- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1104

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ve ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

urspr, namn på Tingsberget vid Vaxala
kyrka, ett fsv. *Valhal(der); om tidigare
tydningar av Vaxala =
’vakthållningsberget’ se anf. avh. Annorlunda om
Vaxholm Wadsteiii NoB 5: 15 f.: till
Jordanes Vagi fluvius, som syftat på
Mälaren (Vagns = fsv. vägher, vik m. m.,
se våg 2), alltså fsv. *Vägsholm resp.
*Väghsö. - Om Vaxholmen i
Härnösandstrakten se Hjeltström NoB 3: 34 f.

1. ve, interj. = fsv., da. = isl. vei,
got. wai, fsax., fhty. wé (ty. weh), ägs.
wd (eng. woe), motsv. lat. vae, mir. fe,
lett. wai. Jfr följ. o. ven a. -
Ve-klaga t. ex. Stiernhielm osv. o. (mera
allmänt) sbst. veklagan 1587 osv.,
efter ty. wehklagen. Jfr got.
waifairhv-jan = fhty. wéverhen, till got. fairhvus,
värld, alltså egentl.: ropa ve över
världen el. dyl.

2. ve, sbst., fsv. ve, vcé n., verop,
olycka, elände, förtvivlan = isl. ve, vcé,
da. ve, ml ty., fhty. wé (ty. weh), ägs.
wd (eng. woe), substantiveringar av
föreg, (jfr nedan), jämte den väl
redu-plicerade stammen *waiwa- -ö- i fhty.
wéwo -a, ägs. wåwa, fin. lånordet vaiva
(varom närmare under våda). Fsv. ve
är sannol. lånat från mlty., delvis möjl.
också uppkommet genom inhemsk
sub-stantivering av interj. ve; det fvnord.
(svagt belagda) ve, vcé har inkommit
från mlty. (jfr den inhemska konj. vei).
- Vemod, inkommet med
nyromantiken: Atterbom Phosph. 1810,
Stagnelius o. sedan vanligt; av Journ. f. sv.
litter. 1800 upptaget bland germanismer
o. även sedermera till en början ogillat
= da., från ty. wehmut = mlty.
wé-möt; se f. ö. mod 1. Ett adj.
vemo-d(e)lig uppträder redan 1700 o. adv.
ve(e)modeligen 1675.

veben, sv. dial., murgröna, Vgtl. enl.
Rz, Linné 1751: vedbände, Gonvolvolns,
Franckenius 1659: wijdbende om
jordrevan, Glechoma, y. fsv. vidhbcende n.,
murgröna, jordreva = fda. vithbcendce
ds., da. vedbend(e); jfr no. vibendel,
vildkaprifol, ägs. wudubinde (eng.
wood-bine), åkervinda. Till vid- i vidja o. en
avledn. av band (i ägs. av binda); i
det ägs. ordet ingår snarast sbst. ved
(eng. wood). Därjämte liknande växt-
namn till vb. vinda, slingra sig, t. ex.
no. vi(d)vendel, vildkaprifolium (i sv.
vri- genom anslutning till vrida), fno.
vidvindill ds. (i nisl.: murgröna), ägs.
widowinde, åkervinda, samt de sv. växtn.
på -vinda med betyd. Convolvolus m. m.

Weber, familjen., från ty.; egentl,
såsom så många från ty. inkomna
familjenamn urspr, yrkesnamn med betyd,
’vävare’; jfr t. ex. K ö h l er, Kramer,
Kriiger, Meier, Port n er, Scheffer,
Wachtmeister.

veck, fsv. vik, vinkel, hörn = nisl.,
no. vik, böjning o. d., av germ.
*wika-n., till vika (i betyd, ’böja sig’) som
bett till bita, grepp till gripa osv.
- Avledn.: vecka, bilda el. göra veck.

vecka, ä. nsv. o. dial. även veka,
vicka, y. fsv. veka, vicka m. m., ä. vika
= isl., no. vika, fda. ukce (da. uge; med
speciellt dansk ljudutveckling), fsax.
wika, fhty. wecha, wocha (ty. woche),
ägs. wice, wucu (eng. week); från germ.
spr. finska lånordet viiko; snarast ett
inhemskt germ. ord, motsv. ett germ.
*wikön, egentl.: växling, till germ.
wik-i vika, sidoform till roten i lat. vicés
plur., växling; jfr got. wikö,
ordningsföljd, fsv. vika siö(s), sjömil = isl. vika
sjövar, mlty. weke ses, egentl.: växlande
med årorna; jfr växel o. vikarie. -
Med avs. på växlingen veck- o. vek- jfr
under hetta, vette. - Germanerna
ha fått veckoindelningen från romarna
(jfr även under veckodagarnas namn)
o. därvid också rönt påverkan från deras
astrologisk-religiösa uppfattning, enligt
vilken de olika veckodagarna
behärskades av i bestämd ordning växlande
planetariska dagsgudar; härav namnet. Jfr
Wessén Germ. N-deklination s. 171 f. -
Ordet har sålunda svårligen med Kluge
m. fl. lånats från lat. vicés. Möjl. har
det däremot från goterna spritt sig till
de västgerm. folken o. sedermera till
Norden. - I de germ. spr. saknas
fullständigt motsvarigheter till de romanska
beteckningarna av lat. septimäna (till
septimus, sjunde): i tal. settimana, fra.
semaine o. de spän. o. portug. lånorden
semana, ävensom det likbetyd, grek.
(h)ebdomds (ackus. (h)ebdomdda, varav
spän. o. fportug. hebdomada). - Härtill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 20:22:08 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free