Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tistel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viska, ä. da. tiske, viska, ty. zischen,
väsa, vina, osv. Jfr f. ö. under viska 2.
- Härtill tisseltassel, Columbus 1671;
o. 1728 (o. ä. n sv. tisseltasslare o. 1700);
jfr till bildningen sliddersladder,
villervalla osv.
[tist(e), sv. dial., (drag)rem, se följ.]
1. tistel, tistelstång, sv. dial. även
Usel Ögtl. (med acc. 1), tissel, jfr Var.
rer. 1538: tijslastock, fsv. pisllar plur.
= isl. pisl, fsax. thisla, fhty, dihsala
(ty. deichsel), ägs. pixl, pisl, av germ.
*plhslö- (med nordiskt inskott av t
mellan s o. Z). Germ. *plhslö- utgår enl.
förf. Ark. 7: 160 n. 3 från ett äldre
*penhslö- till en nasalerad form av den
indoeur. roten i t. ex. isl. pcxla, fhty.
dehsala (ty. dechsel) osv., om olika slags
yxor (se t ax l a), samt lat. témo,
tistelstång (av *teks-mo- el. *tenks-mo-)\ jfr
tax. Dock äro nasalerade former till
denna rot ej från annat håll kända. -
Däremot, enl. Walde under témo (med
Utter.), till ie. roten t(h)eng i fslav.
tegna ti, draga, osv., alltså egentl, [-’dragstång’;-] {+’drag-
stång’;+} o. i så fall väl, med Falk-Torp
s. 1265, besl. med sv. dial. tist(e),
(drag)-rem, da. tist, ett slags rem. Lat. témo
utginge då från *tengsnw o. fpreuss.
lean-sis ds. från *tengsio-y - Mot att isl. pisl
skulle vara lånat från ägs., vilket
antages av bl. a. förf. Ark. 7: 160 o.
Sver-drup IF 35: 162, talar i sin mån den
ovan anförda formen från Östergötland.
- Den nsv. accentformen tistel (så även
Weste) är oursprunglig, då ordet äldst
var enstavigt; möjl. har, såsom också
förmodats, växtn. tistel inverkat. - I
vissa dial., t. ex. Vgtl., i stället
spannstång (emedan den användes, då man
kör med mer än en häst, spann). -
Säkrare överensstämmelser (från olika
språkfamiljer) mellan beteckningar för
vagnens olika delar se axel l, hjul,
nav, ratt, vilka visa, att vagnen var
känd av indoeuropéerna.
2. tistel, växt, ä. nsv. stundom -I-,
t. ex. O. Petri: ti j stel, fsv. pistil = isl.
pistill, ä. da. tistel, da. tidsel, ml ty. d is tel,
fhty. distil (ty. distel; i flera dial. med
långt el. urspr, långt z), ägs. pistel (eng.
thistle); ett samgerm. växtnamn; att
döma av flera dialektformer med urspr,
-z-, av germ. *pistila-; enl. Falk-Torp
s. 1257 (jfr Sverdrup IF 35: 154) möjl.
av äldre *pfhstila-, avled n. av ett *plhsta-,
åvledn. av en s-stam, ie. *teigos = sanskr.
téjas n., skärpa, ägg, till roten (s)tig i
sticka o. tiger; i så fall med samma
betyd.-utveckling som t. ex.
likbety-dande grek. dkantha : roten ak, vara
vass (se agn 1), tjeck, bodldk-.fslzv.
bodq, sticker, m. fl. - Andra germ.
beteckningar för ’tistel’ äro got. wigadeinå
(dunkelt) o. ägs. tcésel, besl. med sv.
dial. tésa, plocka sönder, da. dial. tese,
rycka (ull), ty. dial. zeisen, karda (se
test), jfr lat. cardnus (under karda).
tistron, svarta vinbär, även om
busken, Gyllenius 1650: tijstron bär, Hiäriie
o. 1716 osv.; förr även distron
Francke-nius 1638, 1659 (jämte tistelbär m. m.)
o. ännu Rothof 1762 (jämte /-) samt
t. ex. E. Fries Bot. utfl. Av okänt
ursprung; möjl. elliptiskt till tistelbär i
anslutning till hjortron, smultron; på
samma sätt som t. ex. hallon till sv. dial.
hållbar, k ros o n till krösebär, lingon
till Ungbär, mjölon till mjölbär, odon
till öbär, öl von till nlvbär, tränjon
till tranbär. Rudbecks disabär beror väl
dock på etymologisk konstruktion.
tita, mes, Parus, jfr Schroderus Com.
1640: thela (die kleine meise) = no.
tita, jfr isl. tittr, mes, eng. tilmoiise,
jämte sv. dial. lyla, let, lät, no. o. norrl.
dial. té ta, täta-, efter vissa för mesarna
gemensamma läten, som bruka återges
med // ti osv.; jfr gök ty t a. Något
j slags gemensam grundform för dessa
ord med i, e, ä har icke existerat. -
Sålunda ej att förbinda med isl. titlingr,
sparv, no. titing o. sv. tätting, av
annat ursprung.
titan, efter de grekiska titanerna
(ti-tenes, iitänes), en äldre gudasläkt, som
sökte storma himlen för att
undantränga de yngre inkräktarna ur denna
(Zevs osv.); saiinol. en reduplicerande
bildning av samma slag som möjl.
gigant.
titel, t. ex. L. Petri 1555: ’Ghristus
giffuer sigh thenna titel, och kallar sigh
dören til fårahwset’, 1560: ’titel
arf-konung’; förr även titul t. ex. 1616,
vanligare, som det synes, under 1700-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
