- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
917

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - svart ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av svce-), da. svensk’, i avljudsförh. till
svear (se d. o.). Om formen jfr förf.
Stud. tillegn. Es. Tegnér s. 238 (med
litteratur). - En annan besl. bildning
är ty. schwede = eng. swede (från Ity.),
jfr lat.-forngerm. Su(a)ethans, Suet(h)idi
(till Svitjod?; se under Sverige),
vartill (från dat. plur.) ty. Schweden 1300-t.
= eng. Sweden.

svenska, grönfink, Linné 1740:
svan-ska, ombildning av ä. ty. o. ty. dial.
schwuntz, s(ch)wunsch m. m., av
polska dzwoniec, egentl, dimin. av dzwon,
klocka, o. motsv. ry. zwönec, bjällra,
liten klocka (av ie. *ghuon-), en
benämning som förträffligt karakteriserar en
del av grönfinkens sång (till sin
karaktär alldeles skild från det betydligt
starkare, vinande o. missljudande läte,
varmed han annars röjer sig o. som
vissa fågelsångskännare felaktigt anse
avspeglat i det nämnda ty. schwuntz).
Se närmare förf. Spr. o. st. 15: 147 f.
Av slavisk börd äro ytterst också två
namn på med grönfinken nära
besläktade fåglar, siska o. steglitsa.

svepa, även: svepa i sig t. ex. 1777,
nu värd. - fsv. = isl. sveipa (-pt-),
kasta, svepa, ä. da. svebe (da. svobe),
svepa, mli ty., ty. schweifen, svänga,
kröka m. m. (jfr omsvep), ägs.
*swce-pan (eng. siveep, sopa, hastigt fara över,
som dock även kan tänkas utgå från
2, 3 p. sg. swdepst, swcepö till det nedan
nämnda ägs. swdpan), av germ.
*swai-pian, kausativbildning till germ. redupl.
vb. *swaipan = isl. sveipa (ipf. sveip o.
-aÖa-), sv. dial. svepa (ipf. svep, sveip,
svöp), ägs. swdpan (swéop), svinga,
sopa, rusa (eng. sivoop, störta emot,
skjuta ned på); med samma förh.
mellan kausativets o. grundverbets rotvokal
som t. ex. *hangian o. *hangan (se
hänga). Hithörande sbst. med äldre
germ. ai se svep e. Avljudsformer: got.
midjasweipains, syndaflod, fsax.
forswi-pan st. vb., fördriva, mhty. swifen refl.,
svinga sig ~ isl. svipa (ipf. sveip), skynda,
piska, isl. o. fsv. svipa f., piska, sv. dial.
svepa ds. (som dock kan lia
sammanfallit med ett ord = no. sveipa, gotl.
sväipå ds.), ä. da. svebe (da. svobe) ds.,
ägs. swipe, mlty. swepe ds. (alltså ett
samgerm. ord för sbst. ’piska’), ägs.
swipian, swippen, piska, osv.; se även
svepskäl. Germ. rot. swip = ie. suib,
som sammanställts med vissa avest. o.
fir. ord. Jfr syfta 2. - Parallellrot:
germ. swio, se sväva.

svepe, bladkrans kring en blomma,
som botan. term väl först från 1800-t.
(Wahlberg 1835), på 1700-t.: hölje; till
stammen i föreg.; jfr isl. sveipa f., hölje,
sveipr, kvinnlig huvudbonad m. m.

svepskäl, t. ex. 1839, ett
jämförelsevis ungt ord (ännu ej hos Weste 1807),
som under 1800-t:s förra hälft
småningom undantränger det gamla
svepsak, ännu hos t. ex. Weste, Fryxell,
Palmblad, Dalin 1853 (jämte svepskäl),
y. fsv. svepesak, även: orättvis
anklagelse, egentl.: anklagelse el. orsak som
anföres för syns skull = ä. da. (-g); jfr sv.
dial. svepa, synas el. vara lik (av *svipa)
= no. svipa: jfr även isl. svipr bl. a.
’utseende’, med äldre betyd.: ’syn som
far hastigt förbi, skymt’; alltså snarast
i avljudsförh. till svepa. Bildningen
av y. fsv. svepesak är flertydig.

Sverige, y. fsv. Sver(i)ghe, Sve-, av
äldre Sverike, Svce-, av Svea rike, till
genit. plur. av svear (se d. o.), jfr ägs.
Svio-rice Beowulf, alltså urspr. ’Svearnas
rike’ o. ej innefattande Götaland. Med
g- (skrivet gh) av k i svagtonig ställning
(såsom i fattig, någon, taga) o.
bortfall av i av samma anledning (såsom i
vilken av hvilikin, åska av äsikia
osv.). - Förr ofta med best. slutartikel:
t. ex. Sveriget 1648, Sverget 1719, såsom
ännu i dial., jfr Norget t. ex. Bellman
o. i dial., ävensom nsv. Lombardiet,
Turkiet. - Härtill den poetiska
personifikationen Svea, t. ex. Messenius;
även som kvinnonamn. - S vi tio d om
Sverige är ett litterärt ord (i historisk
o. poetisk stil), upptaget från isl. Svipjöd
= det inhemska runsv. Svepiup; till
isl. pjöd, folk, osv. = deut- i deutsch,
varom se tysk o. tyda. Jfr ägs.
Angel-péod, got. Gutpiuda (goterna). - Ty.
Schweden, Sverige, egentl, dat. plur. av
folknamnet schwede (liksom Bayern,
Böhmen, Schwaben osv.; jfr Holst);
se under svensk (slutet).

svetsa, Salberg o. 1690: suälsa, Rin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/1005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free