- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
915

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - svart ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmodar, att de nämnda
färgbeteckningarna åtminstone delvis syfta på
följderna av detta fall; jfr höll. eene
blauwe scheen loopen, få korgen, egentl.:
skaffa sig ett blått skenben. Se f. ö.
Tegnér Hemmets ord s. 60 f. o. förf.
1600-t:s sv. s. 27 f.

Swartling, familjen., efter ortn.
Svar-tebo Ögtl.; till en rätt allmän
familjenamnstyp (Edling, For si ing,
Nord-ling, Rudling, Vestling, Östling
m. fl.).

Svartlösa (härad), se -lösa.

Swartz, familjen.
(Norrköpingssläkten), efter ortn. Svartsång Vrml. med
förtyskning av första leden.
Adjektivi-ska familjenamn i svensk form undvikas
nämligen i regel (undantagen härröra
nästan samtliga från ursprungliga
soldatnamn: Frisk, Starck osv.); jfr E.
H. Tegnér i Nord. tidskr. 1882 s. 136.
- Familjen. Schwarz är väl däremot
lånat från ty., där tvärtom dylika
släktnamn äro vanliga (urspr, i allm.
binamn); jfr Klein, Lange, S c h ö n,
Seelig osv.

svarva = fsv., även (bildl.):
hopsmida, slå under sig = isl. svarfa,
bringa ur sitt rätta läge, svarfast um,
ströva vida omkring, no. svarva, svarva,
fara omkring, rusta, svira, ä. da. o. da.
dial. svarve, svarva, jämte osv. dial.
svarv n., kringfärd, omfång, fsv. -svarf,
olycka, undergång, jämte -svarf i
hup-svarf, skrubbsår, egentl.: hudens
avskavande (jfr ägs. siueorfan nedan), no.
svarv m., kringfärd, rundgång, båge,
bukt, mhty. swarp, virvel,
avljudsbild-ningar till germ. st. vb. *sweroan =
isl. sverfa, fila, trycka, no. sverva, virvla,
sv. dial. svarva, stryka av, ä. nsv.:
svarva, t. ex. Spegel 1685 (swerfwa),
got. afswairban, avtorka, fsax., fhty.
swerban ds., ägs. sweorfan, gnida, fila
(eng. swerve, vika åt sidan), av ie. roten
suerb, fara hit o. dit, vrida, virvla
omkring, i kymr. chwerfu, virvla runt (av
*snerbh; Much ZfdA 42: 169), möjl. även
besl. med grek. syrphos, syrphetös,
sopor (jfr Froehde KZ 22: 268, Persson
Wurzelerw. s. 55). Betyd, ’torka, sopa
o. d.’ utgår från den av ’fara hit o. dit’;
enl. t. ex. Torp Etym. ordb. s. 754 ha
dock möjl. här två ordgrupper
sammansmält. - Jfr s virvel, surv. -
Avledn. svarvare finns belagd redan
1413. - I vissa dial. i stället dräj(a)
jämte dräjar(e), svarvare - da. dreje,
drejer, från Ity. dreien; se f. ö. dr ej a
o. tråd.

svassa, G. I:s reg.: suaszerij, O. Petri:
svaserij, P. J. Gothus 1603: svatza osv.,
med -ts- enstaka ännu o. 1800; förr
stundom ’prata, pladdra’ utan bibetyd.
av prål el. skrävel; från ty. schivatzen,
1400-t.: swatzen jämte swätzen (ty.
schwälzen), prata, besl. med ä. ty.
schwa-dern ds., även plaska (se
skvadro-nera), mhty. swalern, bullra, slamra;
väl ljudhärmande.

svavel = fsv., även: -gh- = fda.
svavel, da. svovl (med o av a efter v), från
mlty. swavel, swevel, av fsax. suebal =
fhty. sweval, swebal (ty. schwefel; om
/"-ljudet se v.Bahder IF14: 261), ägs. swefl,
got. swibls; från germ. spr.: fslav.
zu-p(e)lu; enl. Much ZfdA 42: 165 med
dissimilation av ett ie. *suelqlM- (jfr
ty. dial. schwelfel), motsv. lat. sulpur
(sulphur, genit. -uris; se sulfit), som
i så fall har ett (dialektiskt?) p; men
enl. Kluge m. fl. att skilja från lat.
sulpur o. att föra till ie. roten suep i sova,
söva, alltså: sövande medel el. dyl.

Svea, se Sverige.

svear, fsv. svear, sviar, isl. sviar =
Tacitus suiones, benämning på samtliga
germanska skandinaver, Jordanes
sue-hans (väl för sueaus), mlat. sueones;
snarast med Holzmann o. Noreeii till
ie. su(e)i- i fno. svedde, svidda, självdöd,
svéviss, självklok, sanskr. svaydm, själv
(se f. ö. s ven o. jfr sin); alltså en
n-stam med betyd, ’de el. sina egna’, ’de
sina’; jfr isl. Svi-pjöö. Om formen se
förf. Stud. tillegn. Es. Tegnér s. 238 f.
(med litteratur). - Avlägset besläktat
är sannol. folknamnet (germ.-lat.) Suebi,
Suäbi (ty. Schwabe, varav sv. familjen.
Schwab; se d. o.), med
labialutvidg-ning av ie. sué-. Litteratur Schönfeld
s. 215; jfr sedermera v. Grienberger IF
Anz. 32: 52 med ett oantagligt
tolkningsförslag, W.Schulze Zfvergl. Sprachf.
46: 192. - Leva svearna, se leva.
- Se f. ö. svensk, Sverige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 07:30:44 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free