Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tule ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qwinna utan tukt är lika som en so
med ett gyldene spann (dvs. ring) på
näsone’ (Sal. Ordspr. 11: 22), nu ofta
anslutet till den sekundära betyd, hos
tukta nedan, även: disciplin o. d. (i
t. ex. krigstukt); i ä. nsv. också tokt,
fsv. tukt, tokt, tykt, ofta även: höviskhet,
belevenhet, ridderlighet = isl. tykt, da.
tugt, från mlty. tucht, tukt, uppfostran,
dragande = fhty. zucht, även: avkomma
(ty. zucht), ägs. tyht, uppfostran m. m.,
jfr got. ustauhts, fulländning, av germ.
*tuhti-, vbalsbst. på ie. -ti till germ.
*teuhan, draga (se töja, tåg 2 osv.) =
lat. ducli- i ductio, förande. - Härtill
vb. tukta, förr även ’uppfostra’, t. ex.
gamla bibelövers.: ’en wältuktad qwinna
står icke till att betala’ (Jes. Syr. 26: 18),
fsv. tukta, -o-, uppfostra, hålla i tukt,
kuva - isl. tukta, da. tugle (aga, i ä.
da. också: uppfostra), från mlty. tuchten,
även: avla = mhty. zuchten (jfr ty.
zuchtigen), ägs. tyhtan i samma el. likn.
betyd. Med avs. på betyd, ’avla,
avkomma’ jfr t. ex. de besl. mhty. ziugen
(ty. zeugen), avla, ägs. tieman, vara
havande, föröka sig (eng. teem), av germ.
*taugmian, lat. educere, bl. a.: f
ram-alstra; o. med avs. på betyd, ’uppfostra’
de besl. lat. educere o. educäre samt ty.
erziehen i samma betyd., egentl.: föra
ut, upp, ävensom da. opdrage. - Jfr
tukt. - Tukthus, 1624: Barna- och
Tuktohus, 1631 (tucht-), 1649 (tuchte-)
osv. = da. tugthus, efter Hy. tuchthus,
ty. zuchthaus; äldst egentl.: arbetshus,
uppfostringsanstalt, i Sverige tidigast
för bl. a. hittebarn, tiggare o. d. -
Tuktomästare, fsv. tuktomcestare
(tyk-to-), i ä. nsv. o. fsv.: uppfostrare, lärare
= da. tugtemester, efter ä. mlty.
*tuchte-o. *tuchteméster, jfr mhty. der zuhte
mei-ster. Tamm Sammans, ord s. 153. Alltså
ej närmast från mlty. tuchtméster.
tule, sv. dial., (lustig)kurre o. d., även
i ä. nsv., t. ex. 1730: ’En underlig tule’,
jfr Spegel Gi. 1712 = no. tule,
lustig-kurre, ung tjänare, ä. da.: karl, jfr no.
tul m., våp, fjant, fris. tule, skämt, höll.
tuil, nyck o. d.; med omljudsformerna
sv. dial. tyla, vara lustig, nojsa, även i
ä. nsv. t. ex. 1638, 1756, jämte tijlare,
no. tyl(e), -a, våp o. d. En del motsvar.
ord betyda ’träla, slita’, t. ex. sv. o. no.
dial. tula med no. sbst. tul m., jfr sv.
dial. tyla, vara långsam, söla; kanske
snarast än skilja från de föreg. Jfr
t u re.
tulkört, Cynanchum vincetoxicum,
1753, 1774; tidigare tulk(e)gräs Linné
1745 (en gång, av misstag, använt om
Spirsea ulmaria), Aspelin 1749 m. fl.
Namnet har införts av Linné, som under
sin gotländska resa hörde det på gotska
Fårön; enl. E. Fries o. Rietz efter det
på Gotl. o. Öland förekommande
fågelnamnet tulk, tolk, Totanus calidris; alltså
i detta fall av samma slag som det
synonyma svalört.
1. tull, i årtull, tullpinne osv., sv.
dial. tull, topp på ett växande träd, topp
pä växande säd - isl. pollr, träd, stock,
pinne, da. tol(l), årtull, motsv. mlty.
dolle, dulle (varav ty. dolle, dulle), ägs.
pol(l) (eng. thole, thowl), årtull; med
avledn.: sv. dial. tulle, tallstrunt, tylla,
halvalnslång grantelning. Härtill det
finska lånordet tulla, -o, -u, årtull.
Samma stam ingår i flera ortnamn, t. ex.
Tullgarn, fsv. Thullagarn m. m. (se
f. ö. Garn), Tullanäs, Tullsjö m. m.,
ävensom (enl. Palmer NoB 4: 70) i
Till-fa e rga Vstml., fsv. Thyllybergha (dvs.
Thylli-), till en avledn. *pylle, trävirke
o. d. (kanske särsk. fur el. gran), alltså
en bildning av samma slag som
Tallberg, fsv. Talleberghe, till *pa>lle,
talllund (se tall), Björkeberga,
Böke-berga m. fl. Antingen till en ieur. stam
*tulno-, besl. med grek. tylos, träpinne,
spik, svulst, Z-avledn. till rbten tu, svälla,
i tumme osv. (se Boisacq s. 990), el.,
med Liden Stud. s. 82, av ie. *tl-n-.
2. tull (tullavgift o. d.), i vissa (atm.
västsv. o. skån.) dial. även toll (töll; av
äldre -o-), fsv. tolder, tol(l), ackus. även:
tull, tull (ännu ej i landskapslagarna),
dessutom: i allm. utskyld till staten =
isl. tollr (i Norge redan på 1200-t), fda.
toln, told- (i Danm. från Knut Lavards
tid), fsax. toll, tolna, fhty. zol (ty. zoll),
ägs.toll, toln, även: skatteutgift (eng.foZZ);
med i germ. spr. växlande kön; från
tidigt mlat. tol(l)oneum, genom
regres-siv assimilation el. möjl. anslutning till
tollere, lyfta, från lat. telönium, tullhus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
