- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
875

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - stocka ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nsv. stoff, I. Erici o. 1645, S. E. Brenner
m. fl., o. ä. da. stov (i nda. ombildat till
sl0v efter vb. stove). Med J-suffix: got.
stnbjus, mlty. stubbe (jfr s ty b b), fhty.
stuppi (ty. gesttipp). Avljudsform: fhty.
stoub (ty. stanb). Till germ. st. vb.
*sten-t>an, ryka, damma = ty. stieben; se f. ö.
stöva.

2. stoft i färgstoft o. i plär.
stof-ter om vissa tyger (t. ex. 1731), med
oklart f, motsv. da. farvestof o. plur.
stoffer, från ty. farb- el. färbestoff resp.
plur. stoffe; samma ord som stoff, se
d. o.

stoiker, stoisk, efter grek. stöikös,
som bar avs. på den stoiska filosofien,
avledn. av grek. stoa, pelarhall (se
likstol; f. ö. urbesl. med stod, stol, stör
osv.), med syftning därpå att denna
filosofis grundläggare Zeno (o. 300 f. Kr.)
undervisade i Atens »stoa». I anslutning
till denna skolas lära beteckna orden i
överflyttad bemärkelse en i motgångar
o. lidanden ståndaktig, självbehärskad
person (jfr passion).

stoja, Lind 1749, Sv. Merc. 1756 =
da. stoie, larma, förr även; rasa omkring,
från Ity. stöjen, vara vild o. uppsluppen,
av germ. *stöÖian, rasa som en flock
hästar el. ston, avledn. av stöd- (= sto).
Växelform: germ. *slöÖön = sv. dial.
stoa, vara brunstig, no. stö(d)a, löpa
med ston (om hingst), svärma, larma.
Samma betyd.-utveckling i nordsv. dial.
horsa, leka, ha roligt = no.: löpa med
ston (om hingst), gå på lättfärdiga
äventyr, till hors, sto, o. no. mara till m ärr;
jfr även gästa: gast, tjura: tjur.

[Stojby, ortn., egentl, ’stockby’, se
stock slutet.]

stol, fsv.: ställning, underlag (i ssgr),
stol, i sht i kyrka, tron = isl. stall,
stol, tron, no. o. da. stol, stol, ställning,
underlag, got. stols, tron, fsax. stol, stol,
tron, fhty. stnol (ty. slnhl), ägs. stol
(eng. slool, stol utan ryggstöd), av germ.
*stöla-, motsv. litau. pa-stolas, ställning,
snarast /-bildning till roten st(h)ä, stå
(såsom t. ex. got. sills, säte, till roten
sed i sitta). Fslav. stolu, stol, tron,
kan uppfattas som en av ljudsform el.
föras tillsamman med ställa. Jfr (delvis
annorlunda) Walde under locus o. där
citerad litteratur. - Betyd, ’tron’ i t. ex.
påvestol, fsv. pavastol, är lånad. Med
avs. på den överförda an v. jfr
biskopsstol (=fsv.) domstol (= fsv.),
lärostol. Grundbetyd, ’ställning’ o. d. ingår
i takstol o. vävstol (se d. o.). Jfr
huvudstol. - Sticka under stolen
med, se sticka, vb. - Stol gån g,
avföring, 1589 = da. stolgang, efter mlty.
stölgank el. ty. stuhlgang; till stol i
betyd, ’nattstol’. Jfr ä. nsv. gå till stols
t. ex. 1697, 1782, ä. da. ’(Den som er
forstoppet . . ät han icke halfue sit mag
eller) gaa til stolss’ 1534, mlty. ’(De
nicht kan) to stole gaen (Goth. läkeb.).

stola på, förlita sig på, t. ex. H. Hjärne,
efter da. siole = no. o. vissa sv. dial.
stola; möjl. till stol i betyd, ’underlag’;
f. ö. en danism, som bör undvikas.

stoll, ett slags gruvgång, 1643 (stall),
1687 osv. = da. s/oZ/(e); såsom många
andra bergsmannatermer från ty. (jfr
t. ex. gruva, hytta, masugn, schakt,
ti m p el): ty. stollen, av fhty. stollo,
post, upprättstående stock = fsax., av
germ. ’stiillan- av ä. germ. *stulndn- =
ie. sl(h)ln-, besl. med sanskr. sthänu-,
stående, orörlig (-n- av -In-), grek.
ställa, jon., att. slele, pelare (av ie.
*sthlnä el. *sthalnä), varom närmare
under stall o. ställa; el. möjl. med
Sievers IF 4: 338 f., av germ.
*stuölan-till stud- i stödja osv. Alltså urspr,
om stöttorna i gången.

stolle, Växiö 1692: ’stållar och
vettvillingar’, Spegel 1705, Dalins Arg. -
no.; i sv. dial. o. no. även: gammal
man som går o. stöter, den äldre betyd.,
till sv. dial. stolla, ställa, gå o. stöta,
no. stolla ds., till germ. roten stel, vara
styv, stå upprätt, i stall, ställa, med
/c-utvidgning i stjälk, p i stolpe, / i
stolt, stulta, stylta. Med avs. på
betyd.-utvecklingen till ’inskränkt el.
tokig person’ jfr det besl. mhty. stolz,
stolt, men även: fjantig o. d. - I äldre
tid icke sällan i förb. ’gammal stolle’,
där grundbetyd, framskymtar.

stolpe - fsv. (även -u-), isl., da., i
fsv. o. isl. även: pelare, motsv. mlty.
stolpe, bjälke, meng. sLulpe, stolpe; jfr
fslav. slliiba, steg, ry. stolb, pelare, stolpe,
samt med -p-: fslav. stliipn, pelare, torn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0963.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free