- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1148

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vräka ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rang, da. vräng = höll. wrang, sur,
bitter (jfr till betyd, under vred 2);
meng. adj. wrang (eng. wrong) jämte sen
ngs. wrang, orättvisa, väl från nord. spr.;
av germ. *wranga-, egentl.: vriden o. d.,
till germ. vb. *wringan (av *wrengan):
mlty. wringen, vrida el. kröka (sig)
m. m., fhty. ringan, även: möda sig,
kämpa (ty. ringen), ägs. wringan, vrida
m. m. (eng. wring)9vsirt\llsv.disi\.vringla9
vricka, vimla, no. (v)ringla, krångla, da.
dial. vringle, gå osäkert (jfr med avs.
på bildningen rank, slank, sp rån t);
med avljudsformen got. wruggi, slinga; av
ie. urengh (-<??) i litau. rengtis, kröka el.
böja sig med ansträngning, osv.; jämte
ureng (se ränker); med de onasalerade
biformerna uergh (se varg) o. uerg i
sanskr. vdrjati, vrider, vänder, lat. vcrgo,
böjer mig, osv. Avlägset rotbesl. är
vred (med ungefär analog
betyd.-utveckling), ävensom orm (egentl.: den
slingrande). Jfr vränga. - Deri gamla
betyd, ’böjd, krokig’ ingår i en mängd
vattendragsnamn såsom Vrån gen
(sjöar), Vrångsälven; jfr till betyd, de
vanliga sjö- o. ån ämnen på Krok- (se
Sjön. under Krökingen), ävensom under
vred 2; se närmare förf. Sjön. 1: 728.
- I fråga om ordets anv. för moraliska
begrepp jfr ond, egentl.: krokig, fra.
tort av lat. tortus, vriden (se tortyr),
lat. prävns, krokig, vrång, orätt.

vräka, träns, och inträns., fsv. vrceka
(ipf. vrak, nu vräkte; jämte vraka, ipf.
vrok, den senare formen kvar i dial. o.
stundom i riksspr., jfr gräva o. grava
o. se nedan), träns. o. inträns.: driva
(bort), slunga, förebrå, hämnas = isl.
reka (ipf. rak), ungef. ds., got. wrikan,
förfölja, fsax. wrekan, hämnas, straffa,
fhty. rehhan (ty. rächen, sv. vb), ägs.
wrecan, driva, hämnas m. m.(eng. wreak);
av ieur. *nm/-, besl. med sanskr.parävfj-,
stöta bort, vrdjati, skrider, litau. vargas,
elände, vérgas, slav, fslav. vrésti, kasta,
vragit, fiende, m. m., ävensom lat.
ur-gére, tränga på (av ie. *nrg-9 se ur ge ra-).
- Kausativum el. iterativum-intensivum
(på -eiö): fsv. vrcekia (delvis kanske =
isl. rcékja) = isl. rekja, följa, förfölja,
got. wrakjan, förfölja, osv. Jfr, med
ieur. e, isl. rcékja, förkasta, avsky, till
rcékr, förkastlig, el. också en
kausativ-bildning- sanskr. (pra-)vräjdyati, låter
vandra, fördriver (av samma slag som
t. ex. isl. svcefa, växlande med svefja, se
söva); med samma rotvokal som fsax.
wrdka, hämnd, straff, fhty. rdhha (ty.
rache), jfr vrak 2. Fsv. vrcekia, bl. a.
förebrå, hämnas, är kanske delvis
identiskt med detta verb. - Nsv. vräka
domare, vittnen, jäva, utgår från betyd,
’driva bort, förkasta’; jfr VGL I: konung..
vrcckce. - Vräka sig, stoltsera, brösta
sig, saknar direkta motsvar. i andra spr.;
i da. i stället bryste sig m. m. - Om
det hithörande germ. abstr. *wrehti-9
bl. a. i sv. dial. vrätt, inringat område
vid vargskall, se under det ej besläktade
v re t slutet. - Det starka vb. fsv. vraka,
vrok är naturligtvis en annan bildning
än det under vraka anförda germ.
svaga vb. *wrakön. - Se f. ö. vrak o.
vrak 2.

[vrälla, sv. dial., framvälla, kräla, se
under vimla slutet.]

vränga, fsv. vrcengia - no. rengja,
da. vrcenge; avledn. av vrång; kunde
dock formellt sett även vara en
paral-lellbildning till detta ord, kausativum
på ie. -eiö till germ. *wringan, kröka
sig o. d. (se vrång), alltså med samma
möjligheter som i fråga om tämja o.
vänj a.

[vrätt, sv. dial., åkerteg m. m., se
under det ej besl. vret slutet.]

vulen, sv. dial., beskaffad o. d., i
syd-sv. dial. vnren, av fsv. vurdhin, part. pf.
till varda, bliva. Jfr t. ex. fjol o. f j or
av fiordh osv. - I riksspr. i sammans,
storvulen. - Till vuren hör sv. dial.
vurnad, fason.

Wulf, Wulff, familjen., från ty.; se
ulv, Ulv o. Wolfram, Wollrat.

vulgär = ty., av fra. vulgaire, av lat.
vulgaris, vanlig, allmän, till vulgus n.,
folk (väl = sanskr. várga-, grupp,
avdelning; men ej besl. med folk).

vulkan, Quensel 1733 osv., i ordb.:
Weste 1807 (ännu ej hos Sahlstedt 1773);
Bellman, Tegnér, Grusenstolpe m. fl.:
volkan; från ty. vulkan resp. fra. volcan,
efter lat. Vulcänus, Volcänus, eldgud,
som hade sin smedja i berget Etna; i
senlat, även: vulkan (f. ö. dunkel här-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free