- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1023

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - träns ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tve, två; se i tu, T uh u n dr a, tum is
o. två. Om uttr. taga itu med se
under taga. - Jfr ä. sv. tuan, tvåan (i
spel), t. ex. Bellman.

tub, Block 1708: ’Fjärsyns-Glas eller
Tuber’, Bilberg 1708: ’tuber eller
Kij-kare’, Polhem 1715: ’öretub’ - ty. tube,
ungt lån från lat. tuba, rör m. m. (=
följ.), f. ö. dunkelt.

tuba, t. ex. Atterboms Minnen; även
i bastuba 1849; konstruerad i Tyskl.
1835; från lat. tuba, trumpet, rör (=
tub).

tubba, fsv. tubba, tobba, från mlty.
*tubben, tobben, locka, rycka, slita; en
intensivbildning (med förlängd media),
som förhåller sig till det delvis
likabetyd, ty. zupfen = no. tuppa som
rubba till ty. rupfen el. som sv. dial.
rugga till rucka. Om orden, såsom
stundom antages, äro besl. med topp 2,
är ovisst.

tuberkel, Bergius 1782 - ty. tuberkel,
jfr fra. tubercule, av lat. tuberculum,
liten svulst, dimin. till tuber, svulst (se
tryffel o. tuva).

tuff, hårdnad vulkanisk sand, aska
o. d., T. Bergman 1774; jfr tuffsten
Brunius; Schroderus 1639: toopsten; från
ty. tuff, tuffstein, ä. ty. även toff-, av
fhty. tuf-, tubstein, från lat. tö(p)hus
(varav i tal. tuf o), f. ö. självt lånat till
lat. från någon ej säkert fastställd källa.
Andra likartade högtyska lån äro t. ex.
flöts, kobolt, nickel, spä t, väcka 1.

tufsa till, banna, ’sträcka upp’, bringa
(håret) m. m. i oordning, Lind 1749
(då ännu ett*dialektord), Envallsson, i
litter. egentl, först på 1800-t., förr även
tofsa till t. ex. Weste, o. töfsa till t. ex.
Lind, Hof, avlett av tofs resp. tufs,
särsk. i betyd, ’oredig lock’. Formen
töfsa beror på dialektisk utveckling av
ö ur äldre o, Kock Sv. ljudhist. 2: 125;
knappast med Noreen V. spr. 3: 231 av
äldre *tyfsa. Jfr till betyd, under
tu-ska till.

tugga, vb, fsv. tugga, togga(ipL-adhe),
snarast av urnord. *tuwwöu (med
inskott av gg såsom i hugga osv.), jfr
mhty. kniven, tugga (ty. kanen), Olson
Ark. 29: 37 n. 1; alternativt annorlunda
Kock Sv. ljudhist. 2: 382. Fsv. togga
av tugga som gnogga av gnugga.
Härjämte ett starkt verb: urnord. *tewwan
= isl. tyggva, tyggja (av *tiggwan, med
analogiskt i; ipf. togg), no. tyggja, fsv.
tiugga (av *tyggwa, med brytning), da.
tygge (Kr Kock Uml. u. Brech. s. 318).
Hör på ett el. annat sätt samman med
germ. *kewwan, st. vb, tugga = ägs.
ceowan (eng. chew), mholl. couwen, fhty.
cJiiuwan (ty. iviederkäuen; om kanen se
ovan); jfr fhty. chewa, käke; besl. med
fslav. ziva, zivati, tugga, npers. zävad,
han tuggar, o. väl även armen, kiv,
kåda, egentl.: som tuggas (jfr den motsv.
betyd.-utvecklingen hos m a st i x; Liden
Armen. Stud. s. 68), samt lat. ginglva,
tandkött (redupl.; jfr den vetensk.
termen gin giv al), till ie. roten gieu.
Snarast har germ. k- i nord. spr. blivit
t-genom dissimilation efter (/(/-inskottets
uppträdande (*tuggwön osv.). - Tugga
o. fsv. togga utgå ej, såsom också
antagits, från ett urnord. *tawwan, såsom
t. ex. hugga av *hawwan. - Härtill
sbst. tugga = no., nisl.

Tuhundra, härad i Uppl., fsv.
Tu-hundare, av tu, två, o. hundare, härad
(se hundra); sammanslaget av två
särskilda härader, jfr ett dombrev av 1371,
där det talas om twatggia hundara ting.

tuja, 1753, 1798, 1884, av grek. thyia,
egentl.: doftande växt, till t hy ö, bringar
rökoffer, jfr thyodés, lik offerrök,
doftande; besl. med det urspr,
likbety-dande timjan (se d. o.). - I forntiden
dock beteckning för helt andra
växtarter än dem som nu kallas i(h)uja. Till
en av dessa, Th. occidentalis, har också,
med syftning på växtens ständiga
grönska, överflyttats den gamla benämning
livsträd (lat. arbor vitce), som urspr,
tillkom forntidens tuja, på grund av
vedens varaktighet.

tujur, t. ex. Knorring 1841: ’en ..
glad och »toujours» karl’, 1843
kursiverat, numera mindre i bruk än bland
den föreg, generationen; uppkommet ur
sådana fra. uttryck som toujours
aima-ble, alltid älskvärd osv.

tukt, goda seder såsom frukt av en
god uppfostran, t. ex. i tukt och ära,
hålla i tukt och Herrans
förmaning, jfr gamla bibelövers.: ’En dägelig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free