Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - topplänta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
o. ty. vom kopf bis zur zehe.
Bokstavsrimmande uttr. av samma slag som t. ex.
lägga lök på laxen, säkert som sex,
tand för tunga osv. — Jfr topplänta.
topplänta, sjöt., tåg från ytterändan
av rån till masttoppen, Rosenfeldt 1698:
-a, plur. -or = da. toplent, väl på ett
el. annat sätt ombildat av holl.
toppenant, enl. somliga av top o. eng.
pendant, topprep (egentl.: nedhängande; jfr
pendel); el. snarare, med Vercoullie
m. fl., av ett äldre toppen-want, till vant
o. top el. det därav bildade toppen =
sv. toppa i betyd, ’förändra läget av
rån (genom att hala ena sidans
topplänta)’; dock även denna härledning
mycket oviss.
topprasande, el. (med två
huvudaccenter) topp rasande, Atterbom Lycks.
ö, Törneros 1834 osv., även topp
tunnor rasande (jfr tunnor); väl, med
Tamm Språkv. sällsk. i Ups. förh.
1888—91 s. 125, egentl.: rasande som en tupp,
till den gamla biformen topp, varom
under tupp. Jfr topp ristande vill,
Lindschöld Hanselli 4: 214.
topprida, Warnmark 1688:
’(Jungfrurna) weta ej Hut, ej Kas, topprida
en Stakkar mä Orden’, jfr Kolmodin
1732: ’hur red han alla topp’, o.
tupprideri från o. 1815. Enl. Tamm (se
föreg.) till topp, gammal biform till tupp.
möjl. i stället till det till grund för
fågelnamnet liggande topp; alltså: rida
på toppen av.
Tor, gudan., fsv., fda. þōr, runda, þur
o. 900, isl. þórr = fty. þonar, ags.
þunor; formellt identiskt med lånordet
dunder (se närmare d. o.); motsv. gall.
Tanarus (-os), namn på Jupiter (väl av
ie. *tn̥nǝro-; besl. med ags. þunian,
genljuda, braka, lat. tonāre, åska, osv. —
Enl. Heusler Aisl. Elem.-buch s. 28,
Lindroth NoB 4: 161 f. av urnord.
*þunraR; jfr dock F. Jónsson Norsk-isl.
kultur- og sprogforhold s. 301 f. — Detta
gudanamn är ej uppvisat från Bayern,
där också torsdagen i stället kallas
pfinztag (liksom onsdagen i hty. mittwoch).
— I sv. ortnamn t. ex. Torsberg, fsv.
Thorshargher, -hærghe (jfr harg), nu
Torshälla, nsv. Torslunda,
Torstuna, Torsåker; se f. ö. Lundgren
Språkl. intyg s. 57 f., Rietz s. 730. Hit
hör också Torkarby Uppl., fsv.
Thorkarlaby, dvs. ’Torkarlarnas by’, jfr
Onskarby, Odenkarlarnas by, o. se
Älvkarleby. Om Tor i sjö- o. ånamn se
förf. Sjön. 1: 632. — I ett antal andra
ortnamn ingår däremot personn. Tor
el. fsv. þōrir (= sv. Tore), t. ex. Torsby;
om Tortuna Vstml. se Tyra. —
Dessutom uppträder gudanamnet i åtskilliga
personnamn, t. ex. Tora (se d. o.),
Torbjörn (se Torbern), Tord (se d. o.),
Tore (se. d. o.), Torgny (se d. o.),
Torkel (se d. o.), Torsten, Tyra (se d. o.).
— Jfr tordön o. torsdag o. om sv. dial.
toreskägg, taklök, under detta senare
ord. Om andra dial. bildningar med
gudan. Tor se Lundgren Språkl. intyg
s. 42 f. (med litter.).
Tora, kvinnon., fsv., fda., isl.-fno. þōra,
kortform till namn på þōr-.
Torbern, mansn., fsv. þŏrbern, av þōr
o. en obruten form av björn (av
urnord. *bernu-), alltså etymol. =
Torbjörn.
Tord, mansn., fsv. þōrþer, Thördh =
isl.-fno. þórðr, fda. pŏrþer; även som
lån i ags.; åtm. i vissa fall av äldre
þórrøðr av *þŏrfrøðr (av *-freðu-; se
fred) — ags. þurferð m. m.
Annorlunda Noreen Ark. 6: 306: av þōrvǫrðr,
som ju också kan ha bidragit till
namnformens uppkomst. — I ortn., t. ex.
Tolarp Ödestugu sn Smål., Torarp
Svenarums sn Smål., båda av fsv.
Thordhathorp, Torup Skå., fsv. (fda.)
Thordhorp, osv.
tordmule, simfågeln Alca torda, Linné
1731, 1732: tor(d)mule, sv. dial. turemule
Blek., Ögtl., jfr ä. sv. tord Linné 1745
= gotl. tord, jfr isl. tyrðilmúli, fda.
Turdimulo, öknamn från 811, da. tordalk.
Senare leden är mule, med syftning på
den breda näbben, jfr sv. dial. mule,
trubb- o. klunsalka o. nisl. drumbnefja.
Den förra är nord. *torð, smuts = ags.
tord (vartill avledn. *tyrðill i det isl.
namnet), av ie. *dr̥-tó-, sannol. ett partic.
till roten der (se tära) med samma
betyd.-utveckl. som i skarn o. skita; jfr
lett. dirstu, caco, o. mhty. zurch,
djurexkrement. *þorð uppträder i fornnord.
ortnamn; se Bugge Ark. 2: 220. Jfr följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
