- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
977

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - timpel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skärning (egentl, om sådan i trä; med
ljus färg i förh. till omgivningen), isl.
tirr, ära (med samma betyd.-utveckling
som i heder); alltså med samma
betyd.-växling av ’se’ o. ’glänsa’ som i de
många under blick uppräknade
bildningarna; jfr f. ö. Tis n ar en o. Tyr.
Annorlunda, men felaktigt E. H. Lind
No.-isl. personbin, s. 407, som förmodar
ett isl. *pidra, vartill tilln. piörandi vore
part. pres. - Hit hör däremot
knappast (med Torp Etym. Ordb. s. 788)
sv. dial. tira, da. dial. tire, rinna sakta,
no. fira, rinna med tunn stråle, vartill
avledn. sv. dial. tirka o. tirla (jfr sz7A*a
o. sirla ds. till sila; se sel); i så fall
förmedlat av begreppet ’smal öppning’.
Snarast i stället imitativa bildningar av
samma slag som de under tillra anförda.

tirad, Stockh. Posten 1792, från fra.
tirade, vidtyftig o. långrandig harang,
ordsvall m. m., av ital. tirata, egentl.:
dragning, sträcka, till Ur are, draga (fra.
tirer)’, av ovisst ursprung; jfr följ. o.
retirera.

tiraljör, Trolle-Wachtmeister 1808:
tiraljörkedjor, av fra. iirailleur, egentl.:
som (ofta) skjuter, till tirailler, skjuta,
draga, Iterativum (= ital. tiracchiare,
av vulg.-lat. -aculare) till tirer ds.,
vartill även tirad o. attiralj. Jfr med
avs. på bildningen fra. criailler, ideligen
skrika, sonnailler, ideligen ringa.

[Tirserum, se -rum.]

tisdag, fsv. tlsdagher = isl. ty(r)sdagr,
da. tirsdag, fhty. ziestag (ty. dial.
zis-tag), ägs. tiwesdcég (eng. tuesday), till
gudanamnet Tyr (se d. o.), såsom
översättning av lat. dies Martis (>> fra.
mardi), efter grek. (h)eméra A’reös. Ty.
dienstag, mlty. dingesdach, innehåller
enl. allmänt antagande ett binamn på
Tyr, *Things = lat.-germ. Mars
Thing-sus (se ting). Jfr senast utförligt
Karsten Germ.-finn. Lehnw.-stud. s. 16 f.
(dock med annan uppfattning av
namnet Thingsus än den vanliga). - En
bajersk-österr. beteckning för ’tisdag’
är ertag (mhty. eriutac; jfr även det
egendomliga ty. erchtag, mhty. erichtag),
som bl. a. betraktas som övers, av grek.
A’reös (h)eméra, dvs. Åres (Mars) dag;
dock av formella skäl rätt ovisst.

Tisell, familjen., förr: Tiselius
(liksom Montell av Montelius osv.), efter
gårdnamnet Tisareboda Nke
(sammansatt med sjön. Tisaren).

Tisnaren, stor sjö i Oppunda h d
SdmL, vid Tisenhult, 1561: Tisnehult;
möjl. fsv. *Tisnir till ie. di, lysa, glänsa,
i sanskr. didéti, strålar, 110. tir, glans,
isl. tirr, ära, osv. (se sira, ti ra o. Tyr
o. jfr till bildning o. betyd, det
mytiska isl. Glitnir), ett motsättningsnamn
till den mindre Kol s nar e n, den mörka
(till kol, med avledn. överflyttad från
Tisnaren), av samma slag som t. ex.
Ljusaxen ~ Svartaxen,
Ljuster-hö v den ^ Svarthövden,
Magertjärn T Storsjön, Vielången ^
Mjö-lången m. fl. samt (skämts, o. beroende
på missförstånd av det ena namnets
etymologiska betyd.) Fiolen ~ Stråke n,
Hunn^ Valpen osv. (se förf. Sjön. 3:
84). Dock kunde man även tänka sig, att
namnet på den i förbindelse med Tisnaren
stående sjön Ti s l ån ge n vore
ursprung-ligare: egentl. Tyrs (el. Tirs) långsjö
(jfr Sjön. under Tigotten) o. härtill
Tisnarens namn nybildats. Se härom
utförligt förf. Sjön. 1: 621 f., 303 f. -
Gårdnamnet Tisenhult är antagl., såsom
många namn på -hult, jämförelsevis
ungt; till ett sjönamn *Tisuir skulle
annars lia bildats ett *Tisnishult.

[tispa, sv. dial., rävhona, sköka, se
täva.]

tiss, titt (dial.), bröstvårta, spene,
patt, ä. nsv. tiss, t. ex. Hels. 1587,
Stiernhielm: tiss o. titt, motsv. 110. tissa, Ity.
tis, titt(e), ty. zitze, ägs. tit(t), fra. tette,
ital. tetta, zitta, zizza, grek. titthös, fin.
tissi samt f. ö. de flesta europ, språk.
Ofta av varandra oberoende
barnspråksbildningar av samma slag som de under
mamma o. pappa anförda
likbety-dande orden el. som de av Berneker Wb.
s. 128 meddelade slav. formerna på
cic-osv. I ä. nsv. möjl. delvis lån från Ity.
De nord. formerna behöva icke, såsom
antagits, utgå från avledn. på -s av
stammen titt- o. göra det sannol. ej
heller.

tissla, O. Petri: tisla och tassla =
no. tisla; imitativt liksom tassla o.
parallellbildningen no. tiska, prassla,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/1065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free