- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
991

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - topplänta ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tordyvel, Scarabaeus, Var. rer. 1538:
tordyffuel (om formen torn- se nedan),
fsv. torddöffla ackus. plur. (av *-y̆flar)
= isl. tordyfill (formen -y̆fill väl
felaktig el. beroende på folketymologi, jfr
nedan o. Hesselman i o. y s. 108 n. 1),
no. tordyvel, tordivel, fda. thorthifil, ags.
tordwifel, ä. höll. tortwevel; till nord.
*torð smuts (se tordmule), o. vivel
(se d. o.), jfr Bugge Ark. 2: 219 f. I
nord. spr. med övergång i vissa former
el. i viss ställning av wi- > y-; möjl. i
somliga fall (t. ex. i sv., sv. o. no. dial.
samt isl.?) med anslutning till vb. dūfa,
doppa (ned i smutsen), el. å sina håll
till dȳvel, djävul. Även sv. torndyvel
(= sv. dial.), t. ex. Lex. Linc. 1640
(under Scarabæus), Spegel 1685, Dalins Arg.
osv. (jfr Granatenflycht: tornedyflar), o.
isl. torfdífill bero på folketymologisk
ombildning; no. tordivel kan däremot vara
en ljudlagsenligt utvecklad form. –
Nord. *torð smuts, ingår f. ö. i
likbetyd, sv. dial. tor(d)bagge, t. ex. Linné,
da. torbist (: sv. dial. bise, gubbe,
huvudman, se under gubbe), o. i sv. dial.
torbuse. Jfr sv. dial. skarrborre, da.
skarnbasse o. ags. scearnwibba,
scearnwifel, till skarn, egentl.: smuts, de två
senare sålunda i fråga om senare leden
besl. med tordyvel, samt ags.
scearnbudda (besl. med västfal. buddeln, rota,
gräva); vidare ty. mistkäfer, till mist,
gödsel, osv. I ä. nsv. även hornbagge
t. ex. Var. rer. 1538, Lex. Linc. 1640.
- Sedermera har genom felaktig
upplösning ett -dyvel kommit att ingå även
i andra beteckningar för skalbaggar,
t. ex. klodyvel.

tordön (arkaiserande), nu neutr. (t. ex.
Sahlstedt 1773), i ä. nsv. tidigare mask.
t. ex. Dalins Arg.: en t., plur. tordönar,
fsv. thōrdön, þōrdyn m. = no. toredyn,
ä. da. tordøn, da. torden; av fnord. *þōr-,
åska = ä. nsv. t(h)o(o)r, etymologiskt
samma ord som gudanamnet Tor (se
d. o.), o. dön, dån. En
sammansättning med gudens namn hade givit
*torsdön. Om åskguden erinrar däremot
åska (se d. o.), ävensom sv. dial.
torshåla, om sydost, varifrån åskmolnen
ofta uppstiga. Möjl. ett noaord för den
gamla beteckning för ’åska’, som
föreligger i got. þeihwô o. som försvunnit,
därför att det blivit tabu. – Härtill sydsv.
dial. tordöna vb, åska = da. tordne.

Tore, fsv., fda. þōre(r) = isl., fno.
þórir, till Tor; jfr Ture.

[toreskägg, se taklök.]

torftig, nu vanl. ungef.: tarvlig, även:
knapp (’sin torftiga utkomst’), med
den äldre betyd, ’behövande’ i t. ex.
’torftiga omständigheter’ (dock numera
snarare uppfattat som ’knappa, tarvliga’),
jfr gamla bibelövers.: ’Han uppreser den
torftiga utu stoftet, och upphäfwer den
fattiga utu träcken’, Columbus: ’een
torfftig man’ (om Stiernhielm), Lidner Mess.:
’När åt en torftig I en hand full vatten
fören’, fsv. thorftogher (thörft-),
behövande, behövlig, motsv. ty. dürftig osv.;
med ungef. samma betyd.-utveckling som
tarvlig; avledn. av fsv. þorft, þyrft,
tarv, behov, nödtorft = isl. þurft, þyrft,
got. þaurfts, fsax. thur(u)ft, fhty. durft,
av germ. *þurfti- f., till *þurfan, behöva
(som t. ex. fsv. gift till *geƀan, giva); se
f. ö. tarv o. nödtorft. Da. har i
stället tarvelig.

torg, fsv. torgh, redan i lagarna =
isl., no. torg (från sv.), da. torv,
gammalt lån från fry. torgŭ (i nyry. i
betyd, ’handel’) = fslav. trŭgŭ,
marknadsplats (jfr ty. stadsnamnet Torgau), besl.
med alban, tregɛ (vartill fornillyr.
Tergeste, nu Triest). — Härtill ortn. Torg
Smål., motsv. no. Torge (fno. Torgar,
egentl, plur.), en gammal marknadsplats;
jfr A. Bugge NoB 6: 83. - I ty. i
stället markt; se marknad. — Härtill sv.
dial. torruka, bohusl. torruga,
månglerska, stundom även: liten krämarbod,
Risell (✝ 1724) Hans. 16: 480:
torgeruker plur. i den förra betyd.; väl av
torghuka, säkerl. åtm. anslutet till huka,
sitta lutad (varav också Rietz s. 745
härleder ordet), men närmast att
sammanhålla med y. fsv. huka, mångla, ä. da.
huge, mlty. huken, hoken, vars
samhörighet med huka är oviss; se under
hökare (med litter.).

Torgny, mansn., i nsv. upptaget från
fornspr., efter den hos Snorre
omnämnde lagman Torgny under Olof
Skötkonungs tid, fsv. Thorgny l gg; även
i fno. ytterst sällsynt; till Tor o. gny.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/1079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free