- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
855

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - spärgel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ordgruppen sammanhänger, såsom
redan Kluge förmodat, utan tvivel med
litau. spå’galas, glans; med samma
betyd.-utveckling som i ägs. scin,scinn(a),
spöke, till skina, o. sv. dial. skramla,
spöka, till isl. skråma, skina; se f. ö.
under s k rym t a. Spöke, närmast:
svagt sken el. d}7l. (liksom no. skrimsla
i båda betyd.), betyder alltså egentl.:
vad som svagt framskymtar. Den
vanliga sammanställningen med fsv. puke,
ond ande (se skråpuk o. puckel), är
oriktig.

spörja, fsv. spöria, spyria, utforska,
efterforska, fråga, få veta - isl. spyrja
ds., uppspåra, följa spår, da. sporre,
mholl. sporen, sporen, efterforska,
undersöka, fhty. spurian, spurren, uppsöka,
erfara, följa spår (ty. spåren), ägs.
spy-rian, av germ. *spurjan, avledn. av
spår. Med avs. på betyd.-övergången
’spåra’ ;> ’erfara, spörja’ jfr vb. lära till
germ. *lais-, spåra, spår; alltså, liksom
sannol. även nys, bleknade reflexer av
det forna jägarlivet. - Den gamla
passiva) presensformeii, fsv. spyrs,
kvar-lever i uttr. det spors väl (G. I 1543)
o. spor (fsv. spyr) ännu t. ex. Geijer
Odalb. - Spörsmål, y. fsv. spörsmål
= da. sp0rgsmaal, sannol. till ett icke
uppvisat vbalsbst. fsv. *spyrsl, spörjande
(jfr fsv. spyrilse); alltså bildat som d röj
s-mål. Tamm Spr. o. st. 1: 186. - Det
till fsv. spyria bildade abstr. spurdagher,
-daghi (av *spnri-, jfr förf. Ark. 15: 233
o. se bardalek) kvarlever ännu i flera
dial., t. ex. Kim. 1. spordaje plur.,
kunskap (Sv. 1m. II. 7: 37), se f. ö. Rietz
s. 659.

Staaff, familjen., 1600-t., efter </i>Stafre</i>
by Jämtl.

stab, i militär anv. 1730 (jfr nedan)
= da., från ty. stab; samma ord som
stab = stav, med ursprunglig syftning
på kommandostaven o. sedermera med
kollektiv betydelse av de officerare, som
biträda befälhavaren. Samma
dubbelbetydelse uppträder även i eng. staff.
- Ordet förekommer i sv. redan 1636:
slabar plur., om indelningen av
»Påff-wens Concilio».

stabbe, trästump el. -block, Verelius
1681 - no., da, dial. = isl, slabbi; i
sv. dial. även stabb: kortformsbildning
till stav av samma slag som t. ex.
stubbe till s tu v.

stabbig, till sv. dial. slabba, gå stelt
el. vacklande, i sht i Götal.,
Benedicts-son 1887, T. Sällberg 1898 = no.;
intensivbildning till germ. *s/a.Ö-, vara
styv, i stav osv. - Sv. dial. stabb,
stabba, ovig, stabbig man el. kvinna,
kan höra hit, men utgår snarast från
det nära besl. stabb (se stabbe), alltså
att jämföra med kloss, klump osv. i
överförd anv. .

stabel, av fra. slable, fast, varaktig,
av lat. stabilis, varav sv. stabil (- ty.),
till lat. stare, bestå, sia (se stå); jfr det
besl. lånordet beständig till stånd,
stånda. - Avledn. av stabilis: lat.
sla-bilire ;> fra. établir, varav sv. etablera
(se d. o.).

stabil, se föreg.

1. stack, fsv. stakker = isl, slakkr,
da. stak (eng. stack från nord.), av germ.
*stakka-, av *slagna- till germ. roten
stak, vara el. bliva styv o. d., i s t ak e;
jfr fslav. stogn, hög. Bildat som t. ex.
block, lock 1. Jfr även följ.

2. stack (dial.), kjortel, fsv. stakker,
ett klädesplagg som drogs över huvudet
= isl. slakkr, kofta, no. slakk, skört,
kvinnoklädning, ä. da. skindstak; lånat
i fin. takki, överklädning; snarast till
nord. adj. stakk-, kort (se stäcka),
liksom kjortel till kort, o. i så fall
ytterst rotbesl. med föreg.

stackare, stackars, fsv. slakkar,
slak-karl, stafkarl, stackare, (kringvandrande)
tiggare = isl. stafkarl, no. stakkar, ä.
da. slakkarl, da. stakkcl; lånat från
nord. i \ty. stakker osv.; till stav o.
karl, alltså egentl.: som stöder sig på
en stav. - Stackare kan vara en
ombildning av stackar i anslutning till
andra ord på -are (närmast från best. f.
stackarn, efter mönstret fiskare: best. f.
fiskarn, Noreen V. spr. 4: 152); men
också tänkas utgå från pluralformen
stakkare (slakere 1502; av stafkarla(r)),
vars karaktär av flertalsform
förbleknat. - Stackars = 110. slakkars, da.
stakkels, innehåller genit. staf karls; jfr
fsv. wslasta slakkars (dvs. tiggares) SO/K

stackato, mus., liksom de flesta mu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 07:30:44 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0943.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free