- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1123

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vigg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vidgning i grek. éldomai, önskar,
längtar, med -p i grek. élpomai, hoppas, lat.
voluptas, vällust, lust (jfr motsv. betyd,
i t. ex. isl. vili, sv. dial. velnas; se d. o.).
- I ä. sv. även som hjälpverb för
fu-turum, t. ex. Asteropherus: ’Klockan
will nu snart 10 slå’, motsvar. i fsv. o.
ännu i da., ty. o. eng.; vid uppmaningar
i l pers. plur., t. ex. Messenius: ’wele
wij i Saalen gå’, dvs. låt(om) oss gå in
i salen, motsvar. i fsv., ty.; för att
beteckna’rådlöshet o. d.’, t. ex. Messenius:
’Hwadh wele wij göra’, osv. - Se f. ö.
följ. o. velnas, Vilhelm, v i 11 f ar a,
villig, villkor, väld, välja.

2. vilja, sbst. stundom vil j e, ä. (n)sv.
vilje t. ex. Sahlstedt 1773; Weste 1807
har vilja som huvudform, fsv. vili m.,
genit. vilia, y. fsv. även vilia f. = isl.
vili9 da. vilje, got. wilja, fsax., fhty.
ivillio (ty. wille), ägs. willa (eng. will);
av germ. *wiljan-; bildning på suff. -jan
till roten i vilja. - Formerna vilja,
vilje utgå från de oblika kasus av fsv.
vili såsom sv. dial. fittje från motsv.
former av fsv. fiti, fetma; delvis väl
dock från verbet (jfr glädje). - Med
vett och vilja, se under vett. -
Motvilja, Lind 1749 (även: -je) med
övers, ’der Widerwill’, Sahlstedt 1773,
Weste 1807 (med hänv. till
motsträf-vighet), Lidbeck 1812, i litter. dock
knappast vanligt förr än med nyromantiken
(Atterbom, Palmblad); övers, av ty.
wi-derwill(e), av samma slag som t. ex.
baktanke (se tanke), självmord,
upptäcka osv. (se Förklaringar o.
förkortningar under övers.). Alltså ett
annat ord än ä. sv. motvilja, -e i betyd,
’självsvåld, överdåd, elakt uppsåt o. d.’,
1545 o. ännu t. ex. 1778: ’motvilja och
olydighet’ samt i den äldre
giftermåls-balkens ’Öfvergifver och förlöper
mannen af ondska och motvilja sin hustru’
(i den nya giftermålsbalken förekommer
ej ordet); efter ty. mutwille, ont uppsåt,
barnsligt övermod, lättsinne, egentl,
såsom i mlty. mötwille: fri vilja o. d.; till
mod 1. I Journ. 1801 klandras, att ty.
muthwillen översatts med motvilja.

[vilkare, vilkast, sv. dial., bättre,
bäst, se välk.]

vilken, fsv. hvilkin, hvillkin, motsv.
isl. hvilikr, da. hvilken, ä. da. även hvilk,
got. hwileiks, fsax. hwilik, fhty. (h)welih,
wilih (ty. welch(er)), ägs. hwilc (eng.
which), urspr, blott frågande pron., av
germ. *hwi, dat. sg. till vad (= vi 2),
o. adj. lik; bildat som dylik, sicken;
alltså egentl.: lik vad? - Växelformer:
sv. dial. (i riksspr. värd. el. skämts.)
bocken (t. ex. Karl XII i brev: ’åcka
Regementer’), fsv. höl(i)kin, till en
annan kasusform hö, motsv. fsv. po- i
töcken; fsv. hiil(i)kin, till isl. hii, huru,
ägs. hii; o. got. hwéleiks, fhty. (h)wielih,
till instrument, got. hwé. - Ändelsen
-en i hvilken beror på ett speciellt
fsv. tillägg av omtvistat urspr.
Pluralformerna hvilka (osv.) höra till det ej
uppvisade fsv. *hvlllker = isl. hvilikr
osv. - Bruket av ordet som
relativpronomen beror på inflytande från mlty.
welk o. ty. welcher. I denna anv.
(liksom betr. övriga frågande pron.) ännu
främmande för got. o. de nord.
forn-språkens äldre skeden. Samma
utveckling från frågande till relät, företer det
besl. grek. tis i nygrek., o.
motsvarigheter finnas f. ö. i de flesta indoeur.
språk.

Wilkens, Wilcke(n) m. fl., familjen.,
från lty.; bildade som urspr. förnamn
(kortnamn) med diminutivavledn.
-ke- till förnamn på Wil-, särsk. Vilhelm;
med avs. på den i lty. vanliga
familjenamnsändelsen -s se Lyttkens.

vill i fara vill, sammans, husvill
(fsv. husavilder), rådvill, v e ek vi 11, jfr
t. ex. Bellman: i villa hafvet, fsv. vilder
(stam vill-) = isl. villr, no. vill; etymol.
identiskt med det från mlty. el. ty.
lånade (el. atm. påverkade) vild (se d. o.).
- Villa, sbst., fsv. villa, förvillelse,
galenskap = isl., no.; avledn. av adj.
vill; delvis även påverkat av vb. villa;
bildat som t. ex. n e sa till isl. neiss,
skymflig. Jfr mlty. wilde,
kringströvande, mhty.: vildhet, vild framfart.-
Villa, vb, fsv. villa (ipf. vilte, av
*wil-pid-, med t på grund av det i
grundformen uppträdande tonlösa p såsom i
t. ex. ipf. mälte till mala, av *maplian;
i nsv. sedan -ade) = isl., no. = mhty.
wilden, av germ. *wilpian; bildat som
härda till hård osv. Jfr mhty. wildent

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free