- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1063

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - under ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

staka; 1799 (i övers, från ty.), klandrat
i Journ. f. sv. litter. 1800; Leopold 1801,
Weste 1807 (Möller 1807 har adv.
ungefärligen, men ej adj. ungefärlig); efter
ty. ungefährlich. Jfr Mjöberg Festskr.
t. Sdw. s. 268.

ungkarl, Sylvius 1671: -karlar plur.
jfr ä. ungkar Columbus 1670-t. (som
möjl. också utgår från -karl),
ombildning, i anslutning till karl, av fsv.
ungkar (genit. plur. -kara), junker, ung
herre, försvenskning av äldre iunkar(e),
iunkhærra (= junker, se d. o.). I ä.
sv. ännu ofta i betyd, ’ung man’. Ordet
har alltså genomlupit samma
betyd.-utveckling som ty. junggesell; jfr det
likbetyd, fra. garçon. I samma betyd.:
no. sveinkall (av -karl), lty. jungmann.
— En gammal västgerm. beteckning är
ty. hagestolz = ags. hægsteald, hagu-,
till hag- i hage, inhägnad o. d., o. got.
staldan, ega (besl. med ställa o.
gestalt), förr med skiftande betyd, (även:
tjänare, krigare); egentl.: som bor
utanför själva huvudgården, bl. a. om ofria
o. om yngre bröder som förblevo i
beroende av den äldste brodern, den
egentlige arvtagaren (enl. gammalgermansk
rätt), alltså i en ställning som icke
alltid medgav stiftande av egen familj;
sålunda med samma grundbetyd, som
i det f. ö. etymologiskt alltjämt dunkla
mlat. ord, vilket ligger till grund för
eng. bachelor, ungkarl. Da. pebersvend
(nu blott om äldre ungkarlar), o. 1700,
betecknade tidigare kringresande
krämare, i sht kryddhandlare, till peber,
peppar; jfr J. Steenstrup Da. hist. tidsskr.
8 R II. 60 f. Övriga ord för ’ungkarl’
betyda i regel egentl, ’ensam’ o. d., t. ex.
lat. cælebs (bl. a. i sv. celibat).
Sam-indoeur. beteckning saknas. Att leva
som ungkarl räknades i äldsta tider
som en skam.

ungrare, 1598: vngrer plur.; 1635:
vngarer plur.; o. 1640: ungrar plur.,
motsv. ty. ungar osv., sammanhängande
med det i fornryska källor uppträdande
folkn. ugra (varefter den vetensk.
beteckningen finsk-ugriska språk),
urspr. en turko-tatarisk folkstam, med
vilken de forna ungrarna förväxlats;
trol. ur ett turko-tatariskt stamnamn
on-ogur, un-ugur (bysant. onoguroi,
un-nuguroi, lat. hunuguri, [h]ungari,
varifrån fra. Hongrie, eng. Hungary). K.
B. Wiklund i NF 30: 1069. — Jfr fsv.
ungers gyllene, ungersk gyllen.

uniform, sbst., Dalins Arg. (om
militäruniform) = ty., från fra. uniforme,
av lat. adj. ūniformis, enkel, enformig,
till ūnus, en, ende (= en 3), o. forma
(= form). Jfr följ.

unik = fra. unique, av lat. ūnicus,
ensam i sitt slag, till ūnus, en, ende;
se föreg.

union = ty. osv., av lat. ūnio (genit.
-ōnis), enhet, förening, till ūnus, en,
ende; se uniform.

unison, väl från ital. unisono, av
lat. ūnisonus, jfr fra. à l’unisson,
enstämmigt, enhälligt, till lat. ūnus, en
(se uniform), o. sonus, ljud (se
sonant).

universitet, O. Petri Kr. = mlty.
universitête, ty. universität osv., av lat.
ūniversitas (genit. -tātis), helhet,
sammanfattning, i rättsspr. även: kollegium
(underförstått: magistrorum et
scholarium
, dvs. av lärare o. lärjungar); i sin
moderna betyd. från o. 1200 (tidigare:
studium generale)’, till lat. ūniversus,
hel, egentl.: riktad till en punkt (till
ūnus, en, o. part. pf. pass. av vertere,
vända, urbesl. med varda), vartill
universālis, varav fra. universel, varifrån
sv. universell, o. neutr. universum,
varav sv. universum, världsalltet.

unken, 1727, jfr 1717: unkot. Enl. ett
förslag av Noreen V. spr. 3: 292 en
nasalerad form till ie. roten ug i grek.
(h)ygrós, lat. ūvidus, fuktig, med samma
betyd.-utveckling som i ä. nsv. o. no.
dunken, fuktig > unken, el. i sv. dial.
o. no.-da. muggen, fuktig > möglig; i
fråga om växlingen med former med o.
utan nasal jfr sv. dial. munken: ty.
mucheln, lukta mögel. Emellertid är
ordet så sent o. enastående, att man
snarast måste betrakta det som en ung
bildning; sannol. egentl. = dunken med
förlorat d på grund av inverkan från
det likbetydande uren (se orna); på
analogt sätt beror säkerl. munken
sammanblandning av muggen, dunken
el. unken, ävensom ä. sv. urken Linné

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free