skovel, spjäle
i vävsträngen, da. spjceld, även: liten
vävram, ägs. speld, flisa, trästycke (eng.
spell), av germ. *spelöa-, besl. med got.
spilda f., bräde, mhty. spelte, flisa, kluvet
trästycke, väv, i avljudsförh. till germ.
*spaldan, klyva (-ty. spalten osv.; se
spalt), till roten i sanskr. sphätåijati,
klyver (av *sphäll-), patali, brister, osv.,
till ie. (s)p(h)e1 i spjäle osv. Jfr spilla,
spillra, spoliera. - Spjäll betyder
alltså egentl.: kluvet (trä)stycke.
[spjälla, sv. dial.. skada, se spilla.]
spjärna, fsv. spicerna ’ (ipf. sparn;
sper(n)de, spernade, jfr nedan) = isl.
sperna (ipf. sparn); med analogiskt
inkommen stam vokal -e- (-ä-) för germ.
*spurnan - isl. sporna (ipf. sparn o.
spornada), fsax., fhty., ägs. spurnan st.
vb. (eng. spurn)-, i ägs. o. eng. även
bildl.: förkasta, förakta (liksom i det
besl. lat. sperno), från betyd.: sparka
åt, trampa på; jfr sv. dial. spänna,
senisl., no. spenna, da. spcende med
dunkelt -nn- (väl på grund av inverkan
från vb. spänna el. möjl. genom
assimilation av -rn- till -nn- i uttr., där
huvudstav, stod obetonad; jfr sv. sparka
till o. d.). Därjämte isl. sperna (ipf. -ta),
väl av *sparnian (vartill möjl. även fsv.
ipf. sper(n)de), o. isl. spyrna (ipf. -nd-)
av *spnrnian (såvida det ej snarare är
en analogibildning efter ett pres. *spyrn
till sporna, sparn). Med
presensbil-dande n liksom i lat. sperno (spréui),
isl. gina (se gir ig), jfr skina osv.; till
ie. roten sp(h)er i sanskr. sphurdti,
sparkar m. m., grek. spairö (av *spnö),
sprattlar, hoppar, lat. sperno, sparkar
bort, föraktar, litau. spirti, sparka,
trampa, osv.; se f. ö. sparka, sp o l,
sporre, spår samt under sparv.
spleen, se under mjälte.
splendid, Linné Bref 1744: ’den aldra
splendidaste wäxt i naturen’, Dalin 1853,
men ej Weste 1807 - ty. osv., av lat.
splendidus, lysande, till splendere, glänsa.
1. splint, splittra, spillra, Envallsson:
splinter plur. = da. = eng. splint,
kluvet träst3rcke, vartill avledn. Ity., hty.
(från Ity.), eng. splinter, trästicka o. d.;
jämte vb. sp Ii n t a, klyva - ä. da. splinle,
o. da. splinlre - höll. splinleren, till ie.
roten (s)plend, klyva (se flinta),
nasa-lerad form till den i splittra. Jfr
k rollsplint o. sprint.
2. splint, den ljusare o. lösare veden
näst under barken, vitved, ett [-1800-talsord-] {+1800-
talsord+} (t. ex. 1834) - da., från Ity. el.
lit}^. splint, genom anslutning till föreg,
av fhty.-spint ds., egentl. = fhty., ty.
spint, fett, alltså: fet ved; jfr samma
a n v. av lat. adeps, fett, o. grek. stéar, talg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
