- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
861

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - stamma ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

*stanki-, till stinka. Jfr det inhemska
fsv. stank n., yrande, som ansluter sig
till betyd, hos den inhemska
motsvarigheten till lånordet stinka.

stanna, ä. nsv. jämte stadna o. stanna
även liksom i vissa sv. dial. stana, ännu
Sahlstedt 1773 (med h än v. till stadna),
fsv. slapna, stanna inträns, o. träns.,
bliva stadig = isl. stadna, inträns,
liksom no. stana, ä. da. stadne; inkoativum
till stadin, part. pf. till s t an da (se stå).
- Därjämte: no. stovna m. m., ä. da.
stav ne till isl. stpöua, hejda (jfr lat.
sta-tuere); ävensom no. st0dna, bliva
sta-dig(are), till no. stod, stadig (-isl. -stéÖr).
- Da. stanse = isl. stanza är avlett av
stan da.

stanniol, Wallerius Mineral. 1747 =
ty., yngre latiniserande bildning
(stan-niolum) till lat. stannum, blandning
ax-bly o. silver; se under tenn.

1. stans, strof, SthlmsPosten 1792:
’Midnatten; Stancer af Lidner’, av ital.
stanza, även: bostad, av mlat. stantia,
uppehållsort, bostad, till lat. stans (genit.
stantis), pres. part. till stare, stå; väl
alltså egentl.: rimbyggnad el. dyl.

2. stans, tekn. Dagl. Alleh. 1824 =
ty. stanze; dunkelt.

stapel, i ä. nsv. även: stapelstad, fsv.
staput, torn o. d., ställning, varpå ett
fartyg bygges (jfr fsv. klok-, vaxstapul)
= isl. stppiiil, torn, pelare, da. stabel,
dörrhake, hög i lager el. skikt, ställning,
varpå ett fartyg bygges, i ä. da. även:
pelare, påle, fsax. stapal, vaxstapel, mlty.
stapel i samtliga dessa betyd., fhty.
slaf-fal(a), stapfal, trappsteg, underlag, fot
under något (ty. sta ff el 9 se staffli), ägs.
stapol, ds. som i fhty. (eng. staple, hasp,
krämpa; i betyd, ’stapelplats’ lånat).
Från germ. spr.: ffra. estaple (fra. étape,
varav sv. etapp, se d. o.). Avljudsform:
ägs. stöpet, fotspår. Utan avledn. -Z: isl.
stapi, hög o. brant klippa, ägs. stolpe,
steg, med avljtidsformen germ. *stöpan-,
*stöpön- i t. ex. fsax, siöpo, fotspår, fhty.
stuof(f)a, trappa, trappsteg (ty. stnfe);
se f. ö. stappla. Från en fhty. dial.
kommer ital. staffa, stigbygel (se
stafett). Germ. rot stap = ie. stab, vara
styv, vartill möjl. grek. stöbos, smädelse
m. m. (jfr med nasalinfix slémbö, tram-
par med fötterna, slembdzein, smäda, se
stampa). Växel former: ie. stabh, se
stav; stap i litau. stapyiis, bli stående,
m. fi. Väl utvidgningar av roten i stå.
- I betyd, ’nederlag för varor’
(stapelstad) o. ’underlag för skepp’
(gå av stapeln) är ordet lån från mlty. stapel; i
betyd, ’klockstapel’ o. d. inhemskt, -
Om iiorrl. stapel med enstavighetsaccent
se under skakel.

stappla, nu: gå med vacklande el.
osäkra steg; dessutom: stappla på ett
ord, en läxa; långt in på 1800-t. även:
snäva (hos Dalin 1853 huvudbetydelsen,
nu väl blott dial.), L. Petri Chr. pina:
’stapplat och fallet’, 1582: ’till faldz
stappla’, 1635: ’i sin Historia ..
staplar’ (dvs. felar). Sannol. lån från Hy.
stap(p)elen, besl. med isl. stpplast,
förlora jämvikten, no. stapa, famla, stava
sig fram, ävensom mlty. stäppen, gå,
skrida, ägs. stceppan (eng. step) samt
fhty. stapfön o. step fen, vartill fhty. stap f o,
fotspår (ty. fusstapfe); andra släktingar
med betyd, ’fotspår, steg’ se under
stapel. No. stopla, stöta emot, stappla vid
läsning, kan innehålla gammal u-vokal,
jfr Ity. stuppeln, gå osäkert. Till germ.
stap-, vara styv o. d.; se f. ö.
stapel– I fråga om betyd.-utvecklingen ’snäva,
stappla’ av ’vara styv’jfr de under störta
meddelade analogierna.

[stara, sv. dial., stirra, se under starrbliga.]

starbrak (nu väl obr.), solstånd,
Schroderus 1635: ’Stadbraket eller
Dagejäm-ningeu om Wåren’, Bondepract. 1662:
staa-, Rudbeck 1679, Verelius 1681 osv.:
s/ar-, Lind 1749: stad- o. starbrak, sv.
dial. sla(r)brak. Förra leden hör till
stad-, stående, se stad o. stånda o. jfr
fsv. stapn limi, solståndstid, Hals. L., isl.
sölstada, ägs. snnstede, sv. solstånd,
ävensom lat. solstilium. Enl. Rydqvist
Sv. spr. 1. 3: 287 beror r-et på en fsv.
genitivform stapar-; dock kanske
snarare med Noreen V. spr. 4: 132 n. 10
på den även annorstädes bestyrkta
dialektiska övergången av ö till r framför
konsonant. Enl. Verelius skulle man
förr ha sagt stadbragd. Möjl. har i själva
verket -brak genom folketx^mologi el.
ombildning av annat slag uppkommit av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0949.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free