Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tutta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. tutta, vb, Weste 1807: tntla på;
ej, såsom Noreen förmodar, V. spr.
3: 276, av tutt, biform till tott, alltså:
’tända på medelst en tott av blår o. d.’
o. = fsv. tutta, göra tottar; snarare besl.
med sv. dial., DO. tutt, spets, o. alltså
med betyd, ’sticka’, jfr sticka eld på
o. d. (se tu t o. under det ej besl. tott).
tuva, fsv. thuva = isl. pufa, da. tue
(med bortfall av v som i drue, druva,
due, duva, stue av stuve osv.); jfr no.
hw, topp, knuta, ägs. fru f, tofs, knippe,
gepuf, med tätt löv; besl. med lat.
tuber, puckel, svulst, mullvadshög m. m.
(se tuberkel), till ie. roten tu-bh, med
varianten tu-m i tumme, till f u, svälla
o. d., varom under Tjörn, tysk. Jfr
tryffel.
Tuve, mansn. = fsv., fda.; i fornspr.
liksom ännu i dag vanligast i Skåne,
numera i sht i familjen. Tu(f)veson.
Kortnamnsform, som förhåller sig till
det också väsentligen sydskan d. Tove
(- fno. Tö fi) såsom de med dessa möjl.
etymol. besläktade kortnamnen Tubbe
till Tobbe, jfr även fsv. Tuke o. Toke.
Mansn. Tubbe el. Tobbe uppträder bl.
a. på en av stenarna å runstenshögen
i Lund (tuba). - Runda, t u fl, tufa kunde
väl stundom med lika stort skäl
utläsas Tuve (osv.) som (med Wimmer) Tove.
- Mansn. Tove ingår i nsv. ortn. Tobo
Ögtl., fsv. Towabodha, Tovaryd Smal.
= fsv., To ve torp Ögtl., fsv. Touathorp.
Tubbe utgör första leden i Tubbe torp
Vgtl., fsv. Tubbathorp.
1. tvaga, sbst., (gran)viska, Murenius
1640; jfr sv. dial. tvaga, sopa med viska,
no.: tvätta i varmt vatten, tvag n,,, varmt
vatten, nisl. pvag, urin (använt till lut),
till vb. två med samma på grammatisk
växling beroende g som i part. tvagen.
2. tvaga, vb, två, I. Erici o. 1645:
’twaga Heetan aff . . Såret’, Spegel 1712:
’in hymno: twaga’; nu blott högtidl. o.
i poesi, t. ex. 1909, 1915; en nybildning
till två efter tvagen, tvagning (såsom
t. ex. ty. zwagen; se två 1). De under
tvaga l nämnda verben äro väl
deno-minativer.
tve-, sv. dial. även tvä-, tvi-, fsv.
tve-jämte tvce-, tvi-, fgutn. tvi-, motsv. isl.,
da. tve-, isl. även tvi-, ml ty. tive-, fhty.
zwi-, ägs. hvi-, ävensom sanskr. dvi-, lat.
bi- (av *dui), litau. d vi-; jfr grek. di- av
*di- el. *dui- ävensom t. ex. sanskr.
dvayå-, tvåfaldig, grek. doiös, dubbel,
av *duoi-; besl. med två osv., jfr
särskilt tveka, tvivel, tvist. - De nord.
formernas förhållande till germ.
*twi-är delvis oklart o. på grund av den
ovissa kvantiteten mångtydigt. Noreen
Aschw. Gr. 83 3 a ansätter fsv. tve-,
tvce- o. isl. tve- o. utgår för dessa
former från germ. *twlh- (= got. tweih- i
tweihnai, två o. två; jfr tvenne); man
vill dock endast i nödfall skilja dem
från det västgerm. tivi-. Om ordet se
f. ö. utförligt G. Bergman Ark. 37: 160
f. - Tveba(c)k, sydsv. dial. o. gotl.,
ett slags surt o. mjukt rågbröd, även
i ä. nsv., motsv. da. tvebak, skorpa,
från Ity. twebak = ty. zwieback; egentl.:
två gånger bakat; jfr f. ö. b i se u i. -
Tvedräkt, se -dräkt 3. -
Tvestjärt, insekten Forficula auricularia,
fsv. twestia^rter, Läk.-B.: ’for madk j
öronen som kallas twestiert’ = no. tvistert,
da. dial. tvestjert; jfr sv. dial. tvestyrta;
syftande på den kluvna ’stjärten’
(ki-tintången i bakkroppens spets), liksom
också da. 0re(n)tvist - sydsv. dial.
öron-tvist (till germ. *twis-, i sär; se tvist),
ä. da. 0rnetvinge, da. dial.0retviude(germ.
*twizn-; se tvinna). Ett stort antal
beteckningar härröra från den allmänt
spridda folktron, att tvestjärten gärna
kryper in i öronen o. kniper sönder
trumhinnan, ss. (utom de redan nämnda)
sv. öronmask, ty. ohrwurm, -käfer,
-boh-rer, -kneifer [-p-], öhrlein, höll. oorworm
m. m., ägs. éarwicga (eng. ear-wig), fra.
perce-oreille (till percer, genomborra;
bildat som pince-nez), rumän, urechiusä,
urechitä (dimin. av ureche = lat.
auri-cula), ital. verme auricutare, ry.
ucho-vertka (till ucho, öra). Med avs. på
ursprunget till namnen med betyd, ’mask*
(jfr språkprovet från fsv.) se under
vurm. - Tve-, tvätola, -tora d,
-to(r)-ling m. m., sv. dial., som tillhör båda
könen, hermafrodit, motsvar. nisl.
tvi-töli, -a, no. tvitota, da. tvetulle, till fsv.
töl osv., verktyg, redskap (här: genitale),
varom to l slutet. Sv. dial. tvetussla,
-tössla ds., no. tvitusla (varav -tutla),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
